Mammans hemkomst

Ojoj, vad mycket Moms berättat för mig nu. Hon är alldeles lycklig efter allt hon upplevt. Jag känner mig lite avundsjuk faktiskt. När ska jag få se allt det där? Även om hon har berättat mycket så är det fortfarande många detaljer som fattas. Som det här med strutsridning: Om man vill rida på en struts så måste man först binda för ögonen på den så den håller sig lugn. Sedan kan man kliva på och hålla sig i vingarna. Man styr genom att dra den i halsen. Men.. hur får man egentligen på den en ögonbindel till att börja med? Det här måste följas upp.

Moms har racat genom djungeln i jeep med en galen ranger som körde över stock och sten i en rasande fart och sett lejon, leoparder, elefanter, noshörningar, flodhästar, schakaler, bufflar.. Ja, en massa häftiga djur. Hon har åkt på valsafari och sälsafari...

Så konstigt det måste kännas att komma hem till Sverige igen. Att stiga ur planet under en novembergrå himmel och huttra lite i blåsten. Det farligaste djuret i sikte består av en skata som undersöker en papperskorg.

I morgon ska jag hem till Moms och hjälpa henne att föra över fotona hon tagit till datorn. Det ska bli mycket spännande. På sin förra resa hade hon fotat människor med ryggen mot kameran som stod framför en buss. Tydligen var landskapet bakom bussen helt fantastiskt och människorna mycket trevliga, men det framgick liksom inte i bilden. Denna gång har jag givit henne tydliga instruktioner: Du skall icke fota bussar, du skall fota landskapet omkring dig och du ska fota alla människor framifrån. Hon säger att hon tror hon lyckats bättre denna gång. I morgon är det upp till bevis!

Eva Dahlgren kommer ut

L: Jag var och såg Eva Dahlgrens föreställning igår. Det var så fantastiskt bra! Hon var så rolig och klok och öppen. Hon är en helt otrolig människa!
B: Åh, den skulle jag också vilja se!
Annie: Var hon utklädd till kanin sådär som på bilden?
L: Nej, hon hade sådana där ballerinakläder och tyllkjol. Hon var så söt!
B: Jag tycker det känns som att Eva Dahlgren var så väldigt anonym i början av sin karriär. Nu känns det som att hon har kommit ut mer och mer.
Annie: Hihi.
L: Va?
Annie: Inget..


Den här blev ju så BRA!


Ingen strutsridning, men jag är nöjd ändå

Idag ska mamma besöka världens näst största grotta och sedan åka till en strutsfarm där hon kan få prova att rida på en struts om hon vill, läser jag i det afrikanska reseprogrammet. Själv har jag åtminstone varit liiite afrikansk idag eftersom H och jag besökt affärerna Afro Art och African touch. Det fanns faktiskt lampor gjorda av strutsägg där. Det fanns också ett jääääättefint bord, gjort av gamla järnvägsslipar. Tyvärr var det alldeles för stort för mitt lilla kök och min lilla plånbok...

Annars har det varit en finfin helg utan något jobb alls. Jag har bara gjort trevliga saker, som att träna, fika, läsa och skriva. Ah!

Coola mamma loggar in på Facebook

När man vaknar en novembermorgon och det är mörkt och kallt ute kan man slå upp mammas reseprogram och se vad hon ska göra idag: Jaha, hon ska göra en utflykt med båt runt Godahoppsudden och titta på sälar innan hon ska upp på ett berg med platt topp och äta lunch bland molnen.

Min mamma är i Sydafrika. Pappa ville inte åka med så hon tog en kompis med sig istället. Nu tuffar de runt därnere och tittar på saker. Igår fick jag ett vykort med afrikanska pingviner på och idag loggade mamma in på Facebook för att meddela att solen går åt fel håll och att maten är god och människorna mycket vänliga.

Lite lustigt är det, att mamma vill ut och resa och skriver saker på Facebook, medan pappa helst sitter hemma i soffan och löser korsord, inte vet hur man använder en mobiltelefon och kallar microvågsugnen för Aset. Men de passar ju så bra ihop ändå.

Jag undrar hur jag själv kommer bli när jag blir gammal. Blir jag som mamma eller som pappa? Eller kanske något mellanting? Det återstår att se!

Vintertiden hej hej

Jag är inte så sugen på kyla och mörker just nu. Med mig vore det helt okej om vi hoppade över vintern helt och hållet och gick direkt på våren. Men i söndags fick jag i alla fall tillbaka min stulna timme. Alla verkar dock inte ha totalkoll på vad som egentligen gäller med den här timmen som ska vridas fram och tillbaka.

Annie: Det är ju trevligt att det blir ljusare på morgonen. Tyvärr blir det ju mörkt tidigare också, så det känns som natt när man ska gå hem.
Kollega 1: Nej, det blir ju ljusare på kvällen också.
Annie: Öh.. Nej, det blir ljust på morgonen men mörkt på kvällen.
Kollega 1: Nej, för man får ju gå hem tidigare.
Annie: Haha. Ja, det vore ju skönt. Gör det du...

Jag berättade också för syster om kollegans tankar.
Syster: Härligt! Förmodligen blir man ledig på fredagar också.
Annie: Och får en veckas extra semester.
Syster: Ja, det tror jag.

Bajen å brudar

Kollega 1: Vad ska jag skriva för rubrik i mailet? Fest?

Annie: Nej, skriv Festplanering. Annars kanske folk kommer dit glada i hågen och tror att det ska bli party.

Kollega 2: Ja, typ såhär Wohoo! ”Bajen, brudar och..”?

Annie: Och rakade bärs?

Kollega 2: Va?

Annie: Ja, men du började ju fel.

Kollega 2: Va?

Annie: Äh, skitsamma…


Check!

Måndagsträning: Check. Middag: Check. Varför säger jag Check? Det är ju engelska. Måndagsträning: Kryss. Öh.. Bock? Avklarat? Äh, jag börjar förstå varför man säger Check....

Jag har inte mycket att dela med mig av till er idag. Jag tänkte bara säga att jag tycker det är roligt att ha en mailkompis. När man var liten skulle man ha en brevkompis, men brev är det ju ingen som skriver längre. Och mail har också sina fördelar. Även om det är hur charmigt som helst att hitta ett handskrivet brev på dörrmattan så går mail mycket fortare att skriva. Man kan då skriva långt och ofta och man behöver inte alls vänta lika länge på svar som när man skickat ett brev. (Det beror i och för sig på vem man skriver till...)

Min kompis Spåkulan på Facebook informerade mig idag om att jag fryser om händer och fötter men att jag har ett varmt hjärta. (Det stämmer åtminstone det där med händerna och fötterna...). Sedan sa den att jag snart skulle få en varm famn som höll om mig också. Det tyckte jag lät bra så det berättade jag för min syster. "Hur ofta säger den där Spåkulan några negativa saker", undrade hon. Men då! Aldrig förstås. Det är ju därför jag gillar den så mycket.

Nu får man sova! Nattinatt!


En vanlig dag på ekonomiavdelningen

Kollegan: Äsch, han lyssnar ju aldrig. Bara om man pratar om jazz.
Annie: Vad roligt. Vi får sjunga en stump för honom!
Kollegan: Nej.
Annie: Jodå. Vi kan sjunga den här: A tisket a tasket, a little yellow basket...
Kollegan: Nej, du får sjunga. Jag kan doa.
Annie: Okej! Om du sjunger det här: Was it red? så svarar jag No no no no!
Kollegan: Har du verkligen valt rätt yrke?


Ejvor och uppföljaren

Ni som har varit hemma hos mig kanske har sett den här enrutingen på min köksdörr:




Jag tycker den är helt underbar. Vissa människor kan inte sluta skratta åt den och andra fattar ingenting. De människor som tycker den är jätterolig brukar vara den sortens människor jag gillar allra bäst.

Söta H gav mig en present för några dagar sen. Ett kort. Och inte vilket kort som helst: Det var ett kort på Ejvor! Men detta kort hade ingen text till. Så jag skrev dit en:



Vad flatig jag är!

"Bifoga ett representativt urval av texter" står det i platsannonsen. Jobbet jag är intresserad av handlar nämligen om skrivande. Jamen, det bör väl inte vara något problem tänkte jag, så mycket som jag skriver! Men det var när jag började leta igenom texterna för att hitta något användbart som jag insåg det: Vad flatig jag är!

Praktiskt taget allt jag skriver har någon lesbisk anknytning. Inte för att det är något fel med det, men jag är inte en sån där person som presenterar mig som "Hej, jag heter Annie och jag är lesbisk!" Men om jag nu skickar in mina texter till det här företaget så är det exakt vad de texterna säger. Och just när man söker ett arbete så brukar ens sexuella läggning inte vara det mest intressanta för arbetsgivaren. Men sista ansökningsdagen är på tisdag så om det ska bli någon ansökan måste den postas i morgon. Och den måste göras klar idag. Därför kommer rekryterarna på det här företaget mötas av bland annat en lesbisk novell när de öppnar mitt kuvert. Lite roligt ska det bli ändå, att se hur de reagerar. =)


Ju...

Mycket har blivit gjort idag. Jag tycker jag har varit ovanligt flitig och tränat, handlat, betalat räkningar, byggt möbler och skrivit texter. Ändå finns mycket kvar att göra. I morgon måste jag bland annat hinna med hela veckans copywritingkurs och dessutom tvätta och baka. Och kanske hinna söka det där jobbet som verkar roligt innan sista ansökningsdag. Jag kommer vara helt slut på måndag...

Nu skulle jag vilja gå och lägga mig, men grannarna ovanför har fest. De har värmt upp genom att spela Tori Amos hela dagen på pianot, men nu har de släppt loss partymusiken och skuttar runt och vrålar däruppe. De verkar också röka något enormt för lukten kommer ner genom ventilationen så att hela min lägenhet nu också luktar cigarettrök. Låter jag som en surtant? Ja, säkert, men jag är ju sömnig ju...

Mitt ospontana jag

Idag har jag varit hos min personliga shoppare på Åhléns och bränt en massa pengar. Men jag älskar att gå dit. Jag blir så lycklig över att någon kan hitta så många saker som jag passar i OCH trivs i. Men idag hände något mycket sorgligt. Shopparen meddelade att hon tänker bege sig ut på Jorden-runt-resa i ett och ett halvt år! Men, men... Så kan hon ju inte göra mot mig, tyckte jag. Men det tyckte hon att hon visst kunde. Hon skulle åka iväg om tre veckor och hon hade sålt sin lägenhet och så skulle hon jobba nån månad i Norge först, för att få ihop lite pengar, fast hon hade inte sökt nåt jobb där... ja, ungefär där nånstans började det gå rysningar nerför min ryggrad. Saker som for genom min hjärna var: Åh nej! SÅLT sin lägenhet i Stockholm! Hur ska hon nånsin få en ny?! Och: Åka iväg utan att ha nåt jobb! Och: Åka runt jorden i ett helt år?! Och allra värst: Vem ska nu hitta mina kläder?!?!

Ja, så himla spontan är jag. Nu vet ni det.


Nu är jag riktig

Han knega på Domus å jag gick å stämpla... Gah. Den där låten bara tar sig in och sen blir man aldrig av med den. Typ som ett gammalt ex...

Jag har tränat två dagar nu fastän jag fortfarande är lite förkyld. Det gör ont i låren, bröstmusklerna och magen och det gör mig glad. (Ja se det däringa kommer ni icke-träningsmänniskor aldrig förstå, så det är ingen idé att jag försöker förklara.)

Igår var vi på Ikea. Jag har inte varit där på en evighet. Kanske mest av den enkla orsaken att jag inte har någon bil. Just därför var det plötsligt jätteroligt att vara där. Nästan som en semester på en exotisk plats.. eh.. nej, okej inte riktigt så fantastiskt, men fint ändå. På Ikea köpte jag en soffpuff eller fotpall eller vad de nu kallas. Jag har inte byggt ihop den än. Det bekymret sparar jag till helgen. Jag har köpt en tekanna också, för H påstår att riktiga tedrickare måste ha en tekanna. Och man vill ju inte gärna bli beskylld för att vara en falsk tedrickare.

Jag känner mig lite otålig. Vissa saker borde gå fortare. Ni tålmodiga människor vet inte hur vi otåliga har det. Alltid är det något man måste vänta på, alltid måste man behålla lugnet. Aldrig får man springa runt med armarna i skyn och skrika av glädje i förväg eller slå näven i bordet så att inredningen hoppar när saker inte blir klara. Allra bäst vore det om jag bara kunde göra allting själv utan att behöva vänta på andra... Vaddå? Lite ensamt? Nej nej, själv är bäste dräng. Ensam är ju stark. Som en ö... Som en rök... Äh.. Jag går och lägger mig nu.

Det blir inte alltid som jag tänkt mig.

Idag till exempel, hade jag tänkt gå till gymmet efter jobbet. Jag packade träningsväskan, gick till jobbet, gick från jobbet, gick till pizzerian, gick hem, packade upp träningsväskan. Jamen jag var bara alldeles för trött för allting! För att träna. För att laga mat. Igår blev det tvärtom. Då skulle jag bara vara hemma och pyssla lite, men istället hamnade jag på en RIB-båtstur i skärgården. Ja, det är underligt sånt där...

Snart är det måndag

Det är uttröttande att ha teambuildingövningar i två dagar. Till slut är man alldeles slutsocialiserad och har träningsvärk i mungiporna av allt leende. Man vill bara gå hem och gömma sig och inte bli störd av någon.

Jag måste berätta en annan sak också: En kollega till mig säger en sån jobbig sak som jag stör mig på. Varje gång jag säger "Trevlig helg", så svarar hon "Snart är det måndag". Får man verkligen säga så?

Nej, helgen kommer bli så lååååååång och skööööööööön att det kommer dröja en eeeeeeeevighet innan det är måndag. Det måste faktiskt bli så, för jag har massor av skrivande och läsning att klara av.

Får man kalla sig vad man vill?

Jag funderade på en sak. Får man kalla sig vad man vill fastän det alls inte stämmer? Får man kalla sig Sverige när de allra flesta i Sverige inte håller med om att det är Sveriges värderingar man framför? Får man kalla sig demokrat när man inte insett alla människors lika värde? I så fall kanske jag ska börja kalla mig heterosexuell man så att jag får mer att säga till om här i världen.

Den är ju så fin

I've been living with a shadow overhead
I've been sleeping with a cloud above my bed
I've been lonely for so long
Trapped in the past, I just can't seem to move on

I've been hiding all my hopes and dreams away
Just in case I ever need em again someday
I've been setting aside time
To clear a little space in the corners of my mind

All I want to do is find a way back into love
I can't make it through without a way back into love

I've been watching but the stars refuse to shine
I've been searching but I just don't see the signs
I know that it's out there
There's got to be something for my soul somewhere

I've been looking for someone to shed some light
Not somebody just to get me through the night

I could use some direction
And I'm open to your suggestions

All I want to do is find a way back into love
I can't make it through without a way back into love
And if I open my heart again
I guess I'm hoping you'll be there for me in the end

There are moments when I don't know if it's real
Or if anybody feels the way I feel
I need inspiration
Not just another negotiation

All I want to do is find a way back into love
I can't make it through without a way back into love
And if I open my heart to you
I'm hoping you'll show me what to do
And if you help me to start again
You know that I'll be there for you in the end


Status update

Hej, hur har ni det?

Här smattrar regnet mot rutan och jag ägnar mig åt att ladda upp sommarens bilder på Facebook. En jobbig förkylning bryter min fina träningsserie. Den måste sluta snart för jag vill börja träna igen!

Idag skulle jag ha tvättat men det står "Ur funktion" på båda maskinerna så det var visst inte meningen att jag skulle göra något ansträngande. Eftersom jag är lite ur funktion själv tror jag att jag ska ägna mig åt lite läsning och småpyssel här hemma istället. Det känns lagom.

I morgon blir det frukost på Bageriet och sedan ska det förstås röstas. På vem? Ni kan få några ledtrådar: Hon har en ministerpost. Hennes förnamn börjar på B och hennes efternamn på O. Hon är nybliven mamma. Hon kämpar för hbt-personers rättigheter och har Nattvarden hängandes på kontoret. Mycket mer om politik tänker jag inte säga. Jag tänker inte klanka på att någon annan tycker fel och borde tycka något annat. Nej, det gör mig bara glad att jag får bo i en demokrati där alla får tycka vad de vill. Det är en fin sak. =)



Grey...

Såhär ser det ut hos mig just nu:




Det är som en liten fingervisning av vad som komma skall och jag ser inte fram emot det. Känner någon till om det finns skrivarkurser utomlands? Jag skulle vilja åka till nån varm plats i vinter. Jag skrev till och med och frågade Skrivarakademin på Folkuniversitetet idag, men de verkade inte nappa på min idé. 

Annie: Hej Folkuniversitetet! Jag undrar om ni har eller planerar att i framtiden hålla några skrivarkurser på något soligt ställe om vintern? Det skulle vara helt underbart. Tänk att få varva skrivande med sol och bad! Mycket bättre kan det inte bli.

Folkuniversitetet: Hej Annie, vi har faktiskt då och då kortare skrivarkurser veckovis eller på helger i Barcelona! Ingen planerad just i höst tyvärr, men eventuellt till våren. Håll gärna utkik på vår hemsida i november när vårens kurser är klara för publicering.

Annie: Aha. Jo, Barcelona är ju fint, men hellre någon riktigt varm plats som Kanarieöarna i november eller januari! Med våren, menar du då mer åt januari eller mer åt maj?

Folkuniversitetet: Nej, inget varmare än Barcelona tyvärr... Vårterminen sträcker sig från januari till juni.



Och så var det med det. Jag får väl ordna en egen skrivresa.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0