Annies blogg

Igår var jag på födelsedagsmiddag på båten Patricia, eller "fjolljollen", som min vän G kallar den. Med på middagen hade jag en namne, som jag därför i detta inlägg kommer att kalla Annie 2. Detta medför att jag själv blir the one and only original Annie och Nr 1, vilket kanske inte är särskilt ödmjukt, men hur förvirrade skulle ni inte bli om jag kallade mig själv för Nr 2? Alltså: Vid påstigningen noterade Annie 2 att personalen ombord var klädda i konstiga kläder och färgglada peruker. Hon frågade en grönklädd man med antenner på huvudet om det hände nåt särskilt ikväll.

Den gröne: Ja, det är gaykväll!
Konfunderad Annie 2: Ja, jo det vet jag..
Annie 1: Visste du inte att såna där gaypersoner alltid är gröna och har antenner?
Annie 2: Jaha! Ja, jag har alltid misstänkt att Shrek är gay...

Som ni kanske tidigare läst på min blogg hade jag blivit varnad för att Patricia var en "köttmarknad" och även om vi alla beställde in oxfilé antar jag att detta inte var det som man hade syftat på. Jag tror dock att man går säker om man bara sitter i restaurangen och äter middag och det var det vi gjorde. Vi satt vid ett öppet fönster där ljummen kvällsluft flöt in och vi hade fin utsikt. Där drack vi vin, åt hummersoppa, oxfilé och glassbåt och hade mycket trevligt innan vi sade adjö till vår rosahåriga servitris och stolpade i land. Så avlöpte den kvällen. Den där köttmarknadsdelen av båten får jag undersöka nån annan gång.

Kära bloggläsare, idag tänkte jag berätta om mina upplevelser på tv-inspelningen igår. Programmet heter "Fråga Olle" och går på kanal 5. Jag vet inte om det fanns någon slags intention någonstans att sexfrågorna verkligen skulle besvaras eller om allt bara var på kul. De flesta av de frågor som tittarna hade skickat in fick i alla fall inte några seriösa svar. Fast jag tror inte frågorna var särskilt seriöst menade heller. Det var skumma saker som: "Jag flashar mig för grannarna, är det normalt?" och "Min kille är för kort, vad ska jag göra?" Frågorna "besvarades" först av de två inbjudna gästerna som var två B-kändisar och sedan av Olle. En fråga som Olle faktiskt gav ett riktigt svar på var om man fick fråga sin kompis om han var homosexuell. Olle menade att man inte skulle fråga kompisen utan vänta tills kompisen själv kände sig mogen att berätta. Istället skulle man visa sitt stöd genom att säga saker som visar vad man står, t ex nämna något om Pride-festivalen eller säga hur hemskt man tycker det är med hatbrott eller något liknande. Ja, det var väl ett helt okej råd tycker jag. = ) Sedan gjordes ett test där man skulle se vilka saker som kan hjälpa till att kåta upp folk. Man hade ett antal testpersoner som fick prova olika saker: äta ostron, lukta på erotisk parfym, äta något naturmedel, se på porrfilm eller prata med "Kåta Linda" på nån telefonsexlinje. Det sistnämnda menade man var det enda som fungerade. Vill passa på att påpeka att våra skratt och applåder spelades in för sig så om ni ser mig sitta och gapskratta i tv åt något jättekonstigt eller tråkigt så vet ni varför. = )

Idag fick jag äntligen ett livstecken från den stackars doktorn som inte har några skiljetecken eller stora bokstäver på sitt tangentbord:

"hej svaret har kommit och man ser ingen utgjutning inga skelettförändringar man kan inte se om det är en meniskskada i så fall måste man göra en MR undersökning har du fortfarande besvär ?"

"Ja,  jag har fortfarande besvär" skrev jag tillbaka. "Vad ska jag göra då?"

Doktorns svar:  "hej avvakta ytterliggare 2v om ej bättre hör av dig på nytt"

Som ni kanske förstår känner jag mig inte värst uppiggad av fru doktorns svar. Hon har inte hittat nåt fel och jag måste vänta i två veckor till innan hon tänker fortsätta ta reda på om det är nåt fel. Får väl försöka göra som Peter Pan och tänka happy thoughts. Eller kanske som Maria och tänka på mina favourite things...

Raindrops on roses and whiskers on kittens
Bright copper kettles and warm woolen mittens
Brown paper packages tied up with strings
These are a few of my favorite things

Cream colored ponies and crisp apple streudels
Doorbells and sleigh bells and schnitzel with noodles
Wild geese that fly with the moon on their wings
These are a few of my favorite things

Girls in white dresses with blue satin sashes
Snowflakes that stay on my nose and eyelashes
Silver white winters that melt into springs
These are a few of my favorite things

When the dog bites
When the bee stings
When I'm feeling sad
I simply remember my favorite things
And then I don't feel so bad

Haha, ja, det där gjorde mig faktiskt lite gladare. Bara tanken på att Maria glatt skulle sitta och tänka på Apfel Strudel medan hon blir biten av en hund satte ett leende på mina läppar.

Det är konstigt. Jag är 28 år gammal, men vissa saker är precis likadana som när jag var femton. Som när man träffar människor som är sådär otroligt fascinerande och förtrollande. Då kan det bli totalstopp i huvudet.

Idag är det torsdag och mitt i Pride-veckan. I måndags invigde vi veckan hos Miss J med alkoholhaltiga drycker, Super Mario-spelande och Buzz musikfrågesport. På tisdagen blev det  lunch med mina gamla Düsseldorf-kompisar och Pride-fotboll och igår öppnade Parken så då gick vi dit en sväng innan det var dags för födelsedagskalas hos Frida och Miss Gay Sweden.

När vi gick runt i parken provade miss F både klättervägg och judo medan jag snällt fick stå bredvid och titta på med mitt onda knä. Men bågskytte vågade jag mig åtminstone på.  = )

Miss F hade en superbra fest och Miss J hade tagit med sig roliga norrlänningar som berättade historier så jag bara satt och gapskrattade hela tiden. De visade sig också vara bra på att charma stockholmsfientliga taxichaufförer och därför kom vi fram till Kolingsborg utan större problem fastän det tagit oss sån tid att få in alla i taxin. När tävlingen avgjorts och vi dansat en kvart kände jag mig rätt borta. Vet inte om det berodde på överdos av tankar i ett för litet huvud eller om man inte ska blanda alkohol och smärtstillande...

Idag vaknade jag halv åtta, efter 4 timmars sömn, och kunde inte somna om. Idag blir det nog ingen utgång för mig. Ska äta lunch med en kompis och middag med några vänner till familjen och sen ska jag försöka hinna till parken innan all schlager tagit slut. Hoppas det lyckas!

Tyskar älskar konjunktiv. De kan uttrycka så mycket genom det. De kan säga att "Pelle sa att han var sjuk" och genom att lägga in ett konjunktiv antyda att det visserligen var vad Pelle sa, men vi tror honom inte. Vi svenskar däremot, får nöja oss med att få informationen att Pelle sa att han var sjuk, vilket i och för sig kan vara tillräckligt för att kunna kalla in en vikarie, men jag undrar varför vi slutade använda oss av konjunktiv? Var det för krångligt? Om man hör det nu idag skulle man ju tycka att det lät väldigt gammeldags. Som i denna söta dikt av Alf Henriksson:

Om alla finge
vad alla borde
och saker ginge
som saker torde
och tygen hölle
och trägen vunne
och skatten fölle
och sökarn funne
vad sökarn sökte
och livet lekte
och friden ökte
och ingen nekte
och maten sjönke
och lönen stege
och jorden prönke
och ingen krege,
o ja du store
så bra det bleve
ifall det vore
som vi beskreve.

Men kanske att konjunktiv skulle funka i Skåne? Det känns som att hela det svenska språket är mer "gammeldags" i Skåne. Det tänkte jag på när jag var nere i Österrike och skulle fika med min nya skånska au-pairkompis Emelie första gången.

"Vaaar haaar jag nu fööörlagt min böööörs", skorrade Emelie och började gräva i sin väska. Ingen av mina stockholmska vänner skulle någonsin undra var de hade förlagt sin börs. De skulle väl snarare säga: "Vafan la ja pengarna nurå?" eller kanske "Shit, va gjorde ja av plånboken?"

Hoppas nu inte att ni skåningar som läser detta tar illa upp, för jag menar inte alls att er variant skulle vara sämre, tvärtom blir jag glad när jag hör att det används mycket olika ord.

Men kanske att konjunktiv skulle låta lite gammeldags till och med för er. ;)