Annies blogg

På lunchen packade G upp en avlång brun korv och lade på bordet.

Jag: "Uuuuhh, vad är det där?"

G: "En frukt! En timarin!"

Jag: "Det ser ut som en bajskorv."

G: "Nääää. Den är god. Titta. Skalet är så tunt."

Jag: "Usch därinne ser den ännu värre ut. Det ser ut som mögliga inälvor eller nåt förpuppat djur."

G: "Nej, titta, tunt fruktkött. Fast.. i Peru har den hjärna."

Jag: "Har frukten hjärna i Peru?"

G: "Ja.. hjä..nej..?"

Jag: "Kärna?"

G: "Ja!"

Jag: "Oj, nu åkte din bajskorv ner på golvet."

Manpower kom med ett stort påskägg som chefen gick runt och bjöd alla ur. Sedan ställde hon in resten på sitt rum med kommentaren: "Om det står framme så tar det bara slut direkt utan att alla fått". Ja, man får inte vara dum..

På kören igår sa Caroline att vi skulle börja öva in Linda Bengtzings melodifestivallåt nästa gång. Eftersom jag fortfarande inte hört varken Lindas eller Charlotte Perrellis låt  (jag missade nämligen sista deltävlingen) så gick jag in på youtube för att lyssna in mig inför finalen. Jag blev besviken. Vilka tråkiga låtar. Jag tänker inte heja på vare sig Bengtzing eller Perrelli. Nej, det blir nog Sanna Nielsen som får min röst. En finstämd låt och en vacker röst. De där bröderna Rongedal hade i och för sig en helt ok låt också, men de ser så fåniga ut. De kan få komma tvåa efter Sanna.

Annies betyg på alla finalbidragen:

Charlotte Perrelli: Hero: Tråkig enkel låt, inte mycket till melodi och det verkar som Charlotte bryr sig mer om hur hon ser ut och rör sig än vad hon sjunger. Vi har hört den förut.

Sibel: That is where I´ll go: Sibel och Sanna gör båda ballader, men Sibel låter svagare och mer osäker än Sanna. Låten är lite sämre också, men den är i alla fall inte lika pinsam som Charlottes och Lindas låtar.

Rongedal: Just a minute: Känns som att man stulit lite av Mika, men annars en rätt skön discolåt. Har lite svårt för dem som sjunger den, men det kanske bara är jag...

Linda Bengtzing: Hur svårt kan det va?: Det här är ännu mer Mika! Hon har bara översatt versen till svenska. Det blev sämre. Och refrängen är sämre än Mikas också.

Christer Sjögren: I love Europe: Ha ha. Hahaha. Hrm. Nej, få se nu. Den fastnar ju åtminstone. Men det beror ju på att hela låten är en enda refräng. Är dock lite orolig för att Christer har hela dansbandssverige bakom sig och får massor med röster.

Amy Diamond: Thank you: Helt okej låt, fast hon har ju gjort bättre.

Sanna Nielsen: Empty room: Ja, det har jag ju redan sagt. Det här är min favorit.

Nordman: I lågornas sken: Tråkig låt. Liknar Nordmans övriga låtar fast sämre.

Frida ft Headline: Upp o hoppa:  Lite tjatig och dagisaktig tycker jag.

BWO: Lay your love on me: Refrängen låter som en blandning av "We´re all living in America" och en annan låt. Kan inte komma på just nu vilken det är. Versen låter likadant som BWOs andra låtar.

Fastän det är söndag tog jag mig ur sängen kvart i nio. Jag är stolt över mig själv. Fast det var nödvändigt. Jag måste ju hinna tvätta innan jag ska iväg på brunch.

Igår var jag hos Kicki och klippte mig. Jag är inte helt säker på om jag är nöjd med resultatet. I alla fall inte med färgen. Den skulle bli mörkt rödbrun men så mörkt tycker jag inte alls att det är. Jag ska ge det några dagar till och se om jag vänjer mig. Annars får jag väl springa och köpa nån färg och göra om det själv. Det är i alla fall skönt att håret är kortare.

Efter frisörbesöket åkte Systeryster och jag iväg i Mormor till Barkarby Handelsplats. Systeryster ska nämligen flytta snart och behöver hushållsapparater till sin nya lägenhet. Eftersom hon fyller år alldeles snart bestämde vi att hon skulle få välja något som jag betalade. Vi hittade både en vattenkokare och en brödrost som tillhörde samma serie så vi ringde Momsen och frågade om hon ville ge brödrosten. Efter att ha ojat sig lite över hur dyr den var gick hon med på förslaget och vi gick med paketen till kassan. Sedan tog vi Mormor hem igen. Mormor (vår röda mitsubishi colt) är lite till åren och hon har börjat rosta lite här och var. Tex nedanför bensinluckan, vilket innebär att en del av den bensin man fyller på kommer ut igen lite längre ner... Jag föreslog syster att vi kunde skaffa ett öskar och hälla i det som rinner ut en gång till. Det tyckte hon var bra, men vi var ändå lite vemodiga över att Mormor kanske inte skulle orka med nån längre tid till.

På kvällen blev det schlager hos Miss F. Det var det som SVT kallar för "Andra chansen", nån slags konstig Cup-uppställning där de artister som inte gått vidare direkt till Globen får tävla om de två sista platserna i finalen. Jag hejade på Sussie Tapper för att hon har så fin röst och är så modig och har gjort mig så glad med alla sina låtar från Suzzies Orkester. Tex "Om kärleken får blomma i dig", "Man kan äga guld och silver" och "Dansa i månens sken". Suzzie blev dock utslagen av nån usel låt som Nordman tåtat ihop. Blä. På den andra sidan spelplanen blev Carola utslagen och det var ju i alla fall positivt. Men Sibel, som gick vidare till finalen tycker jag inte var särskilt bra. Hellre då att Ola eller Caracola hade gått vidare.

Bäst jag börjar plocka lite i röran här så Momsen inte får spatt när hon kommer i eftermiddag. Hoppas ni får en fin söndag! Pöss pöss.

Igår traskade jag hem från jobbet, drog på mig mysbyxorna och parkerade mig i soffan. Efter en stund smsade  Miss J och undrade om jag skulle med ut. "Nix. Ska njuta av lugnet i soffan" skrev jag tillbaka. Eftersom jag på senaste tiden har känt att sms är lite otillräckliga var jag dock tvungen att ringa upp Miss J också. Man skulle ju kunna tycka att det skulle räcka med att bara ringa då, men det är oftast inte förrän efter jag har skickat iväg ett sms som jag kommer på att det känns tråkigt. Efter att ha diskuterat utgång, livet, L-Word, Ab Fab och French and Saunders och andra viktiga ämnen lade vi på och Miss J sprang ut och roade sig medan jag rättade till kudden och sjönk tillbaka i min dvala. Jag tror att jag precis som Susanne Alfvengren har fått magnejter inbyggde i min soffe. Har ni hört den låten? "Magneter." Den är väldigt mysig. ...å jag blir tyngre å tyngre i änden av att sitte här å ja tror no ja blir kvar här ett par år.... men jag har ju alltid varit lite svag för gotländska också... å här i råmmet, med ingen annen än mi själv står tiden stille, så stille de kan bli. Med te som varmer ååå min nye stereo står tiden stille, så stille de kan bli.

Eftersom jag bor så nära jobbet kom G på den strålande idén att vi kunde gå hem till mig på lunchen och se på film. Sagt och gjort, i förrgår tog hon med sig filmen "Dagbok från en motorcykel" som handlade om den unge Che Guevara och hans vän som åkte genom Sydamerika utan pengar på en gammal dålig motorcykel. Inte bara motorcykeln utan också själva dvd:n visade sig också vara gammal och dålig för G hade hyrt...nej, lånat menar jag! Har blivit påverkad av Maria Möller...ja i alla fall hade hon lånat den på biblioteket och den var rätt repig så det blev en del stopp och hopp här och var i filmen. Nej nej nej, skrek G och hoppade upp och ner i soffan varje gång skivan hakade upp sig och från att ha varit Library Lover såg hon mest ut att vilja lägga ner världens bibliotek på stört. Vi såg halva filmen på onsdagen och halva på fredagen. Det var i alla fall en rätt trevlig film och en rätt trevlig idé också så det här kommer vi nog att göra om. Fast kanske med en köpt skiva nästa gång.

Idag har jag, förutom att jobba och se på film, ätit en otrolig massa mat. Jag vet inte varför, men magen var som ett svart hål. Först åt jag frukost men när jag kom till jobbet var jag redan hungrig igen och tog en frukt. Sen åt jag lunch. Sedan var det dags för fredagsfika och det bjöds på glass men eftersom jag var så hungrig tog jag en macka först. Sedan tog jag en Solero Red Berries. Alla glassarna gick inte åt så de undrade om någon ville ha en till. Jag kände efter. Ja, varför inte? Jag tog en Magnum White också. Sen mådde jag lite illa i en kvart, men en timme senare var jag hungrig igen och tog en till macka och en cola. Ja och sedan var det dags att gå hem och äta lasagne. Så långt har jag kommit nu. Men nu tror jag faktiskt äntligen att jag är mätt. = )

Jag lovade visst att berätta lite mer om min helg och det kan väl vara passande att göra nu, medan jag väntar på att tvätten ska bli klar.

Jag skrev ju att Snipers fotbollstjejer skulle komma till G på fredagen, men det visade sig vara fel, för det var en massa Snipers där, både tjejer och killar som höll på med olika sporter. Måste erkänna att det kändes lite småskumt med alla de där röda tröjorna på dansgolvet. När vi dansade kom det fram en rödtröjad kille och lämnade en liten lapp till oss. Jag tyckte det var ett konstigt sätt att ragga på, men kanske om man lämnar sitt telefonnummer till precis alla på stället, att någon ringer till slut? Nu var det ju inte alls så, utan killen lämnade ut lappar med kontaktuppgifter om man ville vara med i Snipers hockeylag. När jag upptäckte detta gav jag tillbaka lappen till honom. När man är smal och endast 162 cm lång känns inte hockey som den rätta sporten. Jag skulle förmodligen avlida redan på vägen till träningen när jag försökte släpa hockeytrunken till ishallen.

På lördagen gick jag med L på avskedsfest för hennes syster som skulle flytta. Det är nog rätt ovanligt att gå på avskedsfest hos någon man aldrig träffat, men det var trevligt i alla fall. En annan ny bekantskap på festen var drinken Rosa Pantern. Honom vill jag inte träffa igen. Fy vad otäck den var. Jag klarade inte ens att dricka upp den fastän jag inte ville vara oartig mot festsystern som jag ju aldrig träffat men ändå lät mig vara med på sin fest. För er som inte heller visste det innehåller en Rosa Panter bananlikör, mjölk och grenadine. Färgen påminner om min kollega Gullinuttan på jobbet. En mycket godare drink som jag kan rekommendera heter Snowball och innehåller ägglikör, vodka, fruktsoda, limejuice och is.

Oj, nu kan jag inte skriva mer för det är dags att hämta tvätten. Puss på er!

Annie: Hej! Hur mår du? Går det bra med gitarrspelandet? Tror inte jag hört dig på radion än.

Eller är det du som har gjort den där "Please don´t stop the music?"

Sarah: Hihi...nej, det är jag som sjunger den här 'under my umbrella, ella, ella, ella, ella, ella, ella, ella, eh, eh, eh, eh, eh, eh, eh, eh, eh, eh, eh, eh, eh' Hur mår du själv och hur går det med sjungandet?

Annie: Haha. = ) Jaså det är du som har gjort den! Jag är impad av dina texter. Det där eh eh eh eh eh är verkligen klockrent. Jag mår fint men sjungandet har jag lyckats missa 3 ggr i rad nu så jag ligger nog rejält efter. Men jag måste i alla fall pricka in att vara där när Linda Bengtzing kommer.  =)

Sarah: Fantasi är nyckeln till framgång! ;) Häftigt att Linda Bengtzing kommer, tycker den där kören låter jätte kul = ) Vi får ta en lunch snart när det lugnat ner sig. Hasta luego!

Annie: Ja, det är kul. Du får joina oss nästa termin. Då kommer Eva Dahlgren. = ) Lunch låter bra.

 Hastigt o lustigt på dig med!

Hej, här är jag igen. Jag har inte avlidit utan bara haft lite bloggstillestånd på grund av överbelastning av min lediga tid. Jag antar att det är en bra sak egentligen, att man inte hinner sitta och skriva om det man gör för att man gör det istället.. hm.. eller nåt.. nej, helt bra är det nog inte ändå att göra för mycket saker för jag är riktigt trött. Eftersom min körkompis Miss I är sjuk tänkte jag hoppa över kören idag (med... precis som de förra två gångerna..) och gå hem och lägga mig istället.

Helgen har varit fylld av nya intryck och snö och fest och bio och promenader och mycket annat. Ja, egentligen det mesta utom sömn. Jag ser fram emot en rofylld arbetsvecka att vila upp mig på... = )