Andra chansen - Annie schlagerbloggar
Jag har just sett den första "duellen". Jag tycker inte om det här upplägget med dueller alls. De två bästa låtarna kan mötas i en duell så att en av dem åker ut medan någon mycket sämre låt går vidare för att den haft tur med lottningen. Nej, fy för dueller.
Alltså: I den första duellen vann gruppen Love Generation över Jenny Silver och hoppade fram till "semi". Jag erkänner att jag inte brydde mig värst mycket om vem som vann.
I duellen nummer två finns en artist med en riktigt riktig bra röst och bra känsla. Loreen heter hon. Henne lär vi höra mer ifrån oavsett hur det går för henne i Mello. Nu ska vi se... Nej men vad tusan! Hon åkte ut. Sara Varga gick vidare med sin visa om misshandel. Jag kommer nog aldrig förstå hur folk röstar i Mello. Fast det är klart, svenskar älskar ju att höra historier om andras olycka. Det har jag sett i bokhandeln också.
Vad tycker ni förresten om de här små reklamlåtarna artisterna kör innan de sjunger sin riktiga låt? Jag tycker det faktiskt var mycket roligare med det här än när Häxan Surtant höll förhör med artisterna i delfinalerna. Men det är inte hennes fel förstås. Det är nog en dålig manusförfattare bakom tråkigheterna hon tvingades säga. Mello, ni får ringa mig nästa år så ska jag skriva något roligare...
Jaha, då går vi vidare till nästa final. Nu är det den här skojige nissen "The Moniker" som verkligen har en mycket glad låt. Det är nästan lite Beatles över den. Beatles möter Mika... fast lite mer B förstås. Och han möter Linda Pritchard, som sjunger en ballad. Varför gör hon det förresten? Hade hon haft en sån där "You´re making me hot hot hot"-låt som hon hade förra året hade det gått mycket bättre i år. Dålig tajming där. Men hon sjunger ju bra åtminstone. Jomenvisst, den glada låten gick vidare. Det känns som ett glatt år i år. Ja, förutom misshandelslåten. Linda, du får köra en sån där dansdänga nästa år igen så går det säkert bättre!
Så till sista finalen. Shirley Clamp är ju hur charmig som helst. Men hur är den här låten? Jag hörde den nog inte förra gången. Oj, vad smal Shirley har blivit. Har du hårdtränat Shirley? Hm, men låten.. nej, nån riktig hit var det inte. Lite tråkig. Ingen Min kärlek direkt. Shirleys angels möter Pernilla Andersson med röd gitarr, röda skor och glugg mellan framtänderna. Åh, gitarren är fin. Kanske jag också borde skaffa en röd gitarr.. Jag gillar faktiskt Pernilla. Hon sjunger med känsla. Man tror liksom på det hon sjunger. Bäst jag ringer och röstar. Jaaag ska aldrig lämna dig. Du ska aldrig nånsin se mig gåå... Ja, få se nudå. Har jag slängt mina pengar i sjön? Nej! Hon gick vidare. Men åh, så trevligt. =)
Jaha, nu ska vi höra låtarna en gång till tydligen. Jag blev lite trött. Jag går och hämtar lite te. Ursäkta, strax tillbaka.
Vilken tur att jag inte är på plats i Sundsvall för då skulle jag inte kunna gå ut i köket och hämta te. Är det ett tecken på att låtarna inte är jättefantastiska om man inte vill höra dem igen? Men de som sitter där i publiken verkar ju glada. De viftar så fint med sina ballonger. Man kanske skulle skaffa sig ett par röda skor...
Moniker vill inte säga vad hans kärlek heter. Undrar om hon kan heta Monika. Det vore ju logiskt på nåt vis. =)
Nu sjunger Pernilla igen. Måste jag ringa igen nu? Det är väl bäst att jag gör det. Annars kanske det är mitt fel om hon åker ut..
Vinnaren i första semifinalen ÄR... (obligatorisk lång väntespänningspaus): Sara Varga! Jaha. Folk verkar verkligen gilla såna där personliga gripande historier. Och nu då, hur blir det nu? NEJ, Monikas kille i gula kaftanen snodde åt sig andra platsen. Typiskt. Ingen Julia förra delfinalen och ingen Pernilla idag. Varför röstar ni alltid fel Sverige? Det bästa vore egentligen bara om jag fick bestämma allt, så att rätt låtar skulle gå till final.
Oj. Adam Alsing måste fått bra betalt. Han gav programledarna Rickard och Marie MVG i betyg. De är ju så tråkiga att man somnar. Men kanske MVG står för något annat än Mycket Väl Godkänd. Kanske står det för Mycket Vaga Grisar eller något liknande.
Nej, jag får nog ta och titta på bästa Maggie Smith i Downton Abbey så jag hämtar mig lite efter pärsen..
På passexpeditionen
Gammal tant 1: Nu sa de nåt! Hörde du?
Gammal tant 2: Nej?
Speakerröst: Nummer femtioåtta. Kassa två.
Gammal tant 1: Nu tror jag de sa nåt igen!
Gammal tant 2: Jaså?
Gammal tant 1: Hoppas det inte var något viktigt.
Solklart
Annie: Ja, gärna.
L: Du måste påminna mig om att du ska lämna tillbaka det bara.
Annie: Är det inte bättre om jag bara lämnar tillbaka det?
L: Men du kan väl påminna mig, för det är så snopet när man har bråttom till tåget sen och man inte har busskort.
Annie: Okej: Kom ihåg att jag ska lämna tillbaka ditt busskort sen.
L: Okej!
Min favorit i årets mello
r e s p e c t
Samtidigt som jag har uppfostrats till att vara artig och svara på tilltal är det inte alltid enkelt att visa respekt för andra människor. Som de där fulla typerna på tunnelbanan tex. Det bästa är väl att försöka vara snäll och och mumla något tillbaka, men samtidigt vill man ju helst att de lämnar en i fred sen. Eller de här människorna på sajten Qruiser som inte alltid kommer med rumsrena förslag. (Dem slipper man definitivt att svara på.) Vissa ligger visserligen i gråzonen, som tjejen som skrev följande meddelande till mig idag: "mmmmmmmm!" Vad betyder nu det? Måste man svara på det? Och i så fall vad? Kanske "öööööööööööö"?
Apropå det diskuterade S och jag avvisningstekniker igår. Hur säger man nej på ett snällt sätt? I studenttidningen Bruxanvis läste jag en rolig serie för några år sedan. Killen kommer fram och säger "Nej, men hej!" varpå tjejen svarar: "Hej, men nej." Oh, så enkelt men ändå så härligt avsnoppande. Annars kom vi fram till att det skonsammaste sättet att säga nej till någon är att säga att man redan är intresserad av någon annan. På det viset behöver ju den som avvisas inte känna att det är något fel alls på den egna personen.
För övrigt känner jag att en liten resa vore skönt. Över en långhelg eller så. Vad tror ni om Barcelona? Har någon varit där? Vet ni i så fall var det är man ska bo?
En lördag inifrån
Schlagerflata som jag är kommer jag förstås att titta på melodifestivalen ikväll, även om jag har hört att den här deltävlingen är festivalens lågvattenmärke. Jag har tjuvkikat på bidragen och det kan nog stämma. Vem har släppt in den där Lars-Babsan med en sån riktig skitlåt? Jag läste även underhållande recensioner av låtarna i DN. Kanske var recensionerna bättre än själva låtarna för jag satt och fnittrade för mig själv. Vi får starta en kritikfestival också och köra parallellt. Det skulle vara roligt. Lite som att läsa Annika Lantz twitterkommentarer.
Hanna Fahl från DN måste absolut delta. Jag älskar hennes ordval, som tex "lättköpt tantsnusktext" och "textmässig kaskadspya av nyandliga klichéer". Vad tycker ni om hennes beskrivning av en av sångerskorna: "Nielsen själv blir allt svårare att åldersbestämma. Ungdomlig tant? Flickspoling med dålig frisör? Amazonkvinna från ett semirealistiskt seriealbum om grekisk mytologi?" Allra hårdast är Fahl mot artisten Anniela: "Numret känns som en scen ur en socialrealistisk dokumentär om talangjakter i Tallinn. Slutet, där hon elchockas av två metallbollar, är menat som en dramatisk upplösning, men känns mest som befriande dödshjälp."
Haha. Ja, det är nästan så att jag börjar bli lite sugen på att se de här bidragen ändå... ; )
mycket kaka är nästan aldrig fel
D: Nej tack, jag har startat mitt nya liv.
Annie: Jag med.
D: ?
Annie: I mitt nya liv ingår extra mycket kakor.
Jag ska ha en lillebror
K: Du ska ha en lillebror.
Annie: Förlåt?
K: Du är en storasyster, eller hur? Då ska du ha en lillebror.
Annie: Öh.. Jag är väldigt nöjd med min lillasyster…
K: Nej, när man blir ihop med nån, då ska man om man är storasyster bli ihop med en lillebror och om man är lillasyster ska man bli ihop med en storebror.
Annie: Jaha, fast nu är ju inte jag…
K: Vänta, det ringer. Till luren: Ja? Ja, jag är just på väg. Till mig: Jo, men så är det. (går sin väg.)
Jaha. Så är det. Inga diskussioner. Fast det lär nog dröja innan jag blir ihop med en lillebror.. eller storebror för den delen. Men jag undrar om det finns någon logik i det där. Borde jag som storasyster bli ihop med en lillasyster? Men det måste ha att göra med att psykologerna tror att jag ska ha en viss personlighet för att jag är storasyster. Säkert tror de att jag är mycket ansvarstagande, auktoritär och omhändertagande och därför bör vara ihop med någon rolig rebellisk typ som kan dra ut mig på äventyr medan jag försöker se till att hon har satt på sig varma strumpor. Men jag tror inte att den rollen riktigt passar mig. Eller är det bara jag som har dålig självinsikt? Vad säger ni som känner mig?
Jag måste bara säga att...
Igår gjorde jag faktiskt hela TVÅ andra saker än att jobba. Det kändes jättebra. Jag var på gymmet med bästa systeryster... Visserligen kom jag inte ihåg hur man gjorde övningarna och inte heller hur mina skor ser ut när jag skulle gå därifrån, men ändå... och sen på kvällen kom två jättebraiga människor och lagade mat åt mig och så såg vi de tre återstående avsnitten av Lip Service, som vi började titta på någon gång i början av december. Jag tror att jag mår lite bättre idag, men arbetslusten tryter. Det är därför jag just skrivit detta inlägg istället för att ta fram rapporter och sätta in i pärmar. Men nu ska det jobbas vidare. Jag vill ju komma härifrån nån gång också! =)
PS: I väntan på filmrecensioner kan jag rekommendera serien Lip Service. Den var riktigt bra. Och en till säsong är tydligen planerad!
Det blir alltid bättre framåt natten
Om morgnarna och dagarna
då sliter jag
Är på mitt jobb
Har chefer som
Kan snacka alltför my-ycket
Sticker ut och köper lunch
Och sen tillbaks
Jag jobbar hårt
och mår sådär
i stressen från ett bokslut
Det blir alltid bättre framåt natten
Långt från alla pärmarna å pappren
Jag blir vaken
Njuter soffa
Äter middag
Å är lycklig
Hittar alltid på nånting
Gör vad jag vill
Har ingen att
Ta hänsyn till
Och ingen tid att pa-assa
Går på bio
Tränar gym
När jag får lust
Och käkar sent och dyrt och gott
Har det så bra på kvällen
Det blir alltid bättre framåt natten
Långt från alla pärmarna å pappren
Jag blir vaken
Äter godis
Träffar vänner
Å är lycklig.
Kanhända...
Åh, just ja: Gott nytt år!
Jag kan inte riktigt bestämma mig....
"Men Annie, du ska väl inte bli sjuk nu, lagom till midsommar?" eller om det var när G berättade om paketet jag hade skickat med henne till min 2-årige sobrino (ungefär systerson fast man inte behöver vara släkt):
"Annieta, vi gav honom paketet och han blev jätteglad, men vi får inte öppna det. Så fort vi försöker dra i snöret blir han jättearg och skriker högt. Vet du, han sover med paketet i sin spjälsäng och när han vaknar på morgonen skriker han inte efter mig som han brukar, fastän jag hör att han är vaken. Han sitter bara och leker med paketsnöret."
Ja, se där. Vem hade väl trott att jag skulle hitta en sån jättebra julklapp att mottagaren till och med sover med den. Fastän den inte är öppnad...
Brudar diggar ni det ni ser?
Jag har kommit över Så mycket bättre-skivan från tv4:s tv-program. Det är något som är väldigt roligt med att höra Lill-Babs sjunga: Alla tjejer skaka rumpan, korka skumpan. Jag är upptagen stumpan. Om det är orden som inte passar hennes ålder, sätter hon sjunger dem på, eller att det känns som "Lill-Babs goes gay", jag vet inte, men roligt är det. =)
Lite statistik
Men till dess kan du klicka på kategorierna i högermarginalen om du bara vill se de recenserade filmerna eller bara läsa serier eller vad det nu kan vara.
En bra dag
Jag undrar om det inte är jag som är seriefiguren Doris. Jag känner alltid igen mig i henne. Susanne Fredelius, spionerar du på mig? Eller vet du inte om att du sitter och ritar serier om mig?
Tag ej på dig själv på arbetstid
Annie: Härligt.. nu går förutom förkylningarna även vinterkräksjukan på jobbet och damen bredvid mig gick just hem och sade att hon mådde illa. Hennes dotter ligger redan hemma och kräks... Då har väl nedräkningen börjat. Hjälp hjälp... Vem ska rädda knyttet?
Systeryster: Shit. Och vi ska ju ses idag också, då blir säkert jag också smittad!
Annie: Då får vi väl hoppa över det då...
Systeryster: Nä! Det kan vi ju inte göra.
Annie: Ok. Jag ska använda alkogel och låta bli att ta på andra och mig själv. Hoppas jag klarar mig.
Systeryster: Haha. ”Låta bli att ta på andra och sig själv” är oftast en bra regel under arbetstid… =)
Annie: Äsch, du ska alltid snuska till allt.
Systeryster: That’s what I do.
Kallpratsteknik
J: Kollaru på skidorna?
Annie: Nej.
J: Men du gillar väl sport?
Annie: Nej, inte värst.
J: Men du håller väl på med en massa sport, eller?
Annie: Ja, det är roligt, men att sitta still på en stol framför tvn jättelänge medan andra människor får göra allt det roliga, vad är meningen med det?
J (tänker länge): Aa… Men det är ju spännande. Man hejar på Sverige.. Och så tar man en öl till å..
Annie: Jag gillar inte öl heller faktiskt.
J: Nähä.
Annie: Vi kan prata om film och tropiska drinkar om du vill.
J: Nej, de e bra.
...
B: Alltså, du borde verkligen hänga med oss å träna!
J: Ja, fast jag får så ont i mina knän.
B: Du kanske borde ha såna där stödgrejer dårå, som man fäster ovanför och nedanför knäna.
J: Men... kan man röra sig då?
B: Jadå! Inga problem!
Annie: Det blir skitbra. Skaffa det så kan vi heja på dig: Run Forrest, run!
Vad jag vill ha
Annies blogg?
Varför kallar du dig egentligen för Annie? Du heter ju inte så? Nej, det stämmer, jag heter inte så. Men jag skulle inte ha något emot att heta så. Jag tycker om namnet Annie. Och så finns det en anledning till.
