Man kan knarka o hamna i tv...
Killen från Singing Bee ringde just och sa att jag hade gått vidare till det riktiga programmet. Jag ska alltså vara med i tv. Hur ska det här gå? Jag är redan nervös och det är tre veckor kvar. Dessutom undrar jag om man bör försöka fånga det här tillfället på något vis. Bör man tex ha på sig en tröja där det står "Rädda jorden, köp ett träd" eller kanske några slagord för homosexuellas rättigheter? Eller något enklare som "I´m happy, I´m gay". Eller varför inte göra som Carola i Melodifestivalen och ha en blinkande tröja där det står "LEDIG"? Eller plockar de bort en ur rutan då tro? Skulle uppskatta några åsikter om detta.
Mvh
Allas er Annie
Jaså det var därför...
"Så hur går det att sitta bredvid C?"
"Jättebra", svarade jag. "Hon kan ju hur mycket som helst och ställer alltid upp och hjälper till." L nickade.
"Jo, hon tycker om att hjälpa till. Och man får alltid väldigt... utförliga... svar. Till och med om saker man inte frågat om."
"Jaha? Men det är nog bra för mig som är ny", tyckte jag.
Idag har jag ändrat mig. Jag är helt förstummad över hur någon kan prata så mycket och fortsätta så länge och hamna i nåt helt annat ämne än det hon började med. Varenda ekonomifråga landar nånstans i en upplevelse från hennes barndom på 1600-talet. Om man lyckas få henne att sluta prata vill säga. Jag som tyckte de där sketcherna i Hipp Hipp där de parodierade Melodikrysset hade långsökta kopplingar.
Så här kan det låta:
"Ja, du vet för ett tag sen när man jobbade med det här då var det ju helt andra tongångar jag vet min syster brukade säga det att det som inte ändras det läggs ner men du vet när vi var små då hade hon sååååå vackert långt hår och alla de andra barnen var ju så avundsjuka eller det fanns en annan flicka som också hade så fint hår men hon fick aldrig komma med oss ut på café och så för sina föräldrar förstår du och jag sa ju det till dem att ni kan inte göra såhär mot ert barn hon måste ju få komma ut och umgås men de lyssnade ju förstås inte nä men kan du tänka dig att då kostade en kola bara fem öre men nu när man ska ner och handla lunch det kostar ju en förmögenhet oj nu ringer det hallå?"
På gymet!
Igår var jag med P på gymet. Jag har inte velat gå dit för jag har varit rätt arg på mitt knä och liksom träningsvägrat eller nåt. Jag vet inte. Men det har ju inte direkt fått mig att må bättre. Men nu bestämde jag mig för att jag ju faktiskt kan träna armar, rygg och mage och P och jag möttes upp på gymmet.
Så fort jag satte igång blev jag alldeles euforisk. Vad skönt det var! Och det fungerade att cykla med knäet också! Efter att ha gått loss på maskinerna kastade jag lystna blickar mot löpbandet. Vad längesen det var. Kanske bara 5 minuter? Det kan väl inte vara så farligt? Jag steg upp på bandet och körde igång. Jag var så glad att jag nästan började gråta. Och det gick bra! Men jag steg av efter 5 minuter som jag bestämt. Nu hoppas jag att kiropraktorn inte skäller på mig på torsdag. Han sa ju att jag kunde gå kortare sträckor och kanske kunde börja med simning om ett tag. Men jag körde ju inte nån styrka alls i benen så jag kanske kommer undan. Dessutom har jag kollat upp alla Stockholms simhallar och det finns inte NÅN som inte renar med klor. Dåligt! Jag är ju allergisk mot klor sedan mina tävlingssimmardagar. Jag får väl börja simma i sommar i stället. Eller flytta till Tyskland...
Frajdäj
Igår var det fest med mycket Singstar och mycket hallon i alla drinkar, ja t o m i ölen..
Sedan blev det taxi till Kolingsborg. Miss J undrade om taxichauffören kunde ge oss gratis taxifärd i utbyte mot lesbisk gruppvåldtäkt. "Gruppvåldtäkt kan ju vara trevligt om alla är med på det", menade hon. Det tyckte chauffören var helt okej men vi andra bad att få kliva av.
När det närmade sig stängningsdags på Kolingsborg var Miss J försvunnen. Alla letade överallt men hon var borta. Vi blev därför lite oroliga och undrade om hon vinglat ut i stockholmsnatten för att våldta taxichaufförer eller något liknande. Som tur var upphittades hon senare hemma utanför sin port utav sin flickvän.
Nu måste jag dammsuga upp popcornen från golvet. Det kraschar så konstigt när man går..
När behöver man skärp?
Dagens rapport från jobbet: Jag har fått ett Rollermouse-bord. Varje gång jag sitter framför datorn och tittar ner blir jag lika förvånad över att musen är borta. (Ja hur fan lät det där?) Men jag vänjer mig nog snart. Det är mycket praktiskt det här att slippa använda datormus. Och det är säkert mycket bra för armen att slippa köra runt med den där också. (Nu har jag faktiskt sagt datormus så ni kan sluta skratta)
Jag har också fått en fin liten jojo till mitt passerkort, en sån där som man har till sitt liftkort i fjällen ni vet. Tanten nere på expeditionen sa:
"Jojon fäster lite dåligt bara i byxlinningen. Man ska ha ett skärp så funkar det bättre. Fast själv behöver jag inget för jag är för tjock."
"Jaha", sa jag. Nej, det får gå ändå. Jag brukar inte använda skärp."
"Nej, du är ju så smal så du behöver ju inget."
Hm. (?)
Dagens tips: Testa Vi-handlarnas butiksbakade pumpabröd. Fasiken vad gott det är!
Skivbrännartisdag
Annie säger: LM sa att hon inte kommer på fredag för hon ska hämta en soffa ur förrådet..
Jag sa att hon ska låta bli det och komma med ut och dansa istället. Men hon svarade:
"Vi får dansa i soffan sen."
Miss J säger: Ha ha ha, men de va iofs sjukt bra sagt.
Annie säger: Ja, fast lite konstigt.
Miss J säger: Ha ha, ne roligt.
Annie säger: Jag får bara plats med en låt till på skivan. ska det bli Get this party started med Pink eller Say It Right med Nelly Furtado?
Miss J säger: Pink
Annie säger: Ok
Annie säger: Dumpad för en soffa.. Ja, det går utför.
Miss J säger: Ja men tänk va många som dumpats för madrasser.
Annie säger: Ha = )
Annie säger: Undrar varför Linda Perry inte sjöng in "Get this party started" själv?
Miss J säger: Mm, det kan man fundera på
Annie säger: Tror jag ska ladda ner What´s Up.
Miss J säger: Do it!
Annie säger: Vad kul att du kommer på fredag J!
Miss J säger: Ja e oxå glad för de. Ska bli kanon kul.
Annie säger: Eller hur? = )
Miss J säger: ska bli kul att kolla in G oxå
Annie säger: Aa. Vi ska rocka fett!
Miss J klistrar in bild med små hejarklacksledarsmileys
Annie säger: Ja, ut med våra små rosa pom poms ska vi!
Miss J säger: Fan va söta vi kommer va då..... ha ha ha
Annie säger: Hihi
Någonting att äta, någonting att dricka...
Idag var jag på brunchbuffé på Radisson Park Hotel i Frösundavik med några nuvarande och en före detta kollega. Det fanns alldeles för mycket goda saker och jag åt alldeles för mycket av dem. Frukter, juicer, kakor, korvar, skinka, rostfbiff, äggröra, sill och potatis och en massa annat. Synd att man inte kan få en sån buffé uppdukad varje dag där hemma. Då skulle nog till och med jag kunna få i mig lite frukost på morgonen. Annars tycker jag att det är rysligt svårt att få ner någon mat tidigare än klockan nio.
Nu sitter jag hemma hos föräldrarna och letar foton till årets julklappskalendrar i syrrans dator. Syrran och jag fotar mycket båda två och vi brukar välja ut foton som får vara med i kalendrarna, men nu är ju systeryster i Wien, så det blir jag som får vara redaktör och bestämma vilka bilder som kommer med. En himla tid tar det. Har suttit här hela eftermiddagen nu. Hoppas moms och pops kommer hem från landet snart och bjuder mig på lite middag...
När jag nästan vann 50 000 kr i nästan-tv
"Vilka låtar är du bäst på då? Schlager?" frågade karaoketjejen den ende killen.
"Alltså, schlager gillar jag egentligen inte, men de låtarna hör man ju liksom ändå så man kan ju ändå alla".
Jag började bli nervös. Alla verkade vara superduktiga. Producenten kom ut och vi fick komma in i salen. Allt skulle göras precis som i det riktiga programmet sen: Vi skulle slås ut en efter en i olika delmoment. Jag hamnade sist i raden redan från början så jag började tro att det skulle vara kört innan jag ens fått öppna munnen. Om alla andra klarade sin låt skulle jag åka ut direkt. Men... det gjorde de inte. Faktiskt var det bara en tjej som klarade sin låt. Sedan var det min tur. Jag fick "Islands in the stream" så det var inga problem. Sådär fortsatte det genom de olika tävlingsmomenten. Varje gång åkte en person ut. Vi fick höra intron och skulle sjunga början på låten. Vi fick välja olika genrer och vi fick fylla i luckor i låttexter. Till slut var det bara jag och en tjej kvar. Då skulle vi duellera. Programledaren sa en låttitel och man fick välja om man ville sjunga den själv eller ge den till den andra personen och hoppas att hon sjöng fel. Den andra tjejen fick Lyckliga gatan med Anna Lena Löfgren och gjorde misstaget att ge den till mig så jag tog ledningen direkt. Själv lät jag henne misslyckas på Papa don´t preach och sedan var det klart: jag var ensam kvar. I det sista tävlingsmomentet har man (i det riktiga programmet) chans att vinna 50 000 kr om man klarar 5 av 7 låtar. Låtarna spelades upp. De var ganska lätta tycker jag. Och sen var programmet slut:
"Grattis. Du har vunnit 50 000 kr", sa programledaren. "Och här är pokalen." Ja, det fanns ju inga 50 000 kr, och ingen pokal heller tyvärr, eftersom det bara var en casting. Men det var rätt kul ändå. = )
First impressions last
Personerna i min Düsseldorfgrupp är väldigt olika allihopa och just därför är det faktiskt väldigt roligt att träffa dem. Det blir inte alls som när man träffar sina vanliga kompisar där alla förstår varandra och är rätt lika varandra till sättet. Nej, här fascineras man av de främmande saker som händer i de andras liv och skrattar åt varandras olikheter.
Människorna som åkte till Düsseldorf för att gå kursen kom från hela Sverige, men nu har de en efter en flyttat till Stockholm. Idag hade vi återträff. Vi gick på Caffé Nero (mitt val förstås) och åt smaskig pappardelle med kalvfrikadeller och till efterrätt tre sorters chokladmousse. Sedan gick vi vidare till meleu (eller mellow eller hur de nu vill ha det stavat när man inte har fonetisk skrift på sitt tangentbord) och drack och pratade vidare. Sedan bestämde D att vi alla måste träffa igen på lussefika hemma hos Annie.
"Jaså", sa jag lite överraskad.
"Ja. Men du måste städa först".
"(skratt) Jaha.. tack."
Framsteg?
Idag var jag hos kiropraktorn för andra gången. Jag kände mig inte särskilt optimistisk när jag gick dit eftersom det bara hade gjort mer ont efter första gången. Kiropraktorn tyckte dock att det var bra att det hade gjort mer ont eftersom det då betydde att han hade lyckats åstadkomma en förändring. Sedan satte han igång med behandlingen. Efter att ha tryckt på en massa olika muskler i mina lår, höfter och fötter och frågat: Gör det ont här? ( jaaAAaah, Aaaaargh! J-ouch!) och konstaterat att de var mycket spända lät han mig göra balansövningar på några telefonkataloger. Det visade sig gå mycket bättre med vänster ben än med höger. Efter det nickade han insiktsfullt.
"Det sitter i höften. Du har inte använt din muskel där på väldigt många år, men eftersom du har så starka lårmuskler av badmintonspelandet så märker du det inte. Vi måste få kroppen att börja använda muskeln igen."
Sedan visade han mig en övning, en rörelse som liknade kulstötning fast utan kula. Den övningen skulle stimulera muskeln så att kroppen märker att jag har den sa han. Och sedan fick jag gå hem igen.
Jag vet inte om det var inbillning, men det kändes som att det gjorde lite mindre ont efter att han hade tryckt på alla de där musklerna. Det var muskelfästena vid knäet som gjorde ont hade han sagt, men själva felet satt inte alls i knäet, utan i höften. Det lät ju bra. Och han verkar duktig. Han låter mycket klok när han säger att alla delarna i kroppen hänger ihop och påverkar varandra. Men jag vet fortfarande inte om jag vågar lita helt på honom. Kanske jag inte vågar hoppas för att jag då skulle bli mer besviken i fall han har fel. Nåja, den som väntar får se.
Cyklingsoppa?
Idag tänkte jag att jag skulle berätta lite om mitt nya jobb. Jag har ju faktiskt varit där i två veckor nu och jag lär mig massor varje dag. Det är skönt att ha saker att göra på jobbet hela dagarna. Tiden går mycket fortare då. Jag får en massa fakturor på saker som människor runt i landet har köpt. Sedan ska jag lista ut vem som köpt det, vad de har köpt, om de fick köpa det, var och hur och när det ska bokföras, hur det ska betalas och annat smått och gott.
Ibland sitter jag själv och försöker lista ut hur jag ska göra saker och ibland sitter jag med en dam som lär upp mig. Damen är från Finland och pratar med finsk brytning. Detta innebär att hon byter ut alla tje-ljud mot s och alltså kallar tjejerna för sejerna och när vi handlar lunch frågar hon om vi ska gå ner och söpa sycklingsoppa. Hon byter också ut bokstaven d mot bokstaven t och bokstaven g mot bokstaven k så att hon är klaat istället för glad. Hon skulle alltså säga att: Kubbstackaren är täckt i kekkamoja. Ja, om han nu var det alltså. För att trösta honom skulle man kunna ge honom lite klass eller kotis. I början hade jag lite svårt att förstå allt hon sa, men nu börjar jag vänja mig och översätter automatiskt det hon säger i huvudet. Ibland går det till och med så fort att jag översätter sådant jag inte borde översätta och skapar helt nya mystiska ord.
I morgon åker finskan på semester till Thailand, men jag blir kvar i mörka isiga novembersverige. Jag ska trösta mig med att tänka på hur miljövänlig och jättebra jag är genom att inte flyga nånstans.
Annie- en solsugen kaysej
Nääär kommer helgen?
Halva november har gått och än har ingen underbar flicka bjudit med mig till Söderhavet. Så när Filip från Meter Television ringde och undrade om jag ville komma på slutcasting på lördag kunde jag inte komma på nån bra anledning till varför jag inte skulle gå.
Eller, jo, en rätt bra anledning är ju att det där med gående är lite jobbigt just nu när jag har mer ont i knäet än någonsin. Undrar om det var det kiropraktorn hade tänkt sig när han pratade om att "få till en förändring". Tänk att man betalar 450 kr för en halvtimme för att få mera ont. Det är synd om mänskorna. Och dyrt. Jag ska trösta mig med att se Ugly Betty på tv. Kanske att jag behöver kika på några Nina Hemingsson-serier också. Och så ska jag ringa momsen. Man måste ju vara rädd om sina nära och kära...
Hos kiropraktorn
Är det någon som undrar vad en kiropraktor gör? Såhär står det på Wikipedia:
Som kiropraktor arbetar man med rörelseapparaten och det handlar om att återskapa balansen i kroppen mellan muskler, leder och ligament, som vid obalans ofta orsakar inflammation eller smärta. Smärtan i sig uppstår ofta på grund av överansträngda muskler och ledband i ett område där leden rör sig för mycket.
Idag har jag alltså besökt en kiropraktor för första gången i mitt liv. Orsaken till detta är att doktorn på vårdcentralen inte såg något på mina röntgenbilder och därför menar att jag är frisk. Eftersom jag har väldigt ont i mitt knä är jag av en annan åsikt än doktorn på vårdcentralen och jag bestämde mig därför för att se om det fanns någon annan som kunde hjälpa mig.
Jag blev rekommenderad att gå till en kiropraktor som heter Fredrik och har sin mottagning vid Slussen. Där klev jag in och fick berätta vad som var fel på mig. Något som direkt kändes positivt var att han faktiskt lyssnade på vad jag sa. (Ja, efter att ha besökt vårdcentralen på Kungsholmen blir man glad för det lilla.) Sedan testade han styrkan i mina benmuskler och vred och vände på benet och drog i det åt olika håll. Efter att ha konstaterat att det onda knäet var svagare än det friska menade han att det var något fel i signalerna till knät. Därför började han knäcka mig i ryggen. Knak, sa det och kiropraktorfredrik såg nöjd ut. Sedan bokade vi in en ny tid och jag skulle känna efter om det kändes något bättre eller annorlunda tills dess.
Ja, så gick det till. Om det hjälpte eller ej kan jag inte säga än. Men man kan ju alltid hoppas. Annars får ni läsa om fler spännande alternativa metoder i framtiden...
Tunnelbanesången
(Melodi: Deirdres samba. (går man på Copacabana har man havet till vänster, men jag tittar rakt framför mig och ser på dem jag möter..)Text: Annie)
Man kan åka tunnelbana,
det har sina förtjänster,
men titta rakt framför dig
och se ej på dem du möter,
för nu bor vi ju i Sverige
där vi är asociala,
och om du tränger dig på
hur knäpp är du inte då?
Håll dig bäst för dig själv
Aj aj aj aj
Inte bra
Inte bra
Inte se på andra
När du åker tunnelbana
Inte se på andra
När du åker tunnelbana.
Vill du åka tunnelbana
Hem från jobbet på kvällen
Du kan trängas med de andra
Det finns plats i mittenvagnen
Men om du har lust att prata
Har du hamnat på fel ställe
Det e förvjudet javisst
Och kanske är det trist
Men håll dig bäst för dig själv
Aj aj aj
Inte bra
Inte bra
Inte öppna munnen
När du åker tunnelbana
Inte öppna munnen
När du åker tunnelbana
Hairspray
Skådespelare: Michelle Pfeiffer, Christopher Walken, John Travolta, Queen Latifah, James Marsden, Jerry Stiller, Amanda Bynes.
Betyg: En och en halv tekopp
Jag läste nån recension av filmen innan jag såg den. Det stod: " Äntligen dansar John Travolta igen". Nu undrar jag: Närdå? Man får bara se honom ta några steg, och då sabbas allt ändå av de där dynorna de klätt in honom i. Det enda som är bra med den här filmen är de andra duktiga dansarna (speciellt killen som spelar Seeweed är otroligt duktig) och ibland är musiken riktigt svängig.
Handlingen: Tracys dröm är att få dansa, och allra helst på en populär show på lokaltv, men Tracy är tjock och ingen tror att hon ska få vara med i showen. Det hela utspelar sig i Baltimore på 60-talet och de svarta behandlas fortfarande väldigt illa. Tracy kämpar för de svartas och de tjockas rättigheter genom att dansa. Tracys föräldrar spelas av John Travolta och Christopher Walken och Michelle Pfeiffer är den elaka produktionschefen som vill att varken svarta eller tjocka människor ska få synas i tv.
Sammanfattande betyg: Varför lägga ner så mycket pengar på att skaffa bra skådespelare till filmen när de ändå inte får något vettigt att säga. Nej, den här filmen behöver ni inte se.
Sveriges mest använda filmcitat?
Jag fick ett nyhetsbrev från filmsajten PS och såg att de hade listat de mest använda filmcitaten. Det här var resultatet:
1."I'll be back." (The Terminator)
2. "Frankly, my dear, I don't give a damn." (Gone With The Wind)
3. "Beam me up, Scotty." (Star Trek)
4. "May the force be with you." (Star Wars)
5. "Life is like a box of chocolates." (Forrest Gump)
6. "You talking to me?" (Taxi Driver)
7. "Show me the money." (Jerry Maguire)
8. "Do you feel lucky, punk?" (Dirty Harry)
9. "Here's looking at you, kid." (Casablanca)
10. "Nobody puts Baby in the corner." (Dirty Dancing)
Jag antar dock att det här är en amerikansk undersökning, för i Sverige borde väl citat från Sällskapsresan och Yrrol vara mer använda än de där? Tex de här klassikerna från sällskapsresorna:
"Jag kan flyga, jag är inte rädd"
"Invalido"
"Nej, det är stålmannen älskling. Och nåt kaninkör."
"Ett bet är ett bet"
"Man får int va dum. Då kan man bli som Hedlund."
"Alles gut. Verstehe nicht."
"Herr Ober! Eis bitte!"
Och ur Yrrol tex:
"Jag är ingen maskin, jag är kvinna!"
"Blanda inte in mig i vårt förhållande"
" Och sen kanske allt blir svart. Eller nåt. Jag vet inte."
"Sprit nån?"
Det mest använda citatet i Sverige måste väl nästa vara Yrrols:
"Ja, man kan ju göra så. Men det är inte rätt."
Mina egna favoritcitat är förstås ifrån mina favoriter; de engelska komikerna French and Saunders. Tex:
"I´ll write to the queen and suggest it". eller "I agree with last weeks issue", eller "Keep going Peter Pan, we´ll make it throught the desert somehow!" och förstås: "Inside of me, there´s a thin person screaming to get out. ""Just the one dear?"" Men eftersom knappt nån i Sverige känner till dem använder jag också mycket från Yrrol och sällskapsresan. Först har vi ju:
"Det är synd om människorna. Och dyrt."
Och sen förstås när Stig-Helmer brakar genom husväggen på sina slalomskidor:
"Was machst du Franz?"
Min syster och jag jag brukar också illustrera folk som pratar tyska med mycket svensk brytning genom att imitera "Gullan" ur "Snowroller- en sällskapsresa" med citat som:
"Sehr gut Gulaschsuppe" eller:
"Mein Mann, Göte, ist auch in der Sanität- und Wärmebransch. Vielleicht kan er sich das anschauen?"
Samborombon, en liten by förutan gata, där var det inte lätt att växa upp som flata.
Jag skulle söka på Fritiof och Carmencita för att se om jag hade sjungit rätt på castingen i förrgår. När jag googlade (nej, inte gogglade, Anna) fick jag upp några länkar och klickade på en av dem. Följande text kom upp:
"Samborombon en liten by förutan gata, där var det inte lätt att växa upp som flata."
Hm, det kändes inte riktigt som att detta var den rätta texten. Men den lät ju spännande. Tyvärr slutade sången där. Undrar om det finns nån fortsättning? Jag scrollade ner på sidan och såg en massa skumma bilder och serier. Bland annat en med följande text i pratbubblorna:
- Ska jag hjälpa tant över gatan?
- Jag är ingen tant, jag är en transperson.
Hihi, jo men lite roligt var det. Erkänn. = )
Det ringde just och jag trodde det var nån av mina vänner så jag svarade glatt a la prästen i Telia-reklamen:
"Hallelåja?"
"Öh, hej jag gör en undersökning om om tjänstepension och skulle vilja ställa några frågor om ditt ITP-val", hördes en mansröst i andra änden. Jag kunde inte låta bli att skratta. Han måste ha trott att jag var helknäpp.
"Hrm, hoppsan då", fick jag lite käckt ur mig, men jag tänkte att om jag ändå hade börjat med ett "hallelåja" kunde jag ju lika gärna fortsätta i samma stil. (Vet dock inte vad präster har för åsikter om ITP-val, men de tycker säkert att det är världsliga ting.) Själv valde jag ju inte alls, vilket innebar att jag valde Alecta. Men det blir säkert bra. Hur ska man kunna välja bland saker som man inte vet ett skvatt om? Och inte kan man förutse framtiden heller. Ja, nåt sånt sa jag med min präströst till ITP-mannen.
"Jaha, då får jag önska dig en trevlig kväll då", sa ITP-mannen.
"Detsamma, detsamma", sa jag med min allra hjärtligaste präststämma. (Säkert upprepar väl präster det de säger två ggr? Det låter väl lite extra mysigt sådär?)
Dags att fixa lite middag. Tyvärr har någon använt upp alla tallrikar och glas och inte diskat dem efter sig. Förr i världen hade jag inte förstått vem det skulle vara, men numera vet jag bättre. När jag hade mamma och pappa här på besök en gång och konservöppnaren var borta sa min pappa nämligen:
"Det är väl en av dina flickor som tagit den med sig."
Hihiihiiiiiiiiiihihiiiiiiii. = ) Som om jag hade massor av flickor som sprang ut och in i min lägenhet hela dagarna. Och sen när de går snor de förstås med sig det mest självklart värdefulla: min konservöppnare! Ursäkta, jag måste gå och torka skratt-tårar ut ögonen.
Annie avslöjar: De baksluga mammornas list
Annie säger: Vilken karusell det blev med de där ensamma mammorna!
Syster-yster säger: Jaså?
Annie säger: Ja: En av dem ville inte välja nån man för hon tyckte alla var för dåliga. hihi = ) Och två stycken valde, men det blev ingenting efter programmet sen visade det sig.
Syster-yster säger: Jaså. Så ingen fick någon?
Annie säger: Jo, för sen plötsligt tog mannen som den ena mamman valt kontakt med den andra mamman som inte ville välja!
Syster-yster säger: OJ, alltså efter att det tagit slut mellan honom och den första?
Annie säger: Japp!
Syster-yster säger: Och hur gick det då? Fick man se det?
Annie säger: Nej, det har man bara fått läsa om på Aftonbladet.
Syster-yster säger: Och?
Annie säger: Det pågår väl..
Syster-yster säger: Ja varför inte?
Annie säger: Men mammorna verkar tjäna stora pengar på att delta i allehanda saker. På veckotidningarna står det typ: "Ensam-mamma Susanne visar nya badmodet".
Syster-yster säger: Sen när de är rika får de män.
Annie säger: Haha, ja kanske det = )
Syster-yster säger: Det var kanske planen!
Annie säger: Jamenvisst, de kanske överlistade tv-mänskorna! Kanske ville de inte ens ha nån man! Bara pengar och berömmelse = )
Syster-yster säger: Ja, kvinnors list.
Annie säger: Ja, jag skulle också vilja ha lite.. Jag får försöka ta mig vidare i det där sjungprogrammet. Då kanske jag också blir rik. Om jag inte svimmar vill säga = )
Syster-yster säger: Men då kan du bli känd för det: "Svimm-Annie visar årets badmode." Haha.
Annie säger: Liggandes avsvimmad i nya looken.
Syster-yster säger: Hihi: sanslöst snygga baddräkter..
Annie säger: Haha. Svimming-suits!
Neverending casting lalala lalala lalala
Först fick jag alltså sjunga i mataffären och idag var det dags att ta sig till Meter Television i Frihamnen för casting. Väl där fick jag ett tjockt häfte med låttexter där jag skulle fylla i utelämnade ord eller meningar. När det var klart fick jag komma in i ett rum där två människor satt vid ett bord och en filmkamera stod klar. De spelade upp början av en låt på nån bandspelare och när de stängde av den skulle jag fortsätta sjunga. Det gick faktiskt väldigt bra och de undrade om jag var van vid att uppträda för jag verkade så säker. (ja, jag är lite chockad själv) Men tro nu inte att detta räckte för att ta sig till det där programmet. Nejdå, de skulle gå igenom alla deltagare igen och sen kalla de bästa till ett "provprogram" för att se hur man fungerar under press. Och sen, om man skulle klara det, får man vara med i studiopubliken under inspelningen, och kanske bli utvald att vara med i programmet. Programledaren hämtar nämligen upp tävlande ur publiken! Herregud, det verkar lättare att vinna på lotto än att komma med i det där programmet. Hade jag vetat det här innan hade jag aldrig gått.
Det lustiga är att det verkar finnas människor som springer på såna här castings hela tiden. Människorna bakom bordet såg mycket förvånade ut när jag sa att jag aldrig hade varit på en förut. "Vaddå? Aldrig? Har du aldrig varit på en casting?" Nej, varför skulle jag ha varit det? Måste det absolut vara alla människors högsta dröm att få vara med i tv? Jag skulle hellre få min bok utgiven. Eller träffa världens sötaste tjej. Eller varför inte vinna några miljoner på lotto?
Nu tänker jag i alla fall gå och lägga mig. I morgon måste jag ju orka jobba så att jag kan tjäna ihop mina miljoner ifall att jag nu inte skulle vinna på lotto. Chansen är ju ändå relativt liten eftersom jag inte spelar. Inte lika liten som att bli uttagen till ett program i tv 3, men ändå, rätt liten... ; )
Gåtgissningstisdag
Annie säger: Läskigt det där med stängt spjäll och rökfyllt hus. Tänk om du hade vaknat och varit död.
Blivande journalist säger: Ja det var lite läskigt. Fast jag hade nog inte vaknat om jag varit död.
Annie säger: Nej, det var ett så kallat skämt. Jag använder såna ibland. Fast det är sällan nån som fattar....
Blivande journalist säger: Haha.
Annie säger: Kan du nån rolig historia?
Blivande journalist säger: Ja. Vet du om det finns nån elektriker i kryddhyllan?
Annie säger: Inte i min i af. Vilken konstig historia.
Blivande journalist säger: Herr kanEL finns väl där? HAHA. Den var väl jättekul!!
Annie säger: Oerhört. = ) Next one!
Blivande journalist säger: 5 flickor sätter sig i ett rum och varje flicka har 4 flickor framför sig. Hur många flickor är det?
Annie sjunger: 5 vackra flickor i en ring ..
Blivande journalist säger: Rätt!! 5 stycken. De sitter i en ring och tittar på varandra.
Annie säger: Eller så är det en jävla massa flickor som ska se nån dålig college-film på bio..
Annie säger: Vaddå? Varför tittar de på varandra?
Blivande journalist säger: Jag har fem fingrar. De kan röra sig. Ändå är jag inte levande.
Annie säger: Jaså? Sist jag tittade hade du tio. Så du dog av spjället ändå?
Blivande journalist säger: Men jisses, det är en gåta!!
Annie säger: Hihi. En grepe kanske? Eller en gaffel?
Blivande journalist säger: Fel fel fel! Handsken!
Annie säger: Ja röra sig stod det ja. Eller..vaddå röra sig?
Blivande journalist säger: Vi är ett par. Vi ser nästan likadana ut. Vi tar oss fram bredvid varandra. Vi är med på både fotbollsmatcher och fina fester. Vi blir aldrig mindre än vi är - ändå kan vi ibland bli för små.
Annie säger: Byxor?
Blivande journalist säger: Ett par skor
Annie säger: Fast byxor borde väl funka också då?
Blivande journalist säger: Näe
Annie säger: Hur menade man att de blev för små?
Blivande journalist säger: Skorna blir ju för små
Annie säger: När då?
Blivande journalist säger: När man är liten
Annie säger: I så fall borde det gälla för byxor med
Blivande journalist säger: Nu får du gissa på nästa!
Blivande journalist säger: Jag är inte stor och inte stark. Men jag klarar att bära ett helt hus.
Annie säger: Måste vara en snigel (utan byxor)
Blivande journalist säger: Rätt. Måste få nåt svårare igen nu va?
Annie säger: Haha. tydligen
Blivande journalist säger: Hur gör engelsmännen julen kortare?
Annie säger: De skriver x-mas
Blivande journalist säger: Duktigt
Blivande journalist säger: En älg var på väg till en skogstjärn för att dricka. På vägen mötte han tre björnar. På ryggen av varje björn satt det två kråkor, och varje kråka hade en mus i näbben. Hur många djur var på väg till tjärnen?
Annie säger: Ett!
Blivande journalist säger: Rätt!!
Annie säger: Om inte älgen hade fästingar
Annie säger: I så fall kan det ha varit upp till ett par tusen djur
Blivande journalist säger: Det gröna huset ligger på vänster sida av gatan. Det röda huset ligger på höger sida av gatan. Där ligger det också ett brunt hus och ett grått hus. Men var ligger det vita huset?
Annie säger: I Washington! Hurra va ja e bra = )
Blivande journalist säger: Det går ju inte att lura dej!
Blivande journalist säger: - Ser du frukthandlaren på torget? - Javisst. - Han är 173 cm lång och 130 cm runt magen, vad tror du han väger?
Annie säger: Frukt! = )
Blivande journalist säger: http://www.humorbrevet.se/klurigheter.asp?page=2#
Samtal med utlandet
R: Morrn morrn city :)
Annie: Moi moi Åland!
R: Hehe.. kan du också räkna till 3 på finska? Det brukar vara "Moi" och kunna räkna till 3 som de flesta brukar kunna :)
Annie: Nejdå, jag kan räkna ända till nitton faktiskt. = ) Och dessutom kan jag säga banaanipää*, hyvää tarjousta**, Naantalin kylpylä*** och meriravintola****. Det du. ; ) Och vänta bara tills du får se vad jag kan säga på ryska! Haha..
R: Det var som fanken! :) Antar att du har kryssat ett antal ggr till den finska sidan och fått i dig både god mat samt ett hotellrum på ett spa :D Hmm.. kör hårt på ryska också så ska vi se vad jag kan :D
Annie: Du tycker alltså att mitt finska ordförråd avslöjade ett och annat? Hehe. = ) Ryskan kan jag tyvärr inte skriva utan bara uttala. Men jag kan förutom de där vanliga orden som vodka, perestrojka och glasnost säga: "Där är en katt" och "Här är förskräckligt varmt och kvavt. Öppna fönstret." Och jag har faktiskt testat det på en ryska en gång också, och det funkade! Tyvärr började hon sedan rabbla en massa annat på ryska som jag inte fattade ett skvatt av. Det är faran med att låtsas kunna ett språk. =)
*bananhuvud
**fina erbjudanden
***Spahotellet i Nådendal
****havsrestaurang
Frågan vetenskapen glömde eller "know man an island?"
Annie säger: Jag undrar en sak. Var går gränsen för att en ö ska vara en ö? Australien tex är väl ingen ö?
P säger: Helt omringad av vatten, oavsett storlek. Tror jag.
Annie säger: Är Storbritannien en ö då? Allting är ju omgivet av vatten förr eller senare.
P säger: Ja, eller england, skottland och wales.
Annie säger: Va? Vad har nu det med saken att göra? = )
P säger: Nordirland ligger ju inte på samma ö som de andra, men hör till storbr.
Annie säger: Haha.. jahaaaaaa.. Äsch. Slingrar dig är vad du gör..
P säger: Kanske missförstod din fråga... Va?
Annie säger: Grönland räknas väl som en ö tror jag. Och Grönland är ju mycket stort. Men jag har aldrig hört nån kalla Australien eller Storbritannien för ö(ar).... Undrar om det finns en gräns på nåt visst antal km2?
Annie säger: Vad tyst du blev nu då. Nej, om du inte tänker lösa det här problemet åt mig går jag nog och lägger mig istället. Nattinatt. ; )
P säger: Du är högst orättvis!
Annie säger: Vaddå? Jobbar du för högtryck därborta? = )
P säger: Jepp! Men varför undrar du?
Annie säger: Det minns jag inte. Det vara bara en tanke som slog mig plötsligt
P säger: Är nyfiken på varför du undrar!
Annie säger: Haha. Ja, men tänk om nån frågar mig en dag vad en ö är. Då kan jag inte svara!
P säger: Ja, sånt är riktigt jobbigt. Sitter och bläddrar i en atlas...
Annie säger: Så...?
P säger: Atlasen var till ingen hjälp.
Annie säger: Äsch.
P säger: Ö= landområde som på alla sidor omges av vatten. Mest om inte alltför litet område, dock inte om kontinent. Enl. PLUS, Nordstedts.
Annie säger: Håhåjaja. Inte särskilt precist det där... Ingen vågar dra till med en yta! Jag får ta och sätta en gräns själv helt enkelt.
P säger: Ja gör det! Men tänk på att Grönland är riktigt riktigt stort!
Annie säger: Miiiicke stort ere....
Annie säger: Eller så får man dra till med nåt filosofiskt. Typ: "det är vad du vill att det ska vara"....
P säger: Ööh...det jobbigaste svaret av alla för den nyfikne
Annie säger: Joh.. bäst jag går å lägger mig istället. Godnatt = )
P säger: Ja, sov så gott!
I väntan på "Ensamt homo söker"
Jag har funderat lite på vilka för- och nackdelar det kan finnas med att vara med i ett sånt här program. Det måste ju vara en fin chans för en upptagen mamma att nå ut till alla Sveriges killar på en gång, även om det säkert är lite läskigt och pinsamt också. Mammorna blir ju väldigt utlämnade: hela svenska folket får se deras vardag och följa deras dejter. Ibland skäms man nästan lite när man tittar och vill be kameramännen slå av så att de stackarna ska få vara i fred en stund.
Och tänk sedan, efter programmet, när mammorna går på stan. Då känner varenda kotte igen dem och kanske tar sig vissa också friheten att störa dem eller ställa dumma frågor. Inte för att vara elaka eller så, utan eftersom de tycker sig känna dem så väl. Ja, nu menar jag verkligen inte att jag själv skulle få för mig att gå fram och hälsa, men det är lite läskigt hur man låter sig luras att man känner främmande människor.
För en tid sedan var jag faktiskt tvungen att sluta läsa en persons mycket välskrivna, humoristiska och självutlämnande blogg eftersom det efter ett tag kändes som att jag kände personen i fråga. Och det var obehagligt, för så var ju inte alls fallet. Saker som skrivs på bloggar är utvalda delar som någon vill berätta. Ja, egentligen kan de ju till och med vara helt påhittade. Det vet man ju inte. Dessutom är det envägskommunikation: Bloggaren berättar massor om sig själv, men vet inte ett skvatt om dem som läser. Så om bloggaren inte skriver anonymt kan det bli precis som för mammorna:
"Nej men heeeeeeej! Hur går det med tjejen?"
"Öh, vem är du?"
Nej, för att lära känna en människa måste man umgås med personen och dessutom visa vem man själv är. Att läsa bloggar får man nog snarare jämföra med att läsa en bok.
Men tillbaka till mammorna då: Är det värt det?
Ja, om den ensamma mamman hittar sin drömman kan hon säkert stå ut med att vara lite påpassad en stund. (vissa kanske till och med kan njuta av det?) Och berömmelse är flyktig. Om några år är det ingen som minns vilka de där tjejerna var som var med i tv år 2007. Så.. varför inte? Om det blir "Ensamt homo söker" 2008 ska jag definitivt överväga att medverka...
Sahara Hotnights
Sahara Hotnights. Foto: Miss J
Sista dan på jobbet
Idag blir det första dagen på nya jobbet istället. Ingen rast och ingen ro! Bäst jag kilar iväg nu. Man vill ju inte komma försent första dagen. Wish me luck!
