French & Saunders (saunders) whapadobidoooo
Läst: Patricia Cornwell: "Rovdjuret"
Handlingen då, enligt bokryggen: Rättsmedicinska institutet, med nyblivna chefen Kay Scarpetta i spetsen, kopplas in på ett mordfall där en ung kvinna i Massachusetts blivit sexuellt utnytthad och torterad. Den dödas kropp är tatuerad med handavtryck. Det är samma sorts märkliga handavtryck som Scarpettas struliga systerdotter Lucy iakttagit hos en av sina tillfälliga älskarinnor. Samtidigt utreder doktor Scarpetta och kriminalkommissarie Pete Marino omständigheterna kring en familjs mystiska försvinnande. Alltmedan någon därute bevakar varje steg de tar. På nytt får Kay Scarpetta chansen att göra det hon är bäst på: att få de döda att tala.
Till er som blev intresserade av den struliga systerdottern Lucy och hennes tillfälliga älskarinnor: Nej, det är en väääldigt liten del av boken som handlar om struliga älskarinnor. = )
Landetlördag
London 2
Kribban säger: Lever du med vällust?
Annie säger: Det beror på vad det betyder
Annie säger: Men det gör jag förmodligen
Kribban säger: Härligt
Kribban säger: Ska du på Marias dop?
Annie säger: Ritar du hus där i London?
Annie säger: Japp, ska du?
Kribban säger: Tyvärr så blir jag nog kvar här
Kribban säger: Måste som sagt rita hus i London
Annie säger: Vad synd
Annie säger: Ja, de har ju inte så många hus där
Kribban säger: Eller England rättare sagt
Kribban säger: Nä, exakt
Kribban säger: Bara Big ben och inte så mycket mer
Annie säger: Vad ska du rita då?
Kribban säger: Nu är det studentlägenheter
Kribban säger: I förra veckan var det bibliotek i Birmingham
Annie säger: Ojdå. Du får rita fort..
Annie säger: Alltså snabbt. inte såna där som militären har
Kribban säger: Haha
Kribban säger: Fort hade varit kul också, men stödjer iofs inte sådant
Annie säger: Synd du inte kan komma på namngivningen
Kribban säger: Men jag hoppas att vi kan ses snart ändå, på ett eller annat sätt
Annie säger: Vore nice
London 1
Annie säger: Kribban! Du lever!
Kribban säger: Annis!
Kribban säger: Ja!!
Kribban säger: Jag lever!
Kribban säger: Och du?
Annie säger: Är du i london?
Kribban säger: Jaa!
Annie säger: Jag med!
Kribban säger: I London?
Kribban säger: Vaaaa?!
Annie säger: Nej, jag lever!
Kribban säger: Vad säger du?
Annie säger: Jag är inte i London
Kribban säger: Aah, ok.
Annie säger: Haha
Kribban säger: Så du är inte i london?
Annie säger: Nix
Kribban säger: Synd
Annie säger: Ja det kan jag hålla med om
Du er så smuk og dejlig
Natasja har jag lyssnat in mig på tidigare och hon är ju helt underbar. Låtarna "Du er så smuk og dejlig" och "Fi er min" är mina absoluta favoriter. Dem kan jag höra 3 ggr i rad, vilket är ganska ovanligt för mig som ganska snabbt blir trött på en melodi. Skivan heter "I Danmark er jeg födt" och finns på Ginza. Get it!
Maria Haukaas Storeng såg ni säkert i Melodifestivalen där hon sjöng "Hold on, be strong". Den låten är inte med på skivan jag köpte, "Breathing", och tyvärr är låtarna på skivan inte lika bra som den. Det är lite fåniga texter och jag tycker inte de utnyttjar Marias underbara röst på rätt sätt. Skivan finns på CDON, men det räcker nog med att bara köpa singeln "Hold on, be strong".
Över å ut från musikrecensenten.
Ett jobb jag inte vill ha
Vinkunskap
Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött vin. Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port, kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen.
När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring i lägenheten. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en dammsugare i beredskap.
Om man själv ska bära hem sina flaskor från systembolaget gör man klokt i att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.
Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.
Mina kända kompisar
Jag tyckte det var jättekul och gjorde genast 12 st omslag av mina vänner och laddade upp i ett fotoalbum på Facebook. Så om du är min vän kan det hända att du hittar dig själv där. Det kan dock hända att du är min vän och inte alls hittar dig där, för jag tog bara de bilder som passade till mallarna på omslagen. Det är alltså inte något slags bevis på vilka jag gillar mest... ; )
Omslagen har påhittade namn och en del är lite småskumma. Är det tex positivt eller negativt att vara med på omslaget på tidningen "Vague"?
Sommarkväll i Stockholm
Igår var jag på middag hos mina synnerligen (bara för dig H) trevliga vänner C och H och spanade in deras nya lägenhet vid Odenplan. Där fick jag en massa god mat i ett mysigt kök och vi pratade om allt mellan himmel och jord tills jag upptäckte att klockan var mycket och att jag borde gå hem och sova. Sedan strollade jag hem genom sommarnatten, förbi sommarpoesikvällen vid Stadsbiblioteket, förbi stora gräsmattorna hemma där en tjej just gav upp swingövningarna och gick hemåt med sin golfbag och förbi barnbadet där en tjej och en kille som såg väldigt kära ut badade fötterna, började stänka på varandra, började brottas och sedan till slut landade med ett plask i poolen, vilt skrikandes och skrattandes. Det är skönt med sommar.
Sommarskärgård
Nu tack.
Som i Våra bästa år nästan
Ulla säger: Jag ska följa med en kompis när hon ska tatuera sig imorgon.
Annie säger: Nej men usch.
Ulla säger: Japp.
Annie säger: Hoppas du inte dras med o skaffar en du med = )
Ulla säger: Haha, ALDRIG.
Annie säger: Bra = )
Ulla säger: Eller jo, jag kanske tatuerar in Calle i stora bokstäver på armen.
Annie säger: Haha. Jättebra idé.
Ulla säger: Ja men visst.
Annie säger: Sen kan du skicka honom ett foto på armen över facebook.
Ulla säger: Precis.
Annie säger: Så faller han direkt!
Ulla säger: Ja, det måste han ju bara göra.
Annie säger: Då kan han inte undvika att förstå att det är allvar.
Ulla säger: Precis, eller att jag är psykiskt störd.
Annie säger: Haha. Ja kanske snarare det = )
Ulla säger: No win situation.
Annie säger: Nä, du får hoppa tatueringen.
Ulla säger: Ja, jag hatar tatueringar. Tycker det är jättefult.
Annie säger: Eller så kan du droga honom och tatuera ULLA på hans ena skinka.
Annie säger: Då måste han ju bli hop med en Ulla.
Ulla säger: Hahha.
Ulla säger: Ja, då kommer han ju verkligen att gilla mig.
Annie säger: Men då vet han inte att det är du som gjort det.
Ulla säger: Ahahah.
Annie säger: Man får inte va dum.
Ulla säger: Nej, vem ska man misstänka.
Annie säger: Värsta grejen. Som i Våra bästa år nästan!
Annie testar: självscanning på ICA Maxi
Man checkar ut en liten strålpistol (nej så heter de förstås inte på riktigt men de ser ut som det) vid ingången med hjälp av sitt ICA-kort. Sedan kommer ett kritiskt moment. Man måste bestämma redan INNAN man handlar hur många kassar man ska ha och blippa in dem med strålpistolen och lägga dem i sin vagn. Sedan packar man ner varorna i kassarna direkt medan man handlar. När man kommer till kassan lämnar man över sin strålpistol och de för över totalsumman man handlat för till kassamaskinen. Sedan drar man sitt betalkort och sen är det klart. KANSKE i alla fall! De utför tydligen några slags rutinkontroller ibland för att stämma av att man verkligen blippat in alla varor man har i vagnen. Så har man otur kan man få lägga upp allting på bandet FASTÄN man varit så duktigt och blippat in allt själv redan.
I slutänden undrar jag om det inte går lika fort att handla som vanligt.
Systeryster och jag råkade också ut för ett litet missöde: Vi råkade tappa bort vår strålpistol. Plötsligt satt den inte där i hållaren på vagnen och vi tittade på varandra med stora ögon. Kan vi ha lagt ifrån oss den i nån hylla? Var var vi sist? Vi gick tillbaka och.... ja! Där var vår lille vän. Han hade gömt sig i matfoliehyllan. Undrar om det händer ofta att folk kommer till kassan och har förlorat sina strålpistoler? De borde ha såna där små grejor på dem som man hade på nycklarna när man var liten. Ni vet, så man kunde vissla när man inte visste var nycklarna var och så svarade de med ett pip. En sån borde jag förresten ha på mina glasögon också...
Jag är för i helvete inte nån liten gumma. Förmodligen är jag inte klimatneutral heller
Själva festen ägde rum på Fåfängan, ni vet det där berget med en restaurang högst upp, bortanför Slussen och VikingLine-terminalen. Man har väldigt fin utsikt därifrån. Synd att inte vädret var det bästa igår bara. Jag var väldigt nöjd med att ha satt på mig min nya tjocka mysiga huvtröja. Kvällens lågvattenmärke: När en kvinnlig äldre kollega skulle säga adjö så klappade hon mig på kinden och sa "Hejdå, lilla gumman", varpå jag förmodligen såg mest förskräckt ut. Men jag sa i alla fall inte: "Jag är för i helvete inte nån liten gumma". Sånt kan ju i annat fall skapa vissa svårigheter i arbetsrelationen i fortsättningen....
Sex and the city splittrar företaget
"De ska tydligen gå på bio. Sex and the city."
"Jaha", sa jag, något förvånad.
"Ja, jag hörde hur de pratade om det igår."
"Men de frågade inte om du ville gå med?"
"Nej."
Sedan smet hälften av alla tjejerna ut. Den andra hälften, inklusive mig, blev inte tillfrågade. Det var lite småkonstigt tycker jag. Varför inte fråga alla? Varför detta smygande? Och trodde de att ingen skulle märka nåt när hälften av avdelningen försvann?
En tjej kom lite på efterkälken eftersom hon var tvungen att sminka sig, byta om och sätta på sig finskorna. (Ja, man måste ju vara chic om man ska se Sex and the city). När hon kom förbi min plats, hastandes mot utgången, efter att alla andra redan hunnit ut, sa jag till henne:
"Men ska du inte ha dina Manolo Blahnik?" Hon tittade konstigt på mig, men fann sig snabbt:
"De här är jättefina. Åhléns. 395 kr."
Efter att de gått kom allehanda människor på företaget och frågade efter dem: "Var är x?" , "Var är y?". Jag svarade mycket hjälpsamt:
"Hon är på bio och ser Sex and the city".
Luftrotsproblem
Annie säger: Jag har en floristfråga. Får man klippa av luftrötterna på orkidéer?
Floristen säger: Hmm nej helst inte. Luftrötterna är egentligen orkidéns egentliga natur. Den består bara av rötter. Inte orkidéjord. De dricker bara från rötterna i hemländerna. Men har de gått av och är jättetorra kanske du kan klippa dem. Spraya dem med vatten sen.
Annie säger: Nej de har inte alls gått av och är jättetorra.. De är friska och sprider sig över halva lägenheten som sjöhäxan Medusas hår.
Floristen säger: Haha.. Det var kul... Låt dem va!!! Live with it girl!!
Annie säger: Nä, jag viiiill inte. De ser läskiga ut!
Annie säger: Men kan den dö om jag klipper av dem?
Floristen säger: Nja.. det är inte bra.. om den dör vet jag inte..
Floristen säger: Nej men du får inte.
Annie säger: Varför är det inte bra?
Annie säger: Varför får jag inte?
Floristen säger: För att det är det första tecknet på att den mår bra.
Annie säger: Så mina orkideer mår med andra ord jävligt bra eftersom de försöker ta över lägenheten?
Floristen säger: Exakt. Och att du har hög luftfuktighet.
Annie säger: Men om jag klipper av rötterna kan de må bra ändå, bara att jag slipper se det?
Floristen säger: Hihi..LÅT RÖTTERNA VARA!!!
Annie säger: Nä! Inte förrän jag får en giltig anledning! De är fula!
Floristen säger: Men tänk om de dör då.. då kanske man kan kalla dig mördare.. det låter inte så bra.
Annie säger: Du har ju en känsla för skönhet, och för inredning. Skulle du verkligen ha låtit de där fula rötterna sprida ut sig över din lägenhet?
Floristen säger: Hmmm. Jag orkar aldrig behålla orkideer, Jag ger dem till grannarna när de har blommat klart..
Floristen säger: Så tar jag hem nya för ett bra pris.
Annie säger: Typiskt... lämnar grannarna med luftrotsproblem..
Floristen säger: Jag vet... Jag är elak.
Annie säger: Och säger sedan till mig att jag inte får klippa av mina..
Floristen säger: Mohahahaha
Floristen säger: Nej nu måste jag gå ut och gå lite...
Annie säger: Ja gör det. Här är du ändå inte till nån hjälp...
Floristen säger: Haha thanks..
När slutar föräldrar kalla varandra "mamma" och "pappa"?
När två människor blir föräldrar börjar de tala med varandra genom barnen. Det börjar med att de talar till barnen och tex säger: "Det får du fråga mamma om". Sedan går det steget längre, att de alltid kallar varandra "mamma" eller "pappa" när barnen är närvarande: "Ska Pappa med på en promenad?" Sedan blir barnen stora, men föräldrarna fortsätter att kalla varandra "mamma" och "pappa" när barnen är närvarande. Åtminstone gör mina det.
Nu undrar jag: Kommer de någonsin sluta med det? Min syster flyttar hemifrån om en månad. Kanske att det då blir en ändring när de inser att vi barn nu är vuxna? Kanske att de vänjer sig vid att använda varandras namn igen när de inte träffar oss lika ofta. Kanske att de då börjar göra det även när de träffar oss? Fast å andra sitter det nog rätt djupt rotat och hur gamla vi än blir kommer vi alltid vara våra föräldrars barn.
Någon gång försökte jag säga till min mor att: "Det där är inte din pappa. Det är min", men jag tror inte hon tog in det riktigt. Nej, jag får nog stå ut med att känna mig som ett barn även i fortsättningen. Kanske är det en del av charmen med att umgås med sina föräldrar.
Doftlös
I helgen hittade jag en parfymaffär som reade ut dofter som skulle utgå ur sortimentet. Där hittade jag en liten flaska av min Contradiction by Calvin Klein. Denna sista flaska roffade jag snabbt åt mig. Sedan spanade jag in den jättestora flaskan som stod bredvid. Det var en tester, men den var alldeles full. Vad ska de med en tester till när parfymen inte finns kvar, tänkte jag. Jag frågade om jag fick köpa den. Det fick jag. För 200 kr. Den lilla flaskan kostade 400 kr. Vilket klipp. Jag blev alldeles lycklig över mitt inköp. Samtidigt känner jag mig lite sorgsen. Vad ska jag göra när de här sista flaskorna tar slut? Då kommer min doft inte finnas kvar. Jag blir doftlös. Får man verkligen stryka en människas doft på det här viset? Är det lagligt?
Jag
Grannarna Gör GlasGrejor
Systrar är bra att ha
Eftersom jag har en inbyggd musikspelare i huvudet spelar jag ofta upp musik tyst för mig själv när jag gör saker som inte kräver så mycket hjärnaktivitet, t.ex. att gå promenader.
Idag var vi ute och gick längs havet med våra gäster och jag lyssnade på låten "Blå container" när jag plötsligt fick trycka på stopp för att jag hade glömt ett ord i texten.
"Vad var det du fick mot en persienn", sa jag rakt ut i luften.
"En stol", svarade min syster utan tvekan.
"Just det", sa jag och skrattade sedan när jag kom på hur knäppt det är. Ingen annan i världen hade förstått ett jota av vad jag pratade om. Jag hade fått säga:
"Du, i den där låten Blå container med Jacob Hellman, vad är det då han säger i den där strofen: "Och du fick en (...?) mot en persienn och vi fann en säng och vi delade den."?
Personen jag hade frågat hade nog dessutom sagt:
"Den låten har jag aldrig hört."
Det var då jag kom att tänka på vad lyxigt det är att ha en person som tänker likadant som en själv, har samma erfarenheter, samma humor, samma värderingar. Jag kan dra interna skämt om saker vi hört eller upplevt och hon vet precis vad jag menar. Jag kan börja sjunga på en låt och så fyller hon i andra stämman. Jag kan fråga henne vad X sa till Y för åtta år sedan och vilken färg Y hade på skjortan eftersom hon minns allt. Hon hittar kläder åt mig när vi är ute och handlar. Hon pekar ut dem vi känner när vi går på stan eftersom jag oftast går i egna tankar och ofrivilligt ignorerar alla bekanta.
Tänk om jag inte hade haft någon syster. Vem skulle jag då ha lekt med när jag var liten? Vem skulle få mig att skratta? Och vem skulle jag fika med när jag blir gammal och vill sitta och minnas hur bra allt var förr?
Till systeryster
