Rumpvärkande och mobillös
Idag: En mulen måndag i ett grått Stockholm och en sömnig Annie.
Ska jag berätta om min helg nu tycker ni? Få se, jag vet inte om jag minns den riktigt. Jo, i fredags var vi ute. Och sent blev det också. Somnade inte förrän kl 6. Minns att Miss J anlände till Bysis en halvtimme före stängningsdags. Efter en kvart gick hon ut och skulle röka och sen var hon borta. Jag skrev ett sms och frågade vart hon tog vägen. Nästa dag fick jag ett svar: "Jag blev alldeles för full så jag gick hem". Jag kunde inte låta bli att skratta lite för förra gången vi var ute avvek Miss J redan i kön in till H62 med orden: Nä, nu börjar fyllan avta så då är det inget roligt längre. Jag måste gå hem". Ja, det är ens svår balans det där.. (?) = )
Lördagen gick nog mest åt till att sova, men en liten picknick hann vi med också. Och en tvätt hann jag faktiskt också lägga in på kvällen innan jag susade i väg i Mormor (min röda lilla bil) ut till landet. Klockan åtta nästa dag skuttade jag ur sängen (nåja, de som såg mig släpa mig ut i köket kanske inte skulle ha använt ordet skutta) för att gå på årsmöte i samfällighetsföreningen. I fyra timmar satt vi sedan på hårda trästolar och diskuterade skogar, ängar, bryggor, vattenledningar och andra spännande saker. Själv var jag mest glad att jag överlevt mitt första år som kassör utan några större fadäser.
Efter mötet gick syrran och jag ut med grannens hund, lilla fröken F. Hon var nyklippt och inte alls sitt vanliga glada lurviga jag utan såg mer ut som en ledsen liten råtta. Dessutom frös hon när det blåste på henne vid havet. Stackarn.
På söndagkvällen körde jag så hem i Mormor igen. Hemma i min lägenhet hade Mållgan tydligen levt vilt när jag var borta för det såg hemskt ut i lägenheten: en massa ovikt tvätt, odiskad disk och saker i högar. Upptäckte att min mobiltelefon visst ligger kvar i Mormor i garaget i Solna. Känner mig fruktansvärt handikappad utan den. Om ni försöker ringa mig är det inte så att jag inte svarar för att jag inte tycker om er.
Undrar varför det alltid är dåligt väder på midsommar? Hur fint det än är före och efter så är midsommar alltid kall och regnig. Är det kanske Guds sätt att säga att han/hon inte uppskattar att vi reser fallosymboler och hyllar fruktbarheten på detta hedniska vis? Ja, vem vet. Något positivt är i alla fall att det blir en kort arbetsvecka igen! ;)
Ska jag berätta om min helg nu tycker ni? Få se, jag vet inte om jag minns den riktigt. Jo, i fredags var vi ute. Och sent blev det också. Somnade inte förrän kl 6. Minns att Miss J anlände till Bysis en halvtimme före stängningsdags. Efter en kvart gick hon ut och skulle röka och sen var hon borta. Jag skrev ett sms och frågade vart hon tog vägen. Nästa dag fick jag ett svar: "Jag blev alldeles för full så jag gick hem". Jag kunde inte låta bli att skratta lite för förra gången vi var ute avvek Miss J redan i kön in till H62 med orden: Nä, nu börjar fyllan avta så då är det inget roligt längre. Jag måste gå hem". Ja, det är ens svår balans det där.. (?) = )
Lördagen gick nog mest åt till att sova, men en liten picknick hann vi med också. Och en tvätt hann jag faktiskt också lägga in på kvällen innan jag susade i väg i Mormor (min röda lilla bil) ut till landet. Klockan åtta nästa dag skuttade jag ur sängen (nåja, de som såg mig släpa mig ut i köket kanske inte skulle ha använt ordet skutta) för att gå på årsmöte i samfällighetsföreningen. I fyra timmar satt vi sedan på hårda trästolar och diskuterade skogar, ängar, bryggor, vattenledningar och andra spännande saker. Själv var jag mest glad att jag överlevt mitt första år som kassör utan några större fadäser.
Efter mötet gick syrran och jag ut med grannens hund, lilla fröken F. Hon var nyklippt och inte alls sitt vanliga glada lurviga jag utan såg mer ut som en ledsen liten råtta. Dessutom frös hon när det blåste på henne vid havet. Stackarn.
På söndagkvällen körde jag så hem i Mormor igen. Hemma i min lägenhet hade Mållgan tydligen levt vilt när jag var borta för det såg hemskt ut i lägenheten: en massa ovikt tvätt, odiskad disk och saker i högar. Upptäckte att min mobiltelefon visst ligger kvar i Mormor i garaget i Solna. Känner mig fruktansvärt handikappad utan den. Om ni försöker ringa mig är det inte så att jag inte svarar för att jag inte tycker om er.
Undrar varför det alltid är dåligt väder på midsommar? Hur fint det än är före och efter så är midsommar alltid kall och regnig. Är det kanske Guds sätt att säga att han/hon inte uppskattar att vi reser fallosymboler och hyllar fruktbarheten på detta hedniska vis? Ja, vem vet. Något positivt är i alla fall att det blir en kort arbetsvecka igen! ;)
Sportigt och sunt
Igår promenerade jag hem från jobbet. I Rålis var det som vanligt fullt med folk på gräset. Hela tre brännbollsmatcher och en kubbmatch såg jag. Eller, jag trodde först att de spelade kubb, för de stod alldeles stilla och det var en massa små saker mellan människorna på marken. När jag kom närmare märkte jag dock att det faktiskt var brännboll de spelade, bara det att det aldrig var någon som träffade bollen. Och sakerna på marken visade sig vara utelagets ölburkar... Ja, vi svenskar är verkligen ett sportande folk. = )
På jobbet låg det till min förvåning en frisbee i mitt postfack. På den satt en lapp: "Denna kan du leka med nästa vecka när vi är borta." Jättekul. Alla ska iväg på konferens (utom jag, som är inhyrd konsult och därför inte får åka med på konferensen pga "company policy") så jag kan kasta min frisbee från ena änden av kontorslandskapet till den andra utan att träffa någon i huvudet. Vad kul jag ska ha. Tjoho.
Jag är colasugen. Undrar om jag vågar dricka en cola utan att vår kontorshälsotant griper in. Hon sniffade just i luften och vände sig till en kille som kommit in genom ytterdörren:
"Har du ätit hamburgare?"
"Nej, kebab."
"Ja, det är samma skit."
Men om en timme får man gå härifrån och då kan man passa på att plocka upp en hamburgare eller något annat gott på vägen till tåget. Är hungrig! Det ska bli squashspel med E (med ett prestigefullt pris) idag och sedan utgång, så det kan nog behövas lite energipåfyllning!
På jobbet låg det till min förvåning en frisbee i mitt postfack. På den satt en lapp: "Denna kan du leka med nästa vecka när vi är borta." Jättekul. Alla ska iväg på konferens (utom jag, som är inhyrd konsult och därför inte får åka med på konferensen pga "company policy") så jag kan kasta min frisbee från ena änden av kontorslandskapet till den andra utan att träffa någon i huvudet. Vad kul jag ska ha. Tjoho.
Jag är colasugen. Undrar om jag vågar dricka en cola utan att vår kontorshälsotant griper in. Hon sniffade just i luften och vände sig till en kille som kommit in genom ytterdörren:
"Har du ätit hamburgare?"
"Nej, kebab."
"Ja, det är samma skit."
Men om en timme får man gå härifrån och då kan man passa på att plocka upp en hamburgare eller något annat gott på vägen till tåget. Är hungrig! Det ska bli squashspel med E (med ett prestigefullt pris) idag och sedan utgång, så det kan nog behövas lite energipåfyllning!
Allu?
Det är farligt att ha en journalist i receptionen. När man kommer in på morgonen kan det bli såhär:
"Du har normala kläder på dig."
"Åh. Tack (?)"
"Du brukar komma i cykelkläder"
"Jaha?"
"Du har köpt en macka i cafeterian"
"Ja?"
"Du brukar ha med dig macka hemifrån."
"Jaha?"
"Du är så lättläst"
Vår knasiga fax ringde idag upp ett telefonnummer i Belgien istället för ett faxnummer. En stackars belgisk kvinna svarade i telefonen: "Allu? Allu? Alluuu?" Sedan pep faxen argt och länge så att det förmodligen lät mycket obehagligt i den belgiska kvinnans öra. Eftersom det inte gick att skicka faxet försökte faxen gång på gång och ville inte stänga av sig. Vi gav upp försöken och med jämna mellanrum hördes en uppgiven röst från faxrummet: "Allu? Alluuu?"
"Du har normala kläder på dig."
"Åh. Tack (?)"
"Du brukar komma i cykelkläder"
"Jaha?"
"Du har köpt en macka i cafeterian"
"Ja?"
"Du brukar ha med dig macka hemifrån."
"Jaha?"
"Du är så lättläst"
Vår knasiga fax ringde idag upp ett telefonnummer i Belgien istället för ett faxnummer. En stackars belgisk kvinna svarade i telefonen: "Allu? Allu? Alluuu?" Sedan pep faxen argt och länge så att det förmodligen lät mycket obehagligt i den belgiska kvinnans öra. Eftersom det inte gick att skicka faxet försökte faxen gång på gång och ville inte stänga av sig. Vi gav upp försöken och med jämna mellanrum hördes en uppgiven röst från faxrummet: "Allu? Alluuu?"
Vielen Dank für die Blumen
Först vill jag tacka alla snälla söta människor som gratulerat mig på min födelsedag. Jag är otroligt impad att så många kom ihåg mig! Sedan skulle jag vilja be om ursäkt för att jag förmodligen inte kommit ihåg att gratulera er på era dagar.. hrm. Ja, det är dåligt. Skäms på mig. Fram till bara för nåt år sen hade jag ju stenkoll på alla födelsedagar. Jag har ju skapat en viss standard nu som jag bör upprätthålla.
Min söta familj hade varit och shoppat en massa presenter på Ikea och Nike och sedan hade de kommit på den mycket orginella idén att gå till La Pizza och hämta en massa pizzakartonger att slå in alla sakerna i. Jag blev mycket impad av alla stora fyrkantiga paket och döm om min förvåning när jag drog av papperet och upptäckte att jag hade fått en calzone på födelsedagen!. = ) Av min lilla syster fick jag en ny Singstar-skiva så snart får det bli Singstar-kväll hemma hos mig. Ni som vill komma kan även få hjälpa till att tömma all den sprit som ni stoppar in i min kyl varje gång ni kommer. Ni får inte stoppa in nån ny. Speciellt ingen folköl. Förstår inte varför folk alltid har med sig folköl när de ändå aldrig dricker upp den...
Ute på landet hade vi grillfest. Det var hur mysigt som helst. Och tydligen var det nästan 20 grader i havet. Själv kunde jag inte undersöka saken på grund av kvinnoontsförbannelse. Men det var rätt skönt att ligga ute i naturen och pösa i en solstol med. L och A fick gå själva ner till badbryggan och fäkta bort arga tärnor för att ta sig fram till stegen. Hörde rykten om att A utvecklat en teori om att vifta med armarna vilket skulle få tärnorna att tro att man är en mycket stor fågel och att de skulle då bli rädda och flyga sin kos. Vi testade även teorin på en hästbroms vid ett senare tillfälle och det verkade faktiskt fungera.
Väl hemma i stan igen skulle jag rädda E, som hade legat hemma i magsjuka hela helgen. Jag frågade om det var nåt hon behövde: Bananer? Cola?
"Nej, men snus", svarade E. (Ja, såna där snusare är lite konstiga) Detta fick alltså följden att jag var tvungen att gå och handla snus på Konsum. "General portion" sa jag till kassören och fick en erkännande blick från en snusare till en annan.
Det är så fint ute nu. Vill bara vara ledig. Men det blev i alla fall lunch o glass i parken idag. Riktigt skönt!
Min söta familj hade varit och shoppat en massa presenter på Ikea och Nike och sedan hade de kommit på den mycket orginella idén att gå till La Pizza och hämta en massa pizzakartonger att slå in alla sakerna i. Jag blev mycket impad av alla stora fyrkantiga paket och döm om min förvåning när jag drog av papperet och upptäckte att jag hade fått en calzone på födelsedagen!. = ) Av min lilla syster fick jag en ny Singstar-skiva så snart får det bli Singstar-kväll hemma hos mig. Ni som vill komma kan även få hjälpa till att tömma all den sprit som ni stoppar in i min kyl varje gång ni kommer. Ni får inte stoppa in nån ny. Speciellt ingen folköl. Förstår inte varför folk alltid har med sig folköl när de ändå aldrig dricker upp den...
Ute på landet hade vi grillfest. Det var hur mysigt som helst. Och tydligen var det nästan 20 grader i havet. Själv kunde jag inte undersöka saken på grund av kvinnoontsförbannelse. Men det var rätt skönt att ligga ute i naturen och pösa i en solstol med. L och A fick gå själva ner till badbryggan och fäkta bort arga tärnor för att ta sig fram till stegen. Hörde rykten om att A utvecklat en teori om att vifta med armarna vilket skulle få tärnorna att tro att man är en mycket stor fågel och att de skulle då bli rädda och flyga sin kos. Vi testade även teorin på en hästbroms vid ett senare tillfälle och det verkade faktiskt fungera.
Väl hemma i stan igen skulle jag rädda E, som hade legat hemma i magsjuka hela helgen. Jag frågade om det var nåt hon behövde: Bananer? Cola?
"Nej, men snus", svarade E. (Ja, såna där snusare är lite konstiga) Detta fick alltså följden att jag var tvungen att gå och handla snus på Konsum. "General portion" sa jag till kassören och fick en erkännande blick från en snusare till en annan.
Det är så fint ute nu. Vill bara vara ledig. Men det blev i alla fall lunch o glass i parken idag. Riktigt skönt!
Nationaldag
Det här måste ha varit en av de finaste nationaldagarna någonsin. Varmare än en julidag, soligt och bara en lätt ljummen bris som svalkade precis lagom. Jag firade min nationaldag ute på Djurgården genom att åka Djurgårdsfärja, äta lunch utomhus på Ulla Winbladh-Gruset, promenera längs vattnet och sitta på stranden med fötterna i Mälaren. Och allt i trevligt sällskap. Så borde varje nationaldag vara. Ja, nu kan jag väl inte säga att jag direkt firade dagen sådär aktivt och sprang runt med flaggor och gick i parader, men jag njöt ju av Sverige, så det borde väl räknas för något? = )
I morgon blir jag ett år äldre. Nu igen. Jag börjar bli gammal. Förut var det ju roligt att fylla år! Nu försöker jag att inte tänka på hur gammal jag blir. Jag stannade på 18. Råkade tappa räkningen där, så jag är nu evigt 18. = ) Men okej, det finns ju faktiskt trevliga saker med att fylla år också. Det är trevligt när människor kommer ihåg en, det är trevligt med tårta... och sen får man ju försöka minnas att det man egentligen firar är att man blivit född. Och jag är ju faktiskt väldigt glad över att jag blev född. Jag svamlar, alltså är jag. = )
I should be so lucky, lucky lucky lucky... = )
I morgon blir jag ett år äldre. Nu igen. Jag börjar bli gammal. Förut var det ju roligt att fylla år! Nu försöker jag att inte tänka på hur gammal jag blir. Jag stannade på 18. Råkade tappa räkningen där, så jag är nu evigt 18. = ) Men okej, det finns ju faktiskt trevliga saker med att fylla år också. Det är trevligt när människor kommer ihåg en, det är trevligt med tårta... och sen får man ju försöka minnas att det man egentligen firar är att man blivit född. Och jag är ju faktiskt väldigt glad över att jag blev född. Jag svamlar, alltså är jag. = )
I should be so lucky, lucky lucky lucky... = )
The return of Cajsa-Stina
Syster säger:
men det där med Cajsa Stina. Hon blir ju inte besviken när hon hittar barnet "för det var den de båda ville ha"
Annie säger:
ahaaaa
Syster säger:
precis
Annie säger:
den barnet = )
Syster säger:
oj, nja, men jag sjöng nog det
Syster säger:
men det var de de båda ville ha
Annie säger:
haha
Annie säger:
barnet satt inne i mjölkkylen å väntade
Syster säger:
nej, men barnet kanske också skulle köpa mjölk och så var det slut
Syster säger:
och det var kanske föräldralöst
Annie säger:
hahaa
Annie säger:
och då tog cajsa-stina barnet
Syster säger:
nej, för det var ju en gubbe där som också ville ha det
Annie säger:
var det pappan?
Syster säger:
nej nej, men han hade också längtat efter barn
Syster säger:
de hittade det samtidigt
Annie säger:
undrar vem som fick det?
Syster säger:
ja, det minns jag inte
"Full av längtan, full av vårtor"
Igår pratade E och jag om hur man svårt det kan vara att höra texterna till vissa låtar. Och ibland, när man inte hör, så fyller man själv i något man tycker passar (mer eller mindre bra). Det gör tex min syster. Jag har flera bra exempel:
Carola: De finns i Gamla stan, frågorna som jag har. (Det finns inga bra svar på frågorna som jag har)
Cajsa-Stina Åkerström: Lite socker knäckebröd o choklad, framme vid mjölken fanns det bara ett litet barn. (Framme vid mjölken fanns det bara en liter kvar)
Tomas Ledin: Full av längtan, full av vårtor, du har gjort mig till en man som älskar (Full av längtan, full av åtrå)
Men egentligen blir ju texterna mycket mer orginella så som min syster hör dem. man kan ju riktigt känna besvikelsen hos den stackars Cajsa-Stina när hon ska handla mjölk och allt som finns kvar är ett litet barn. Jag ska hyra in syrran sen om jag behöver en juste text till melodifestivalen. = ) Hon kanske tex kan skriva om tall-joxen (=talgoxen), båtsaken (=båtshaken) eller riddarsborren (riddarsporren). Ja, jag hoppas du inte känner dig utelämnad nu lilla syster, men jag tycker ju det är så sött. ; )
Carola: De finns i Gamla stan, frågorna som jag har. (Det finns inga bra svar på frågorna som jag har)
Cajsa-Stina Åkerström: Lite socker knäckebröd o choklad, framme vid mjölken fanns det bara ett litet barn. (Framme vid mjölken fanns det bara en liter kvar)
Tomas Ledin: Full av längtan, full av vårtor, du har gjort mig till en man som älskar (Full av längtan, full av åtrå)
Men egentligen blir ju texterna mycket mer orginella så som min syster hör dem. man kan ju riktigt känna besvikelsen hos den stackars Cajsa-Stina när hon ska handla mjölk och allt som finns kvar är ett litet barn. Jag ska hyra in syrran sen om jag behöver en juste text till melodifestivalen. = ) Hon kanske tex kan skriva om tall-joxen (=talgoxen), båtsaken (=båtshaken) eller riddarsborren (riddarsporren). Ja, jag hoppas du inte känner dig utelämnad nu lilla syster, men jag tycker ju det är så sött. ; )
Känslan sitter i...
Idag var jag alldeles glad hela dagen för att helgen var så himla skön. Tänkte på sol och sommar och trevliga människor och jobbet gick som en dans.
Har just varit på fotbollsträning med F. Det var ganska kul, men jag tror ändå inte att jag skulle fixa att vara med i ett sånt lag. Saknade alla hemska badmintonövningar, min tränare som står och skriker åt mig att ta i mer när jag redan håller på att dö. Saknade den där känslan av att vara helt totalt utmattad efteråt. Konstigt, eller hur? Jag har uppenbarligen blivit miljöskadad.
Under träningen visade F sitt sanna jag:
Jag: Det kan ju vara farligt att träna när man har druckit.
F: Ja, man får nog sluta träna. Öh.. Jag menar dricka... Eller...
Jaha. En dag kvar att jobba. Sedan är det nationaldag, och ännu viktigare: ledigt! ; )
Har just varit på fotbollsträning med F. Det var ganska kul, men jag tror ändå inte att jag skulle fixa att vara med i ett sånt lag. Saknade alla hemska badmintonövningar, min tränare som står och skriker åt mig att ta i mer när jag redan håller på att dö. Saknade den där känslan av att vara helt totalt utmattad efteråt. Konstigt, eller hur? Jag har uppenbarligen blivit miljöskadad.
Under träningen visade F sitt sanna jag:
Jag: Det kan ju vara farligt att träna när man har druckit.
F: Ja, man får nog sluta träna. Öh.. Jag menar dricka... Eller...
Jaha. En dag kvar att jobba. Sedan är det nationaldag, och ännu viktigare: ledigt! ; )
Livsnjutarens lägesrapport
Dricker äppeljuice ur ett champagneglas. Har ni märkt hur mycket godare det man dricker blir om man har ett fint glas? Igår drack vi pärlande vitt ur samma glas och åt jordgubbar därtill innan vi gick iväg till Gina-festen. Det var trevligt. Nu kom jag just hem från vår brunch och solning på klipporna. Har handlat fläskfilé också som vi ska grilla på Jos födelsedagsfest ikväll. Det är jättefint väder så det blir nog bra! Frida och jag ska vara lite ambitiösa också och springa en runda innan festen. Ja, vad ska man säga? C´est bon la vie. = )
I am a princess
På Kristinebergs t-banestation sitter en glad italiensk spärrvakt och sjunger med i låtarna på radion. Han ger komplimanger till alla kvinnor som ska igenom spärren:
-Till Hötorget tack, säger jag
-Ja prinsessa, varför inte?, säger italienaren glatt och stämplar min remsa. Jag kan inte låta bli att bli glad. Sedan går jag upp på perrongen och känner mig som en prinsessa. Fastän han säger sådär till alla. Jag måste vara väldigt lättsmickrad. Men tänk vad lätt det är egentligen, att göra människor glada. Och ändå gör man det inte alls så ofta som man skulle kunna. Jag borde kanske säga till italienaren att han muntrar upp mina morgnar. Eller, nej, kanske inte. Jag borde kanske göra en Amelie och tänka ut nån plan för hur jag skulle kunna göra honom glad. Fast han är ju redan glad. Hm. Kanske jag skulle gå till Caffé Nero och hämta nån smaskig italiensk bakelse och sen lämna den i spärrluckan när han inte ser... Eller har nån nåt annat bra förslag på hur man gör en italienare glad?
-Till Hötorget tack, säger jag
-Ja prinsessa, varför inte?, säger italienaren glatt och stämplar min remsa. Jag kan inte låta bli att bli glad. Sedan går jag upp på perrongen och känner mig som en prinsessa. Fastän han säger sådär till alla. Jag måste vara väldigt lättsmickrad. Men tänk vad lätt det är egentligen, att göra människor glada. Och ändå gör man det inte alls så ofta som man skulle kunna. Jag borde kanske säga till italienaren att han muntrar upp mina morgnar. Eller, nej, kanske inte. Jag borde kanske göra en Amelie och tänka ut nån plan för hur jag skulle kunna göra honom glad. Fast han är ju redan glad. Hm. Kanske jag skulle gå till Caffé Nero och hämta nån smaskig italiensk bakelse och sen lämna den i spärrluckan när han inte ser... Eller har nån nåt annat bra förslag på hur man gör en italienare glad?
Har nån sett lådan?
Idag hade vi kontorsmöte på förmiddagen och kurs på eftermiddagen. Chefen pratade mycket om någon låda. Med jämna mellanrum återkom den i olika skepnader: "Vi har tryck i lådan". "Det är tomt i vår låda". "Lådan knakar i fogarna". Min chef är bra på att hålla låda.
Kursen gillade jag! Vi borde ha såna här kurser oftare. Vi lekte med ett fejkföretag för att se vad olika åtgärder fick för utfall och jag fick sitta och ge order åt äldre män i slips. Man kanske skulle bli chef nån dag ändå.. ; )
Kursen gillade jag! Vi borde ha såna här kurser oftare. Vi lekte med ett fejkföretag för att se vad olika åtgärder fick för utfall och jag fick sitta och ge order åt äldre män i slips. Man kanske skulle bli chef nån dag ändå.. ; )
Kärleksförklaring nummer 2
Kom just hem från landet. I stort har det varit en fin helg. (Förutom förkylning och envetna tankar som hittade fram till mig fastän jag försökte skaka av mig dem.) Jag ÄLSKAR sommar, värme, sol, hav och grönska. Det är så otroligt fint. Och solnedgången igår kväll var något man inte ser varje dag. Men jag kunde inte hjälpa att önska att M varit där med mig.
Det blev en ganska tidsödande hemresa. Först buss till Roslagsmetropolen Norrtälje, sedan buss till Danderyds sjukhus, sedan buss till Solna, promenad hem till syrran där jag hämtade min cykel och sen äntligen hem.
När jag skulle hoppa på den första bussen uppstod ett litet problem: Jag befann mig ute i skärgården och där fanns ingenstans att köpa bussbiljett. (Som ni kanske vet får man inte betala pengar till busschauffören längre.) Jag hade heller inga pengar kvar på min mobil. Hur skulle jag komma hem? Till slut kom vi på att jag var tvungen att låna mammas stenåldersmobil som det faktiskt fanns pengar på.
"Men vet du hur man skickar sms då", undrade mamma. "Det vet nämligen inte jag."
"Klart jag vet det", sa jag och slog på stenåldersmobilen. Jag klickade och klickade och försökte få iväg de där bokstäverna till SL, men jag lyckades inte slå av automatfunktionen. Jag fick gå på bussen och säga:
"Hej, jag ska försöka köpa en sms-biljett, men jag har inte kommit på hur man skickar ett sms. Kan jag komma fram lite senare under resan och visa min biljett?" Chaufförtjejen skrattade och menade att det gick bra. Tio minuter senare lyckades jag överlista Siemens och skicka ett sms till SL.
När jag kom fram till Solna och hade hämtat upp min cykel var jag så hungrig att jag var tvungen att åka förbi pizzerian (världens godaste calzone finns på La Pizza på Råsundavägen). Jag stoppade ner pizzakartongen på högkant i cykelkorgen och körde vidare. Vid järnvägsövergången var bommen nedfälld och en pappa stod med sin son och väntade.
"Här får man akta sig", sa pappan. "Annars kan man hamna under spåret." jag funderade för mig själv på hur tusan man skulle bära sig åt för att hamna UNDER spåret....
Nu ska jag springa ner i tvättstugan innan mina snabbfotade grannar snor min tvättid.
Puss på er
Annie
Det blev en ganska tidsödande hemresa. Först buss till Roslagsmetropolen Norrtälje, sedan buss till Danderyds sjukhus, sedan buss till Solna, promenad hem till syrran där jag hämtade min cykel och sen äntligen hem.
När jag skulle hoppa på den första bussen uppstod ett litet problem: Jag befann mig ute i skärgården och där fanns ingenstans att köpa bussbiljett. (Som ni kanske vet får man inte betala pengar till busschauffören längre.) Jag hade heller inga pengar kvar på min mobil. Hur skulle jag komma hem? Till slut kom vi på att jag var tvungen att låna mammas stenåldersmobil som det faktiskt fanns pengar på.
"Men vet du hur man skickar sms då", undrade mamma. "Det vet nämligen inte jag."
"Klart jag vet det", sa jag och slog på stenåldersmobilen. Jag klickade och klickade och försökte få iväg de där bokstäverna till SL, men jag lyckades inte slå av automatfunktionen. Jag fick gå på bussen och säga:
"Hej, jag ska försöka köpa en sms-biljett, men jag har inte kommit på hur man skickar ett sms. Kan jag komma fram lite senare under resan och visa min biljett?" Chaufförtjejen skrattade och menade att det gick bra. Tio minuter senare lyckades jag överlista Siemens och skicka ett sms till SL.
När jag kom fram till Solna och hade hämtat upp min cykel var jag så hungrig att jag var tvungen att åka förbi pizzerian (världens godaste calzone finns på La Pizza på Råsundavägen). Jag stoppade ner pizzakartongen på högkant i cykelkorgen och körde vidare. Vid järnvägsövergången var bommen nedfälld och en pappa stod med sin son och väntade.
"Här får man akta sig", sa pappan. "Annars kan man hamna under spåret." jag funderade för mig själv på hur tusan man skulle bära sig åt för att hamna UNDER spåret....
Nu ska jag springa ner i tvättstugan innan mina snabbfotade grannar snor min tvättid.
Puss på er
Annie
Lånat av Anders Glenmark
En gång i livet bodde jag
nära vägen till ditt hjärta
så nära mina drömmar
har jag aldrig varit sen
Hoppas du inte glömmer
eller dömer när jag lovar
att jag på avstånd älskar dig
för vad det kan va värt.
nära vägen till ditt hjärta
så nära mina drömmar
har jag aldrig varit sen
Hoppas du inte glömmer
eller dömer när jag lovar
att jag på avstånd älskar dig
för vad det kan va värt.
Tecken på att man är riktigt förkyld
- Man ser dåliga amerikanska filmer och serier på Hallmark och istället för att spy av smörvarning blir man alldeles rörd och gråter en skvätt.
- När någon ringer blir man jätteglad och vill inte sluta prata. "En undersökning säger du? O så spännande, berätta mer. Nej, jag har inga barn.. men.. måste du gå redan?"
-Man tappar sin näsduk på golvet men låter den ligga kvar eftersom man vet att huvudet kommer explodera om man böjer sig ned.
-Hjärnan fylls av gröt och man går runt som i nåt vakuum med följder som att man plötsligt undrar om det är för- eller eftermiddag och får gå in i köket och undersöka disken för att försöka utreda när man åt nåt sist.
- Eftersom man varit inomhus så länge börjar man undra om det där man ser utanför fönstret verkligen är på riktigt.
-Man förbereder sig i två timmar inför det spännande äventyret att försöka ta sig till ICA och köpa mjölk.
-När man till slut kommer utanför porten blir man alldeles exalterad av allt liv.
-När man gått in på ICA undrar man vad det egentligen var man skulle ha där. Och vad hette det där som jag brukar äta till frukost? Jordfräs? Nej, men det är nåt liknande. Leta, leta.. ah, Rågfras.
-När man kommer hem igen är man helt utmattad. Oj vilket äventyr. Bäst jag vilar lite...
- När någon ringer blir man jätteglad och vill inte sluta prata. "En undersökning säger du? O så spännande, berätta mer. Nej, jag har inga barn.. men.. måste du gå redan?"
-Man tappar sin näsduk på golvet men låter den ligga kvar eftersom man vet att huvudet kommer explodera om man böjer sig ned.
-Hjärnan fylls av gröt och man går runt som i nåt vakuum med följder som att man plötsligt undrar om det är för- eller eftermiddag och får gå in i köket och undersöka disken för att försöka utreda när man åt nåt sist.
- Eftersom man varit inomhus så länge börjar man undra om det där man ser utanför fönstret verkligen är på riktigt.
-Man förbereder sig i två timmar inför det spännande äventyret att försöka ta sig till ICA och köpa mjölk.
-När man till slut kommer utanför porten blir man alldeles exalterad av allt liv.
-När man gått in på ICA undrar man vad det egentligen var man skulle ha där. Och vad hette det där som jag brukar äta till frukost? Jordfräs? Nej, men det är nåt liknande. Leta, leta.. ah, Rågfras.
-När man kommer hem igen är man helt utmattad. Oj vilket äventyr. Bäst jag vilar lite...
Att skriva är det verkliga nöjet
För några dagar sedan var det deadline i SVT:s novelltävling Slutet på historien. Ni kanske har hört talas om den? Sex etablerade författare skrev varsin början på en novell som tittarna sedan får avsluta. Drygt 2000 bidrag har tydligen kommit in. Och ett av dem är mitt. Jag valde att avsluta Johanne Hildebrandts novell "5 dagar". Jag skulle gissa att den är rätt populär eftersom den har ett så rakt och enkelt språk och eftersom den säkert lockar många unga skrivare med sin unga huvudperson och lite övernaturliga tema. Därför är det nog en rätt liten chans att man blir utvald. Om man inte hör något från SVT innan 1 juli innebär det att ens bidrag inte gått vidare. I så fall lägger jag ut min novell här på bloggen då, så kan ni skriva ut den och läsa nere vid stranden. En novell tar lagom lång tid att läsa innan era huvuden blir så tunga av sommar att ni måste vila dem på handduken och njuta av solen eller springa ner till bryggan och ta ett dopp. = )
Nu ska jag försöka skriva ner den där scenen i min roman när Anna och Isabella är bjudna på middag hos Isabellas pappa och hans nya fru. Det ska bli bråk. Jag är inte så bra på att beskriva folk som bråkar märkte jag. Själv hetsar jag inte upp mig i första taget så det är svårt för mig att säga exakt vad det är som personerna i min bok stör sig på och vad som får dem att tappa tålamodet. Har suttit med mina knyckliga lösa A4-papper i två veckor nu, på tunnelbanan, på bussen, i trapphuset utanför excelkursen, i bilen på väg hem från landet. Jag har ändrat, strukit över, lagt till, börjat om igen. Papprena ser alldeles hemska ut med alla streck och ringar och pilar. Men jag tror faktiskt att det börjar likna en scen. Ska skriva in den på datorn nu och se vad det egentligen blev av det hela.
Är lite besviken på min panel. Av alla de som skulle läsa min bok har endast en person hört av sig med kommentarer. Hoppas att panelmedlemmarna bara drabbats av vårstress och att de får tid att läsa boken/skriva ner sina kommentarer i sommar.
Till min stora förskräckelse insåg jag att det är Mors dag nu igen. På söndag redan. Tips på bra presenter att ge till snälla mammor mottages tacksamt!
Nu ska jag försöka skriva ner den där scenen i min roman när Anna och Isabella är bjudna på middag hos Isabellas pappa och hans nya fru. Det ska bli bråk. Jag är inte så bra på att beskriva folk som bråkar märkte jag. Själv hetsar jag inte upp mig i första taget så det är svårt för mig att säga exakt vad det är som personerna i min bok stör sig på och vad som får dem att tappa tålamodet. Har suttit med mina knyckliga lösa A4-papper i två veckor nu, på tunnelbanan, på bussen, i trapphuset utanför excelkursen, i bilen på väg hem från landet. Jag har ändrat, strukit över, lagt till, börjat om igen. Papprena ser alldeles hemska ut med alla streck och ringar och pilar. Men jag tror faktiskt att det börjar likna en scen. Ska skriva in den på datorn nu och se vad det egentligen blev av det hela.
Är lite besviken på min panel. Av alla de som skulle läsa min bok har endast en person hört av sig med kommentarer. Hoppas att panelmedlemmarna bara drabbats av vårstress och att de får tid att läsa boken/skriva ner sina kommentarer i sommar.
Till min stora förskräckelse insåg jag att det är Mors dag nu igen. På söndag redan. Tips på bra presenter att ge till snälla mammor mottages tacksamt!
Nyhetssammanfattning
Vad är det med mig? Nu är jag sjuk igen. Hur ska det här se ut på min frånvarorapport? Nåja, har åminstone inget viktigt att göra på jobbet idag. Känns tråkigt att bli sjuk när jag just började komma igång med träningen. Nån sån lär det väl inte bli på några dagar nu. Det skulle vara nån liten ofarlig träning i så fall.
Jag har i alla fall lite tid över idag och nu tänkte jag titta igenom tidningarna på nätet och avge en liten rapport om dagens viktigaste nyheter:
-Man har hittat en alldeles riktig sjunken skatt. Med 500 000 silvermynt. Ja, tänk er. Sådär som när man läste Bamse när man var liten, fast alldeles på riktigt! Jag minns det som igår. Det satt en stor bläckfisk på skattkistan, och Bamse skulle ta fram sin dunderhonung när han kom på att han inte kunde äta den under vattnet! Ja, kära nån, hur skulle det sluta? (Jag har märkt att Bamse ibland glömmer bort vissa väsentliga saker). Men bläckfisken blev sugen på dunderhonung och satte i sig hela burken, varpå den fick förskräckligt ont i magen och simmade sin väg. (Djurplågeri tänker ni! Men Bamse är ju också ett djur, så räknas det då?)
-I "Chatta med Eva Rusz" kan du idag se hur du bär dig åt för att berätta att du är lesbisk. (Se signaturen "hej" ganska långt ner på sidan). Tydligen kan folk reagera olika när man berättar. Tur att vi har Eva.
-ABBA-muséet kommer att ligga vid Slussen. Det är egentligen konstigt att vi inte haft något sådant museum tidigare, när det enda som Sverige är känt för i utlandet är ABBA, Björn Borg, Kungahuset och Volvo. Kanske vi borde starta ett Björn Borg-museum också?
-Paula Abdul skadade sig när hon klev över sin lilla hund. Hunden klarade sig utan skador. Gör hon förresten nån musik längre?
-Sedan lite goda nyheter: Kvinnors löner ökar! Tjoho! Hoppas min ingår.
-En trebarnsmamma i USA kom på den alldeles självklara idén att bygga om sin dammsugare till en sexleksak. Den säljs nu på nätet. Eller om ni är händiga så kanske ni kan prova hemma själva?
-Vett- och etikettexperten Magdalena Ribbing tar itu med den sedan länge omdebatterade frågan om det är tillåtet att doppa bullen i kaffet. Äntligen får vi veta!
Ja, det där var nog en ganska bra sammanfattning av dagens skriverier. God eftermiddag önskar vi på Nyhetssammanfattningen.
...och Picasso gick aldrig nån Excel-kurs...
Sista excelkursen idag! Hurra! Snart är jag fri. Eftersom Folkuniversitetet håller på att flytta är vi tillfälligt inhysta i Konstskolans lokaler. Det är lite skumt. Det har ställts in en massa datorer i ett rum, men runt omkring en står folk med stafflier och målar. Och det som de gör ser mycket roligare ut än det vi håller på med.
"Tror du det är okej om jag går in och tittar när de målar", frågade jag min lärare på rasten.
"Ja, gör det, men se upp, det kan vara nakna människor därinne", sa han och skrattade gott åt sitt eget skämt. (Det hade faktiskt kunnat vara lite roligt om han inte skrattat så länge själv.)
De målade mycket fint därinne och jag blev lite sugen på att gå en målarkurs själv. Jag får sätta upp det på listan efter franskakursen, glasblåsarkursen, hemsidekursen och fotokursen. ; ) När jag kom tillbaka från målarsalen var läraren fortfarande inne på sitt förra skämt:
"Nå, såg du några nakna människor", undrade han skrattande.
"Nej, så jag gick igen", svarade jag allvarligt. Han slutade skratta och såg ut som ett frågetecken. Det gör han alltid när jag pratar med honom. Undrar varför.
I morgon är det spelarmöte. Tränaren ska gå igenom sommarträningen och sedan ska det göras ett beep-test. Vet ni vad ett beep-test är? Man ska springa mellan två linjer fram och tillbaka och alltid hinna fram till linjen innan det piper. Sen piper det snabbare och snabbare så man måste öka takten hela tiden tills man inte orkar mer och antingen faller död ner eller spyr. Jag kommer INTE att delta i Beep-testet. Förutom att jag inte behöver något bevis på min redan bedrövliga kondition så har jag idag ont i halsen och blöder näsblod. Blä.
Idag känner jag för att recitera en dikt/sång av Robert Broberg:
Du är min
Du är min
Du är minsann ute och roar dig du
Det är vi
Det är vi
Det är vidrigt att se
Jag är din
Jag är din
Jag är din före detta
hetta
Nu har du hitta´
en annan...
..as
"..jag ökar tempot för att slippa stanna och skriva autografer."
Underbart, vackert, hett, bultande hjärta, kärlek, känns som att flyga. Sjunker utmattad ner i soffan efter min lyckade löparrunda. ; )
För första gången i år sprang jag med kortbyxor. Lagom varmt, lite blåst, vackra gröna träd, blått vatten, båtar, sommarglada människor. Pojke och flicka har romantisk picknick i gräset. Ser mysigt ut. Längre fram: Lesbiskt par hånglar. Ser.. ja. Norr Mälarstrand: Mälarpaviljongen har fått en ny ponton. Den fylls snabbt. Blond tjej i grön löparjacka viker plötsligt in framför mig. Hon har bra tempo. Bestämmer mig för att försöka hänga på. Utanför Stadshuset står som vanligt turistbussar fulla av tyskar. En kvinna pekar upphetsat på mig och säger: "Das ist doch Magdalena Forsberg!" "Nein, sie rennt schneller", (hon springer fortare) säger jag varpå kvinnan blir ännu mer övertygad om att jag verkligen är Magdalena Forsberg (Uttalsskola: Maktaleena Fåårsbeeerk) Jag ökar tempot för att inte ge Magdalena dåligt rykte och slippa stanna och skriva autografer. Framme vid rödljuset har gröna jackan stannat och står och pustar samtidigt som hon försöker byta låt på sin mp3. Hon märker inte att det blir grönt ljus och jag tar över ledningen. Vid Karlbergs slott kollar jag tiden: 34 min, riktigt bra. Gröna jackan springer plötsligt förbi mig. När jag ska öka för att hänga med springer hon upp till vänster och försvinner. Typiskt. Jag fortsätter längs Karlbergskanalen. 38 min vid den lilla bryggan där A och jag satt och åt lunch och doppade fötterna i vattnet för två somrar sen. Minns hur en sån där avlång platt turistbåt åkte förbi och störde friden när den med sprakande högtalare berättade om Karlbergs slott. "And on your left, two lesbian girls kissing", sa jag till A. Hon kysste mig förstås. Plötsligt ser jag gröna jackan framför mig igen, hon har fuskat och sprungit längs bilvägen. Jag tar sats för att springa om henne men när jag nästan hunnit ikapp svänger hon av över bron mot Solna. Irriterande tjej. Ett stort byggarbete och ett stort vägarbete sabbar resten av rundan och det är ingen idé att försöka få någon bra tid längre. Men jag är glad ändå. Helt klart den bästa rundan hittills i år.
För första gången i år sprang jag med kortbyxor. Lagom varmt, lite blåst, vackra gröna träd, blått vatten, båtar, sommarglada människor. Pojke och flicka har romantisk picknick i gräset. Ser mysigt ut. Längre fram: Lesbiskt par hånglar. Ser.. ja. Norr Mälarstrand: Mälarpaviljongen har fått en ny ponton. Den fylls snabbt. Blond tjej i grön löparjacka viker plötsligt in framför mig. Hon har bra tempo. Bestämmer mig för att försöka hänga på. Utanför Stadshuset står som vanligt turistbussar fulla av tyskar. En kvinna pekar upphetsat på mig och säger: "Das ist doch Magdalena Forsberg!" "Nein, sie rennt schneller", (hon springer fortare) säger jag varpå kvinnan blir ännu mer övertygad om att jag verkligen är Magdalena Forsberg (Uttalsskola: Maktaleena Fåårsbeeerk) Jag ökar tempot för att inte ge Magdalena dåligt rykte och slippa stanna och skriva autografer. Framme vid rödljuset har gröna jackan stannat och står och pustar samtidigt som hon försöker byta låt på sin mp3. Hon märker inte att det blir grönt ljus och jag tar över ledningen. Vid Karlbergs slott kollar jag tiden: 34 min, riktigt bra. Gröna jackan springer plötsligt förbi mig. När jag ska öka för att hänga med springer hon upp till vänster och försvinner. Typiskt. Jag fortsätter längs Karlbergskanalen. 38 min vid den lilla bryggan där A och jag satt och åt lunch och doppade fötterna i vattnet för två somrar sen. Minns hur en sån där avlång platt turistbåt åkte förbi och störde friden när den med sprakande högtalare berättade om Karlbergs slott. "And on your left, two lesbian girls kissing", sa jag till A. Hon kysste mig förstås. Plötsligt ser jag gröna jackan framför mig igen, hon har fuskat och sprungit längs bilvägen. Jag tar sats för att springa om henne men när jag nästan hunnit ikapp svänger hon av över bron mot Solna. Irriterande tjej. Ett stort byggarbete och ett stort vägarbete sabbar resten av rundan och det är ingen idé att försöka få någon bra tid längre. Men jag är glad ändå. Helt klart den bästa rundan hittills i år.
Gå-ut-funderingar
Igår gick vi till Bysis och konstaterade att högtalarsystemet var trasigt så det kändes ungefär som att slå på lite bakgrundsmusik på radion i sitt kök medan man står och diskar. Därför var vi inte där så länge utan sprang vidare till Connection där vi genom en snabb uppskattning konstaterade att det var 98% män, men högtalarna funkade i alla fall mycket bra och för en gångs skull var det kortare kö till tjejtoan...
Jag är lite tudelad till det här gå-utandet. Det är kul att gå ut och dansa och titta på folk. Men när det kommer till den där raggningsbiten tycker jag det är lite svårare. Jag har inte träffat några av mina ex ute`och jag tror inte de går ut särskilt mycket nu heller. De springer bara på privata fester hos sina vänner. Är det en viss sorts personer som går ut? Och är de personer som jag faller för sådana som inte går ut särskilt mycket? Jag börjar tro det.
Kanske man borde öppna några nya sorters uteställen, där människor kan prata med varandra och charma varandra med sitt intellekt och sin humor istället för att hälla i sig en massa sprit och sen försöka hålla fast nån främling på dansgolvet? Jag menar, det borde väl vara rätt sannolikt att dansgolvsflirtar i mycket hög musik grundar sig till störst del på utseende och inte på hur charmig, omtänksam, smart och rolig den personen är, eftersom man inte har någon aning om det (om man nu inte skulle ha råkat träffa personen i något tidigare sammanhang). Tur att Qruiser och internet finns så man hinner se några av de där människorna som inte vågar sig ut. Eller så är det kanske dåligt. Om internet inte fanns kanske de skulle vara tvungna att gå ut. = )
Nej, jag kanske ska nöja mig med att se gå-utandet som en chans att ha lite kul, höra bra musik, dansa och beställa snygga tropiska drinkar.
Jag är lite tudelad till det här gå-utandet. Det är kul att gå ut och dansa och titta på folk. Men när det kommer till den där raggningsbiten tycker jag det är lite svårare. Jag har inte träffat några av mina ex ute`och jag tror inte de går ut särskilt mycket nu heller. De springer bara på privata fester hos sina vänner. Är det en viss sorts personer som går ut? Och är de personer som jag faller för sådana som inte går ut särskilt mycket? Jag börjar tro det.
Kanske man borde öppna några nya sorters uteställen, där människor kan prata med varandra och charma varandra med sitt intellekt och sin humor istället för att hälla i sig en massa sprit och sen försöka hålla fast nån främling på dansgolvet? Jag menar, det borde väl vara rätt sannolikt att dansgolvsflirtar i mycket hög musik grundar sig till störst del på utseende och inte på hur charmig, omtänksam, smart och rolig den personen är, eftersom man inte har någon aning om det (om man nu inte skulle ha råkat träffa personen i något tidigare sammanhang). Tur att Qruiser och internet finns så man hinner se några av de där människorna som inte vågar sig ut. Eller så är det kanske dåligt. Om internet inte fanns kanske de skulle vara tvungna att gå ut. = )
Nej, jag kanske ska nöja mig med att se gå-utandet som en chans att ha lite kul, höra bra musik, dansa och beställa snygga tropiska drinkar.
Hilfe, eine Wepse!
Att jobba halvdag innan en helgdag är väl en trevlig idé? Egentligen en rätt konstig idé, för varför ska man få vila upp sig ännu mer när man redan får en dag ledigt, men jag tänker inte ifrågasätta detta för jag är väldigt bra på att ha ledigt. Jag promenerade hem idag, längs Norr Mälarstrand. Mycket soligt och fint var det.
När jag kom hem inträffade något som varje människa med getingskräck fasar för: en gigantisk drottninggeting flög runt i mitt vardagsrum. Och ännu värre: plötsligt var den inte där längre, vilket betyder att den antingen kryper runt på golvet och när som helst kommer att sticka mig i foten, eller att den har krupit ner i min säng och planerar att sticka mig när jag sover. I vilket fall som helst kommer jag dö en plågsam död. Det var trevligt att ha fått lära känna er.
Ja, ni som inte har getingfobi tycker att jag är jäääättelöjlig, och det vet jag också att jag är. Tyvärr hjälper det inte. Jag skämdes en smula när jag var nere i Österrike och mitt au-pair barn fick syn på en geting och ropade: "Hilfe, hilfe, eine Wepse!" vilket på svenska skulle låta ungefär: "Hjälp, hjälp. en gneting!" Barnets mor tittade misstänksamt på mig, för den vanan hade han inte ärvt av henne. = )
So Leute, ein schönes Wochenende wünsch´ ich euch alle!
När jag kom hem inträffade något som varje människa med getingskräck fasar för: en gigantisk drottninggeting flög runt i mitt vardagsrum. Och ännu värre: plötsligt var den inte där längre, vilket betyder att den antingen kryper runt på golvet och när som helst kommer att sticka mig i foten, eller att den har krupit ner i min säng och planerar att sticka mig när jag sover. I vilket fall som helst kommer jag dö en plågsam död. Det var trevligt att ha fått lära känna er.
Ja, ni som inte har getingfobi tycker att jag är jäääättelöjlig, och det vet jag också att jag är. Tyvärr hjälper det inte. Jag skämdes en smula när jag var nere i Österrike och mitt au-pair barn fick syn på en geting och ropade: "Hilfe, hilfe, eine Wepse!" vilket på svenska skulle låta ungefär: "Hjälp, hjälp. en gneting!" Barnets mor tittade misstänksamt på mig, för den vanan hade han inte ärvt av henne. = )
So Leute, ein schönes Wochenende wünsch´ ich euch alle!
