Annies blogg

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag var en träningsdåre en gång i världen. Sedan gjorde jag illa mig och efter det har jag varit en soffpotatis. Nu känns det som att min kropp säger till mig att "Såhär kan vi inte ha det längre. Du måste ta hand om mig!" Därför ska det nu börja tränas! Det ska inte bli stenhårda badmintonpass och megalånga löprundor. Då börjar det förmodligen göra ont i min höft och mitt knä igen. Nej, det jag behöver är MUSKLER. Det är alltså styrketräning som gäller nu. Ja, lite kondition blir det väl också, men i lagom dos tills jag fått lite muskler att skydda mig mot skador med.

Jag började faktiskt redan förra veckan med att gå på gymmet på lunchen. Tydligen ville jag lite för mycket för dagarna efteråt hade jag hemsk träningsvärk i vänsterarmen och det gick liksom domningar ut i fingrarna för att mina svullna muskler tryckte mot nerverna. Ett tips till er som är lika otränade som jag är alltså: Börja LUGNT. Det är först efteråt man märker att man inte orkade.

På träningsanläggningen jag går på finns också en simbassäng så jag hoppas kunna köra lite simning i höst också. Simning är skonsamt för kroppen så det borde passa mig. Ja, förutsatt att man inte simmar tantsim med huvudet ovanför vattenytan förstås. Då gör det mer skada än nytta eftersom man spänner sig så, säger min kiropraktor.

En annan bra sak när man vill komma igång är SÄLLSKAP. Jag hoppas nu att Systeryster vill börja träna på samma träningsanläggning så jag kan få sällskap ibland. Visserligen har även G sagt att hon skulle vilja börja där, men hennes motivation är lite växlande och hon har nog inte riktigt den där kämpaglöden som krävs för att verkligen genomföra något när det känns lite motigt.

Förra veckan sa jag till mina kollegor på jobbet: "Nu börjar mitt nya liv." Det är lite riskfyllt, jag vet, men samtidigt får man lite extra press på sig att verkligen få ändan ur vagnen när man har sagt det till folk omkring sig. Och nu säger jag det ju till er också. = ) Wish me luck.

Specialbagage var 78-årig dam

En 78-årig dam på väg mot Tyskland fick på tisdagen en ofrivillig tur på Arlanda.

Det var när hon blev ombedd lägga sitt specialbagage vid en obemannad incheckning som hon missuppfattade uppmaningen - och lade sig själv på bagagebandet. Det fanns ingen i närheten som såg misstaget, utan först i bagagehanteringen upptäckte förvånad personal att det kom en dam åkande.

- Hon klarade sig utan skador, så vi har haft lite roligt åt det här i dag, säger Jan Sommar, stationsbefäl på Arlandapolisen.

Damen kom enligt uppgift så småningom iväg med flyget - som passagerare.

Apropå OS i Beijing kan man ju undra lite över hur det är med synen på homosexualitet där? Det kan du läsa lite om i denna artikel i SvD.

Det talas om "rosa pengar" och köpstarka gaymän. Nu har de till och med fått en egen bank. Undrar vad som är poängen med det?

Stackars Lindsay Lohan har fått vara med i x antal artiklar och en av dem kan ni läsa här om ni orkar.

Göran Skytte tycker att det gullas för mycket med de homosexuella numera. Allt som skrivs i media får enbart vara positivt medan Alexander Bard får hata kristendomen för att den är dum.

Pride-paraden var glittrigare än någonsin och enligt denna artikel har den blivit mindre demonstration och mer show allteftersom homosexualitet blir mer och mer accepterat i samhället.

2012 vill Stockholm hålla World Pride. Tidigare har festivalen firats i Rom år 2000 och Jerusalem år 2006.
I oktober får vi veta vilken stad som får arrangemanget.

Och med det tackar vi i Gay News-redaktionen för oss. Godkväll.

Standardvaror

Lensway

InkClub

Nyatorkarblad.se

Dammsugarpasar.nu

Alvén och Ingvarsson däck och fälgar

Micro bildelar

Cyclecomponents

Nöje

Amazon

Adlibris

Bokus

CDON

Ginza

Tidningsbutiken

Presenter

Pocketogram

Scandinavian Design Online

Delicard

Bluebox gifts

Personal shopper

Postkakan

Favouritz

Box experience

Mode

My virtual model

Zoovillage (märkeskläder)

Have2have (skor)

Lyxoutlet.se

Catalog.se

Mamastore

Babyshop

SweOne

Mormor.nu

Skräddarsytt

MakeYourOwnJeans

Tailor Store

Skjortmakarna

Knapp.nu

Freddy&Ma

Personlig design

Naked & Angry (tapeter)

KonstNet

Omslagspapper.se

Kortdesign

Visitkort.nu

Personlig almanacka

Låna

Bag borrow or steal

Fnitter

Netflix film

Hem

Bemz (nya överdrag till ikea-möblerna)

Sport

Gymgrossisten

Budo & Fitness

Ten7

Innebandybutiken

Omvärldshänsyn

Alonovo.com

TOMS

Såhär inför längdhoppet känns allt lite ovisst och jag tänkte passa på att skicka en liten länk för att visa mitt stöd till Carolina Klüft.

Också Carola Häggkvist vill passa på att skicka en hälsning, eller kanske snarare en fråga, till Carolina inför finalen.

Heja Carolina!

Kl 17,30 smattrade regnet mot fönstret på elfte våningen där Annie satt framför sin dator i det relativt folktomma kontorslandskapet och konterade leverantörsfakturor. Hon vaknade ur sitt vana knattrande mot tangentbordet när skärmen plötsligt blev svart och lysrören i taket suckade och dog. Utanför mullrade åskan som om åskgudinnan skrattade åt vad hon lyckats åstadkomma. Annie gick fram till de stora glasrutorna och såg ut över Stockholm. Överallt var det svart. Hon blickade bekymrat mot den svarta skärmen och konstaterade att det inte fanns mycket man kunde göra på ett kontor när ens dator inte fungerade.

Hon krängde på sig jackan och eftersom hissarna stod still sprang hon nerför trapporna i skyskrapan. Just som hon undrade om de aldrig skulle ta slut skymtade hon porten. Därute slog regnet ner mot asfalten så att det studsade upp igen och gatan hade förvandlats till en strömmande fors. Vinden slet i hennes paraply och hon kände hur byxorna blev kalla och våta medan hon hoppade mellan sjöarna på trottoaren. Efter ett tag var skorna ändå fyllda med vatten. Tunnelbanan verkade också stå still och hon var tacksam för att hon bodde på gångavstånd från jobbet.

Väl hemma i lägenheten drog hon av sig de blöta kläderna och letade upp ett par mjukisbyxor och ett par tofflor. Hon var hungrig men det fanns ingen mat hemma som gick att tillaga utan el. Ett varmt bad gick inte heller att få. Hur hjälplös känner sig inte en stadsbo i dagens samhälle utan el?

Alla är emot mig idag. J mobbar mig för min Hammarbytröja och S säger att jag är galen. Jag sa att om det var så hon kände kunde vi ju säga upp vår vänskap direkt. Hon menade då att jag var galen och dessutom grinig. Jag sa att hon skulle passa sig för att kaxa sig mot galna människor. C mobbar mig för att jag ätit lunch tre gånger idag. Jag kontrade genom att säga att han såg ut som Carola när han stod vid fönstret och vinden drog i hans hår, men han skrockade bara sådär som han alltid gör.

Jag läste just om en tysk undersökning om vad tyskarna letar efter i sina partners. De verkar vara väldigt praktiska av sig. Titta:

45,6 % av männen tycker att partnern måste kunna laga bra mat. 44,1 % tycker att partnern måste vara snygg och 43,3 % tycker att partnern måste vara "duktig i hushållet".

47,8 % av kvinnorna vill bli beskyddade och omhändertagna och 33,8 % vill bli försörjda finansiellt.

Utvecklingen går framåt. Fast inte just i Tyskland. Åtminstone verkar den gå väldigt långsamt där.

Källa: Die GfK Marktforschung Nürnberg

"Nej", utbrister jag stönande när Stefan Holm river, där jag sitter framför datorn på jobbet och lyssnar på höjdhoppet i lurarna. Detta får Gullinuttan att nyfiket kila fram till min plats.

"Är det OS? Vad är det nu?"

"Höjdhopp."

"Har hon hoppat?"

"Hon?"

"Är det Carolina Klüft som hoppar?"

För att slippa fortsätta denna intelligenta idrottsdiskussion med Gullinuttan gick jag istället ut och promenerade med G. När vi gick längs vattnet kom en blond yngling joggandes från andra hållet. G tittade stint på honom.

"Jag tror jag känner honom. Först trodde jag det var min mans bror."

"Det är Björn Gustafsson", sa jag.

"Aha. Han är komiker?"

"Ja. Tur att du inte skällde ut honom för att han inte hälsade."

Det lär väl i och för sig hända offentliga personer rätt ofta att folk kommer fram och tror att de känner dem. Skönt att man inte är kändis. Så slipper man bry sig i fall folk tycker man har fula kläder på sig när man är ute och joggar. Nej nej Björn, dina var jättefina.

Svar: Ja. Jag är väldigt väderberoende. Idag är det en mulen jobbmåndag. Alla har kommit tillbaka från semestern är lite molokna sådär. Som tur är kan man trösta sig med lite musik. Musik är det bästa jag vet. Musik berör mig. Och om man som jag kommer ihåg alla låttexter, så kan man alltid hitta rätt låt för tillfället.

Ni som är i Stockholm på söndag vet vad som gäller va? Världens längsta bokmarknad på Drottninggatan! Typiskt att jag missar den. Ni får berätta om era fynd sen.

Min granne och jag gav varandra förundrade blickar när vi möttes utanför porten, jag iklädd shorts och linne, hon iklädd jeans, huvtröja och dunväst! Jag vill bestämt mena att det är jag som har rätt. Det är ju sol ute och 20 grader i skuggan!

När man kommer tillbaka från semestern på en torsdag blir tidsperspektivet helt fel. Jag undrade varför det dukades fram chokladtårta i fikarummet en vanlig tisdag. Vi brukar ju bara ha fredagsfika. Sedan insåg jag att det faktiskt VAR fredag och det var ju en trevlig insikt. C undrade om han skulle ringa mig i morgon bitti och påminna mig om att det var lördag så jag inte skulle gå till jobbet i onödan, men eftersom Systeryster kör ut mig till skärgården ikväll bör det gå problemfritt.

Nu ska det packas. Hoppas vattnet är badbart!

Trevlig helg på er!

Härom dagen misstog jag en boj för att vara H. Jag satt och vinkade till bojen i typ en halvtimme och trodde att den vinkade tillbaka. Men sen kom hon plötsligt gående på gatan när jag satt där och vinkade.

Vår granne har ett får i koppel på sin tomt. Vi vill ta hem 468 st katter härifrån. Vi tror att de kan få plats i vår lägenhet, men om inte stoppar vi in några i din!

Nu verkar de i af ha kommit hem för jag fick sms om att de kommer förbi med de fetaste katterna kl 07 i morgon.

Skrivet Lör 15, 00:

Det är några dagar på sommaren, när det precis regnat, som vägarna plötsligt täcks av små små grodor. Har ni sett dem? De är jättesöta tycker jag. Jag kan inte låta bli att ta upp dem för att få känna deras små fötter mot handflatan. Ett problem är dock att grodorna alltid ska upp på vägen, där det åker bilar och cyklar. Därför ligger det många små platta grodlik på vägen. Jag försöker undvika grodorna så gott jag kan när jag är ute och springer, men förmodligen lyckas jag inte helt. Det känns lite sorgligt.

Jag har just badat i havet. Det var hur skönt som helst. Nu sitter jag i solen på verandan och skriver. Strax blir det bastu och sedan ska jag nog se lite OS på tv. Eller om det blir en promenad istället. Det får bestämmas senare. Ah. Jag gillar sommar.

Regn och storm blir det nu. Det har redan satt igång. Egentligen känns det rätt härligt. Lite action utomhus och samtidigt rätt mysigt att vara inne. Dessutom har jag fått ändan i vagnen och börjat städa! Till haaavs, till stoooorms mitt djärva jaaaag, till haaavs.... Okej, man kanske måste vara på en båt eller åtminstone vid havet för att den där ska passa, men what the heck. Vi storstadsbor känner oss djärva bara vi tar oss till Konsum i regnet.

Igår lyssnade jag på Pia Johansson som sommarpratade. Hennes tema var "det är aldrig för sent", alltså aldrig för sent för att lära sig något nytt och aldrig för sent för att hitta kärleken. Pia nämnde ett exempel på en beundransvärd människa, nämligen hennes 82-åriga granne som verkligen ville leva i nuet. "Jag köper inte ens gröna bananer på Konsum. Vem vet om jag lever tills de har mognat." Haha.  Jag tyckte i alla fall mycket om Pias Sommarprat. Hon verkar vara en rolig och trevlig människa. Själv hade hon också just hittat kärleken på "äldre dar" genom ett beundrarbrev. Någon journalist hade hängt ut henne i en tidning och skrivit något i stil med: "Pia söker desperat efter kärleken" och efter det hade det vällt in post. Så nu vet ni. Söker ni kärleken är det bara att bli kändis och komma med i tidningen så är det kirrat sen.