Intervju med Fru K: "Kärlek är som städning av garderober"
Annie säger: Säg mig Fru K, lär man sig mer om kärlek ju äldre man blir?
Fru K säger: Hmmm den var svår....Kanske man tar det lugnare...eftersom jag varit gift med samme karl så länge så är jag kanske inte rätt person..
Annie säger: Då måste du väl definitivt ha fattat nåt? ; )
Fru K säger: Haha. Jo, men det har jag nog... Det som varar är i alla fall inte förälskelse, även om den är härlig... Tyvärr.
Annie säger: Hm. Nej, förälska sig kan man ju göra i någon som är helt fel för en. Tyvärr märker man det väl oftast inte själv . = )
Fru K säger: Jomenvisst...
Annie säger: Tror du att man, när man blir äldre, blir bättre på att sortera bort såna förälskelser?
Fru K säger: Jo, man orkar liksom inte med dom...det kostar mycket energi
Annie säger: Aha. Så det finns alltså positiva saker med att orka mindre...
Fru K säger: Haha. Man får sortera... Fasen vad trist det låter!
Annie säger: Hihi
Fru K säger: Som nån slags städning av garderober... Man kanske bara blir latare...?
Annie säger: Hehe. Undrar om jag kan bli latare...
Fru K säger: Hmmm, du som ränner efter badmintonbollar är inte att betrakta som lat!
Annie säger: Ja numera ränner jag ju faktiskt inte alls..
Fru K säger: Men du skulle om du kunde! Ska du köpa kamera förresten?
Annie säger: Aa! I morrn tänkte jag!
Fru K säger: Vaddå för en?
Annie säger: Vet inte... en digital kompaktkamera. Nikon eller Canon kanske.
Fru K säger: Allt väl annars?
Annie säger: Jorå, förkyld o lite jobbigt med knät, men annars helt ok.
Fru K säger: Inte på topp alltså...Pigga upp dej med en kamera!
Annie säger: Ja, det ska jag! = )
Kärleksfunderingar
Hm. Jag undrar om det här med att bli äldre också påverkar en när man dejtar? Blir man tex mer kräsen i sina val när det gäller vem man vill lära känna? Blir man mindre rädd att bli sårad? Eller kanske mer?
Jag tror faktiskt att jag är mer kräsen. Eller så kanske jag bara är mer säker på vad det är jag letar efter. (Och vad jag inte vill ha!) Det ena blir väl en följd av det andra. Men mindre rädd att bli sårad tror jag inte att jag blivit. Snarare tvärtom. Visserligen vet jag att jag aldrig någonsin kommer ha så ont som när jag blev sårad den där allra första gången, när jag var jättekär och Hon lämnade mig, men det kan göra nog så ont ändå. Det är farligt att ge sitt hjärta till någon. Man vet aldrig hur de kommer att ta hand om det. Kanske är det för att man lärt sig att det finns så många sätt att bli sårad på som man blir mer försiktig när man blir äldre.
Längtade efter M:s kramar idag, men M var trött och kände inte för att ses. Funderade på om jag någonsin varit så trött att jag inte orkat träffa en tjej jag längtar efter. Tror inte det. Men alla är ju olika, som min vän miss F brukar påpeka. Och man kan inte utgå från att alla fungerar likadant som en själv. Även om man ibland önskar att de gjorde det. ; )
M vet numera att jag skriver en blogg, men jag har inte gett henne adressen. Fast nu är hon ju journalist och dessutom intelligent så det lär väl bara vara en tidsfråga innan hon hittar den. Och då kommer hon att läsa det här.. Så... hrm... hej M... = )
Fröken Äldstabarnets känsla för beröm
Min förkylning blev bara värre så idag är jag hemma från jobbet. Jag tänkte att jag genom att vila idag, ska bli frisk superfort och på det sättet tjäna in en massa dagar som jag egentligen skulle ha fått stanna hemma om jag hade gått till jobbet idag och tagit slut på mig totalt.
Har nu sovit länge och laddat med te, Ipren och clementiner. Jag tänkte faktiskt att jag skulle lyda doktorns råd och köra en Ipren-kur till i två veckor för mitt knä för att vara helt säker på att det inte hjälper (innan jag åker och stryper honom). Sedan ska jag utforska andra alternativ. Folk har berättat för mig om naprapater och knäspecialister och akupunkturkineser och allt vad det hette. Sedan kan jag starta en sjukvårdsblogg och recensera de olika metoderna... Nej, men faktiskt, jag kan ju inte ge upp än. Allt måste provas!
Nu till något helt annat! Har just läst på msn hälsa om hur ens roll i syskonskaran påverkar resten av ens liv. Själv är jag ju storasyster och om äldstabarn står det såhär:
"(...)De har ofta ett gott självförtroende men en mindre bra självkänsla, eftersom de brukar blir bekräftade för vad de gör mer än för vilka de är. Många storasyskon känner ett krav på sig att vara "bäst", är känsliga och tycker om att få beröm. En förmåga att leda och ta ansvar är karakteristisk för äldstabarnen. Bland toppchefer återfinns många äldstabarn.
Det här har fått mig att fundera lite. Först och främst på skillnaden mellan vad man gör och vad man är. Är inte det man gör beroende av vem man är? Om man är snäll håller man upp dörren för andra eller reser sig när en tant på tunnelbanan vill sitta tex. Kanske handlar det bara om att man inte vet om vem man är? Kanske alla storasystrarna och storebröderna gör en massa bra saker men ändå inte inser själva att de är bra? Hm. Nej, jag förstår inte. Men så är jag ju äldstabarn också... = ) Någon får ta och förklara det här för mig!
Undrar förresten om beskrviningen passar in på mig. Känner jag ett krav att vara bäst? (Nej, det tror jag inte.) Är jag känslig och tycker om att få beröm? (Jo, så är det nog. Men finns det folk som inte gillar beröm?) Har jag en förmåga att leda och ta ansvar? (Ja, om det är något jag känner att jag behärskar. Aj... Shit! Där kom det där med att inte vara tillräckligt bra in!) Och jag som trodde jag hade en egen personlighet. Nu visar det sig att jag är precis likadan som alla andra storasyskon! Nej, såhär kan vi inte ha det, jag måste kasta omkull den här teorin.
Få tänka. Jag är ju faktiskt en livsnjutare. Dessutom en lat sådan som alltid väljer det roliga framför alla måstena. Det måste ju påverka mina prestationsbegär och min vilja att vara bäst. Jag kommer att tänka på min lillasyster (Yngstabarnet!) också. För henne är det ju faktiskt mycket viktigare än för mig att vara bäst. Msn hälsa hävdar att yngstabarn får göra vad de känner istället för att behaga andra och att de har en sämre förmåga att ta ansvar. Detta stämmer inte alls in på mitt syskon, den flitiga ansvarstagande juriststudenten, och därmed har teorin fallit. Ha!
Ynklig Annie
I´m so exhausted (oh yeah)
LM, igår lät det där med att göra det till tradition att dricka champagne på förfesten som en jättebra idé, men idag känns den inte lika lockande längre. Mitt huvud snurrar fortfarande och jag får kväljningar när jag tänker på den lunch det är meningen att jag ska inta om 1 timme och 15 minuter. Den här bloggen skriver jag på papper i mitt kök eftersom dataskärmen lyser så starkt att jag inte orkar titta på den. Jag har satt på en skiva med Enya på låg volym och försöker pressa i mig några klunkar te.
Igår var jag hemma från jobbet för att jag var så yr. Notera att detta var INNAN jag druckit någon champagne. Jag låg i sängen till tolv och sedan flyttade jag över till soffan. Framåt femtiden på eftermiddagen började jag känna mig pigg och tog en kort promenad. Det var ganska kallt så jag grävde fram ett par handskar och traskade iväg. Efter ett par hundra meter frös jag och skulle sätta på mig handskarna, men det var något som inte stämde: jag hade fått med mig två vänsterhandskar. Snopet. Men det gick i alla fall att få i fyra fingrar på högerhanden. Jag funderade på vilket som var bäst: att försöka dölja tummen på högerhanden eller att ha en tumme som står ut åt fel håll. Jag gick på den gamla tumregeln (hihi): "bättre en kroppsdel för lite än en för mycket" och vek in tummen. Det blev dock lite problematiskt när jag hittade en massa vackra kastanjer som jag ville plocka. Slutsats: Underskatta inte dina tummar. De är mycket bra att ha.
Efter promenaden kände jag mig mycket frisk och bestämde mig för att hänga med ut. Det var förfest hos Miss J och hennes fruga och sedan bar det av till Mango där Gina delade ut godis denna kväll. Nu idag känns det kanske inte som att det var en jättebra idé att gå ut, men det var i alla fall kul igår. ; )
Nu ska jag alltså iväg på lunch och bio med Lampis. Filmen heter "Tillsammans är man mindre ensam" och ni får förmodligen en recension av den i morgon. Efter filmen kommer jag nog bara vilja gå och lägga mig med M:s armar om mig. Hoppas att hon kommer vara lika slut som jag efter sina tentor och självförsvarskurser, så att jag kan sälja in den idén.. =)
Förresten, Pointer Sisters video var ju väldigt vågad, eller vad säger ni?
3 timmars influensa, Sing A Long och nytt jobb
När jag kom hem från jobbet idag mådde jag plötsligt väldigt illa och blev dessutom jättetrött. Jag lade mig ner i sängen medan jag pratade med M i telefon och så fort hon hade lagt på somnade jag. Klockan var väl kanske sex. Halv åtta vaknade jag av att det hördes något ljud långt borta. Det ringde. Jag satte mig upp i sängen och sträckte mig efter mobilen. "LM ringer" stod det. Jag antog att det var den där knappen med den gröna luren man skulle trycka på för att svara och satte mobilen till örat. Någon pratade glatt och väldigt fort. Jag uppfattade kanske en tredjedel av vad som sades och försökte mumla något till svar. Sedan försvann personen plötsligt. "Hallå?" sa jag ut i tomheten och började undra om jag hade drömt att det ringde. Sen blev jag yr och sjönk ner i sängen igen. Nu är klockan 22,30 och jag känner mig rätt pigg. Kan man ha tretimmars-influensa? (Det visade sig sen för övrigt att LM faktiskt hade ringt men att hennes mobil lagt av)
Igår bjöd Anna in till tjejkväll med Pizza Hut-besök och inspelning av Sing A Long. För er som inte vet är Sing A Long att musik/underhållningsprogram som går på tv 3. Renée Nyberg är programledare och Claes Malmberg och Sussie Eriksson är lagledare och har med sig två gäster varje gång. Igår var Tobbe Trollkarl och Gabriel Alla kan sjunga Forss i Sussies lag medan Claes hade med sig musikalmänniskorna Rennie Mirro och Hanna Lindblad. Det blev en trevlig kväll och jag åt alldeles för mycket pizza och glass. Det ska bli kul att se hur de får ihop det där fejkade dansnumret där det ska se ut som Renée Nyberg utför ett mycket avancerat dansnummer med Rennie Mirro. Egentligen är det en stuntkvinna som dansar. De fick göra om tagningarna flera gånger för att få ihop klippen där Renée hoppar in när stuntkvinnan gjort sitt. Hon var tvungen att stå i exakt samma position och på exakt samma ställe där stuntkvinnan hade stått för att det skulle gå att klippa ihop sen. Sussie uppmuntrade Renée att göra rätt:
Sussie: "Tänk attityd! Tänk: Nu du.. ska jag ta dig.. din... din.. bajskorv...."
Renée ( koncentrerat nickande) : "Okej, djupt andetag, tänk bajskorv."
Ja, så kan det gå till på tv-inspelningar. Om du vill gå på en själv eller kanske vara med i ett program kan du kolla på den här sidan. Ett tips bara: Akta dig för "Du är vad du äter." Den där Anna Skipper är livsfarlig...
I morse ringde den nya chefen från mitt gamla jobb (som läsaren med gott minne vet att jag nämnt i tidigare inlägg) och ville att jag skulle börja jobba där så snart som möjligt. Eftersom jag är Manpower-Nissa skulle den nya chefen på mitt gamla jobb diskutera vidare med min Manpowerchef om när detta skulle kunna bli. Detta innebär alltså att jag istället för att sitta och slappa kommer att få jobba stenhårt. Det blir både läskigt och spännande!
Jag skrev till supporten här på blogg.se och berättade för dem att mina läsare har svårt att hitta Kommentarer-knappen. Mina vänner har nämligen påpekat för mig att det är väldigt synd att man inte kan kommentera mina inlägg. Jag har då talat om för dem att det kan man visst! Under länken "Kommentarer" under varje inlägg kan man skriva och klaga eller komma med uppmuntrande hejarop. "Det har jag aldrig sett", säger mina vänner då. Jag berättade detta för tjejen på bloggsupporten och hon sa då att hon skulle göra länkarna nedanför inläggen i fetstil så att de syns bättre. Undrar verkligen om det hjälper. En liten käck knapp skulle jag tycka var mycket bättre!
Idag går mina tankar till min faster som har opererats, min far som har suttit hela dagen vid telefonen och oroat sig och väntat på att min faster ska vakna från operationen, min syster därborta i Utlandet som har blivit av med sin plånbok och M som sitter och pluggar flitigt om grundlagar och förordningar inför sin tenta.
Nu blev jag lite yr igen. Kanske att influensan varar längre än tre timmar ändå...
Tips till IKEA och en bekännelse
Jag trodde att jag var jättesugen på att åka till IKEA, men när jag väl var där kände jag mest obehag. Där var en otrolig massa människor och en alldeles för hög ljudnivå. Varenda atom i min kropp ville bara bort därifrån. Jag måste nog ut i skärgårn snart, så jag får fylla lungorna med frisk luft och lugn och ro. Att slappna av och bara vara, "tís a consummation devoutly to be wished". Jag vet inte riktigt när det ska hända bara. Jag hade tänkt sitta och slappna av i mitt vardagsrum och beundra min nyinköpta matta och tända mina nyinköpta blockljus, men jag hade visst förträngt det där momentet där man måste springa omkring i varuhuset och trängas för att hitta sakerna. IKEA borde börja med personlig shopping. Tänk er: man ringer dit och säger vad man är intresserad av och sen kan nån liten IKEA-nisse springa runt och hämta sakerna och sen ställa allt i ett avskilt rum där man kan titta på det i lugn och ro. = ) Man sätter sig ner i den där fåtöljen man spanat in och får testa hur det känns att sitta i den med ett fat kakor på bordet framför sig och en kopp te i handen. Hur skulle man sedan kunna motstå den?
Annars har helgen varit mycket mysig eftersom jag tillbringat den med M. Jag trivs bara bättre och bättre i hennes sällskap. Det är konstigt. Första gången vi sågs tyckte jag att hon var trevlig, men det var inte alls som att det flög några gnistor. Hon verkade så långt bort. Andra gången var ännu lite trevligare, men jag kände det ändå inte som att hon var intresserad av mig. Tredje gången var jag ute med henne och hennes vänner och det var då jag började ana något; när vi satt och pratade hela kvällen och hennes vänner kastade nyfikna blickar på mig. Nu i helgen kunde vi knappt släppa taget om varandra. Det börjar bli farligt. Men härligt.. ; )
Fokusfredag med sexistisk reklam
Idag var jag på en så kallad fokusgrupp. Det var Anna som ville ha med mig dit från början men sen kom hon på att hon inte orkade gå så jag gick dit själv istället. Man fick ju i alla fall 450 kr för besväret så det kunde det ju vara värt.
Jag hade fått veta innan att vi skulle prata om bilar, men inte på vilket sätt. Väl framme visade det sig att researchföretaget ville ha reda på vad unga tjejer tyckte om Suzukis förslag till reklamfilmer för sin nya bilmodell Splash. Jag sjönk ner i en fåtölj och högg in på smörgåsar, te och godis medan reklamfilmerna spelades och vi fick kryssa för vad vi tyckte om dem. En av tjejerna i gruppen visade sig vara mycket feministisk och sade efter varje film saker som: "Skulle det inte vara bättre om det var en kvinna som körde?" "Jag tycker det var bra att kvinnan vann racet över mannen." "Tjejen i filmen verkade så förtryckt, kunde hon inte vara lite coolare?" När vi hade sett alla filmerna undrade undersökningsledaren om vi skulle kunna tänka oss att köpa bilen? "Nej, man kan inte köra omkring i något som heter Splash", sa jag. Alla nickade instämmande och undersökningsledaren såg lite missnöjd ut. "Ja, vi får väl hälsa dem det..."
Jag pratade med min lilla syster på msn i morse om det här med reklamfilmerna. Hon sa att hon var lite chockad över hur tv-reklamerna där nere i Österrike ser ut. Det är bara en massa tjejer i bikini som trycker tuttarna mot bilrutan eller tassar omkring i underkläderna därhemma och talar om vilket tvättmedel de använder medan männen ser på tv. Feministtjejen i fokusgruppen hade svimmat om hon sett det. Jag kommer ihåg att jag också blev lite chockad när jag bodde i Österrike för några år sen och jag skulle gå och handla på stormarknaden för första gången. Ur högtalarna kom en massa reklam medan man gick runt och handlade och det första jag hörde var en mansröst som talade om tvättmedlet Persil: "Mannen är herre i huset, kvinnan bestämmer i köket, men i badrummet, där är det nya Persil som är mästaren." Jag hajade till. Hur kunde den reklamen bli godkänd? Men sen kom jag på att det nog inte finns något råd som anmärker på sexistiska reklamer i Österrike. Förmodligen skulle 90% av de österrikiska reklamerna aldrig kunna spelas i Sverige.
Det märktes faktiskt att även de reklamfilmerna vi fick se på fokusgruppen inte var gjorda i Sverige. I en film körde en tjej runt i sin bil till olika ställen och till sist skulle hon hämta upp sin man. Hon hoppade då ur bilen och lät honom köra. (Feministen hoppade upp och ner i sin stol) Sedan gick de på operan och sedan körde de hem och lade sig i sängen. Mannen säger till kvinnan: "Ska vi ta en åktur till?" Alla i fokusgruppen vred sig i stolarna och skrattade högt, och jag tror inte det var för att skämtet var så roligt...
Torsdagsäventyr
Igår hade jag tänkt gå till keramiken med fröken L, men hon var inte så sugen på lera sa hon, så vi gick ut och åt istället. Tydligen hade hela resten av Stockholm också bestämt sig för att gå ut och äta denna torsdag kväll för det var en himla massa folk överallt. Till och med på Jensens Böfhus var man tvungen att vänta en halvtimme för att få komma in. Men vi skrev upp oss på en lista och gick och tittade på skor så länge. På Böfhuset var de underbemannade och det märktes. Det var inte lätt att få någon uppmärksamhet. Men man fick i alla fall mycket tid till att titta i menyn. L ville helst ha alla rätter som fanns och så pommes till det, och nån god sås förstås och sen kanske avsluta middagen med erbjudandet "Ät hur mycket glass du vill". L:s pojkvän anlände lite senare och tittade skeptiskt igenom menyn och vände sig till servitrisen: "Har ni inget fettsnålt?". Det hade de inte. Efter att ha försökt få tag på någon att beställa efterrätt av i tjugo minuter gav vi upp och försökte istället be om notan. "Javisst" sa tjejen och sprang iväg. Efter en kvart kom hon springande igen och satte ett stort glas vatten med en citronskiva i på vårt bord. Sedan sprang hon vidare innan vi hann säga ett knyst. Vi tittade konfunderade på varandra. "Kanske det är meningen att man ska stoppa pengarna i glaset och önska sig något", föreslog L.
"Ja, efterrätt kanske?"
Efter middagen tog jag mig ut till Haninge där M och hennes sambo, katten Findus, huserar. Det var kolsvart ute när jag åkte buss på okända vägar, men så småningom ropade SL-rösten ut den hållplats som jag blivit tillsagd att gå av på och jag sken upp för där stod också M och väntade. Vad som hände sen är tyvärr hemligstämplat, men jag vaknade i morse med en katt på mig.
"Vill du ses i helgen", frågade M.
"Klart jag vill det", sa jag.
Magnetröntgenupplevelser
"Hej. Ta av dig byxorna och gå in där och lägg dig", säger han. Ut ur rummet kommer en äldre dam i sina underkläder. Jag går in i rummet där den stora maskinen står och jag lägger mig på britsen som ligger som en tunga ut ur maskinens gap.
"Vill du höra radio", frågar den bistre.
"Javisst", säger jag. Han sätter på mig hörlurar, trycker på en knapp så jag åker in i den stora cylindern och sedan lämnar han rummet. I hörlurarna börjar samma röst prata som brukar läsa "Bamse-världens starkaste björn". Men rösten läser inte Bamse utan ur boken "Den osynliga väggen" av Bernstein. Jag hinner höra några fullständiga meningar innan maskinen sätter igång:
"Vi längtade efter att få komma hem och höra hans lustiga visor och TATATATA TATATTA TATATATA TATATATA ibland kunde även BAMBAMBAM BAMBAMBAM BAMBAMBAMBAM på barerna där TSCHDUNK TSCHDUNK TSCHDUNK på den tiden."
Man kan inte låta bli att undra om det verkligen ska låta sådär eller om maskinen är vå väg att explodera och jag kommer sluta mina dagar som en förkolnad french hot dog. Efter ett tag har Bamsemannen läst klart och i stället blir det sjukvårdsdebatt och intervju med Filippa Reinfeldt i mina hörlurar. Trots att maskinen nu låter som en högtrycksborr är Filippas röst mycket sövande när hon talar om tillgänglighet och patientens bästa. Jag börjar slappna av och sluter ögonen. Då ekar plötsligt en röst i maskinen:
"GÅR DET BRA FÖR DIG?" Jag hoppar 2 meter upp i luften av skräck men inser att det är Den Bistre som talar till mig genom hörlurarna och att jag nog inte behöver använda panikknappen.
"Ja tack", piper jag utan att veta om han egentligen hör mig.
"Vi får köra två gånger sex minuter till. Sen är det klart", säger rösten. Efter en stund kommer Den Bistre in i rummet och rullar ut mig ur röntgenröret.
"Bilderna kommer om en vecka", säger han. När jag tassar ut ur rummet iklädd tröja, trosor och strumpor möter jag en man i kavaj och kalsonger som är på väg in. Vi utbyter roade blickar och jag skyndar till mitt skåp för att gräva fram mina byxor.
A sister in Vienna
Annie säger:
Det var en tjej på bingolotto som vann en resa till Wien. "Har du nån att ta med dig" frågade programledaren.
"Nej, jag tror inte det sa hon" . Hihi. Han blev helt ställd.
Syster säger:
Vad tragiskt. Alltså inte att du tittade utan att hon inte hade någon att åka med.
Annie säger:
Han försökte rädda det med nåt: "Ja, men då får du ta å hitta det förstår du för du får bla bla bla bra saker shopping pengar kultur...."
Syster säger:
Haha, men det var redan för sent
Annie säger:
Ja, fast hon fick i af Martina Haags kompletta samling signerade böcker så hon kan umgås med dem på resan
Syster säger:
Hua
Annie säger:
Haha
Syster säger:
Jag åt just en yoghurt med kaffesmak
Annie säger:
Oj, det låter otäckt?
Syster säger:
Lite intressant är det ändå att vara utomlands. Nej det var ganska gott. Som efterrätt.
Annie säger:
Ja, nu gillar ju inte jag kaffe eller yoghurt, så för mig är det nog ingen hit.
Syster säger:
Nej men det finns ju andra intressanta saker också. Men allt är med mycket socker och fett.
På osten står det "mindestens 45 % fett"! I Sverige står det liksom "högst 30 % fett"
Annie säger:
Haha, som kvalitetsstämpel?
Syster säger:
Precis.
Annie säger:
Men det finns lättprodukter med.
Syster säger:
Ja, men ingen ost som jag har hittat ännu iofs.
Annie säger:
Jaså? Jag vet att min au-pair kompis brukade köpa nåt som hette Fitness-Käse.
Syster säger:
Aha, ja fitness är de förtjusta i här. Allt heter fitness
Annie säger:
Ja, lite fitness och lite fett. Sen mår man fint. =)
M som i modig
Soppa och hembakt bröd var tydligen helt rätt recept för att charma vegetarianer. Eller om det var vegetarianen som charmade mig. Är inte helt säker.
För ett par månader sen dejtade jag en tjej som inte vågade visa sitt intresse för mig när vi gick på stan. Hon ville inte hålla min hand och att jag skulle ge henne en puss när nån såg, det var helt otänkbart. Och då var hon ändå erfaren i gayvärlden. Jag störde mig något enormt på det. Därför är jag mycket imponerad av vegetarianen, som inte ens hade kysst en tjej förrän igår; när vi gick till tunnelbanan i morse höll hon min hand och sen kysste hon mig mitt på perrongen på t-centralen. M som i modig. = )
Hoppet är den bästa frukosten
Mina axlar gör ont. I lördags släpade jag stora hinkar med plommon på tunnelbanan och försökte hålla dem undan folks dreglande blickar. (Kan man ha en dreglande blick? Nåja, struntsamma.) Jag upptäckte att plommon är rätt tungt och det känns i mina ömma muskler nu. Sen gick jag också på gymmet på söndagen och plågade musklerna lite till. P och jag laddade med Red Blazing Chick och jag lyckades tvinga på henne en påse plommon också innan vi gick och styrketränade. Det är allt bra skönt att få träna. Jag hoppas att mina röntgenbilder på onsdag visar något fel och att det felet kan lagas så att jag får springa snart igen. "Hoppet är den bästa frukosten, men en dålig middag", sa Sir Francis Bacon. Om någon förstår vad det betyder kan ni meddela mig.
Nu sitter jag och funderar på vad man lagar för middag åt en vegetarian. Det borde ju inte vara så svårt, men de saker jag kommer på känns inte så festliga. Jag lutar åt soppa och hembakt bröd just nu. Kanske är det inte jättefestligt, men gott är det ju i alla fall. = )
Fjärtkontroll
Idag gick jag upp tidigt och G och jag åkte ut till landet. Där plockade vi en otrolig massa plommon som jag inte vet vad jag ska göra med. (Om nån skulle vilja ha några är det bara att säga till.) Under bilfärden diskuterade G och jag det svenska språket. G har bara varit i Sverige i tre år så mycket är fortfarande nytt för henne. Tex att vi skulle ta färjan över för att komma till vår ö:
"Fjärran?"
"Färjan. "Fjärran" betyder långt borta. Som "fjärrkontroll"."
"Ja, jag minns. Alla skrattade åt mig när jag sa det. Jag trodde den hette fjärtkontroll."
"Haha. Ja, det kan också vara bra att ha."
"Vi ska åka färgen?"
"Färjan."
"Jag hör ingen skillnad."
"Nej, det låter nästan likadant. Fast det heter en färg, flera färger, men en färja, flera färjor."
"Aha." (Djup suck)
Ikväll blir det bara middag, ett skönt bad och lite tv för mig. Det ska bli så skönt att få SOOOOVA!
Att jobba, eller icke jobba. Det är frågan.
Jag lyckades dock luska ur henne en del också. Jag fick klart för mig att det här jobbet skulle vara mycket krävande, innebära mycket övertid och att jag skulle få börja med tråkiga rutinuppgifter innan jag fick gå vidare med mer ansvar. Förutsatt att den nya chefen nu beslutar sig för att nyanställa så står jag inför ett val: Mitt nuvarande jobb med trevliga kollegor, en trevlig kompis och för lite att göra eller ett nytt jobb med en massa hårt arbete där jag förmodligen kommer lära mig väldigt mycket.
Ja, vad tycker ni? Jag är rätt lat och bekväm av mig, men jag vill ju faktiskt ändå arbeta med något där jag känner mig nyttig och gör vettiga saker. Kanske jag inte borde ha något av jobben. Ska vi starta upp det där designföretaget vi pratade om istället, Anna?
Lyxmåndag
"Känns det bra", undrade massören.
"Alla borde få bli masserade av dig. Då skulle världen se bättre ut", mumlade jag tillbaka.
När hon försökte massera min mage upphörde dock njutningen.
"Du måste slappna av", sa hon, men jag började bara skratta så fort hon rörde mig. Hon vet uppenbarligen inte hur det är att vara kittlig.
Jag fick en underbar löneförmån för ett år sedan när jag började jobba ute i Häggvik. Ett halvår senare slutade jag på den arbetsplatsen, men jag hade fortfarande klipp kvar på massagekortet så det är dem jag använder upp nu.
På mitt nuvarande jobb är det lite för lite att göra och det kan därför bli lite långtråkigt ibland, men när jag steg av tåget i Häggvik idag och gick mot min före detta arbetsplats (i samma hus som massören) och kände hur den där stressen och pressen gjorde sig påmind blev jag plötsligt mycket nöjd och glad med att ha lite att göra och arbetsuppgifter som jag klarar av. Jag minns hur jag satt på den där revisionsbyrån hela dagarna och försökte ta reda på hur man gjorde alla de saker som ingen hade visat mig och träffade kunder som trodde att jag kunde saker. Huga. Bäst jag slutar tänka på det här nu innan jag blir stel i axlarna igen...
Har ätit middag och gråtit framför Mc Leod´s daughters. Miss B har sagt att man kan bli väldigt rörd och känslosam efter massage, speciellt om det gått länge sen förra gången, så antingen var det därför eller så var det bara väldigt sorgligt när Stevie äntligen berättade för Rose att hon var hennes mamma och Rose bara blev jättearg och åkte därifrån och Stevie (och jag) stod kvar och grät...
Jaha: massage och middag avklarade. Då är det nog dags för ett varmt skönt bad! = )
Last woman standing
Idag har jag hemmapysseldag. Har redan gjort allt det där jag skjutit upp i en månad och nu bakar jag. Mandelkras med choklad är just nu i ugnen och snart har min deg till matbrödet "Honey" ur Riddarbageriets bakbok jäst klart. En favorit bland de flesta.
I bakgrunden har jag tvn på med finnkampen och.. oj! Nu ska både Sanna och Jenny Kallur och Carolina Klüft springa! Det måste jag se! Tschüüüü!
Den som väntar på nåt randigt...
Annie säger: Ah.. ägg med Kalles randiga..
P säger: Min frukost!
Annie säger: Är det sant? = )
P säger: Tja... Kalles orginal
Annie säger: Jaha. Nej, det är ju INTE samma sak det..
P säger: Nej, jag vet, men det var skönt att få det sagt iaf. Så jobbigt att gå och bära på sådana hemligheter...
Annie säger: Var inte ledsen... en dag kommer du också inse att Randiga är det enda rätta
P säger: Hehe
Annie säger: Så mild i smaken.. Mmmmm
P säger: Jojo, det kan jag tänka....antagligen är den mycket godare. Jag tycker inte ens om kaviar egentligen, eftersom det är så starkt! Bara en vana... Äter det bara till ägg
Annie säger: Ja precis. Så tyckte jag med
Annie säger: Tills jag upptäckte Randiga
Annie säger: Det förändrade min syn på kaviar
Annie säger: Jag är nu en lyckligare människa
P säger: Aha...livet bjuder på nya erfarenheter...
P säger: Asg
Annie säger: Köp Randiga du också
P säger: Hallå där reklamsyster!
Annie säger: Haha
Min homobadmintonella läggning
Annie säger: Nu smsade min mixedpartner igen och ville att jag skulle tävla med honom... Jättebra idé..
Har ju redan sagt till honom att jag är handikappad... Han kanske tror jag slingrar mig eller nåt..
P säger: Hmm....berätta om röntgen då, då borde han fatta!
Annie säger: "Ok, jag erkänner: jag vill bara inte spela med dig för du är så ful"
P säger: Hihi, ja om det är sanningen så!
Annie säger: Hahah.. njah...men mixed är inte min favoritgren direkt. Gillar bättre damdubbel.. haha = )
Så talande...
P säger: Hihi, jag tyckte bra om mixed, men kanske bättre om dd, lite jämnare liksom... ja, talande!
Annie säger: Då måste du vara bi!
P säger: Hih
Annie säger: Bibadmintonell
P säger: Precis!
Annie säger: Vet dina föräldrar om det här?
P säger: Nja....jag har inte vågat berätta!
Annie säger: Men P.. du vet att du måste förr eller senare. De kommer ändå komma på det nån gång.
Det är ju inte direkt som att det inte märks... De kommer ju se hur du spanar in killar med bra smash-armar i badmintonhallarna.
P säger: Nej, jag vet...men tänk om de hatar mig!!!
Annie säger: Klart de inte gör. De älskar dig säkert vilka sjuka preferenser du än har. Men själv måste jag säga att det känns lite onaturligt. Hoppas du respekterar det.
I den finska telefonkön
"Ok, thank you", säger jag. Sedan är det tyst. Ingen ringer.
En annan kö jag stått mycket i på sistone är den svenska vårdkön. I går var jag hos Doktor Nr 3 och tro det eller ej, men det verkar som att han kommer skicka mig på magnetröntgen! Jag blev jätteglad och lättad och hade förmodligen skuttat högt av glädje om jag inte haft så ont i mitt knä.
