Tyskar och daghem
Tyskland är ett land som i många hänseenden är mycket likt Sverige, men på vissa områden skiljer det sig ändå en hel del. Som det här med daghemmen:
Förslaget från den tyska familjeministern Ursula van der Leyen att antalet dagisplatser ska utökas möttes av stark kritik. I en tv-debatt ansåg en katolsk biskop att daghemmen ?reducerar kvinnor till födelsemaskiner? och företagsledaren Wolfgang Grupp sade att ?en riktig mor tjänar gärna mindre om hon helt och hållet kan gå upp i sin modersroll. I vårt företag är det förbjudet för män att ens fråga om de kan ta pappaledigt. Männen har ju viktigare uppgifter att sköta.?
Jag funderade ett bra tag på hur dagisplatser reducerar kvinnor till födelsemaskiner, men jag kom inte på något svar. Ingen tar väl ifrån kvinnorna deras barn med våld och placerar dem på ett dagis medan kvinnorna sitter hemma och gråter och saknar dem? Om dagisplatser finns tillgängliga klarar säkert familjerna själva av att bestämma om de vill att barnen ska gå på dagis eller ej. Och den där Wolfgang, man borde anordna ett möte mellan honom och kvinnorna i Fi. Han skulle aldrig komma helskinnad därifrån. Förmodligen skulle hans åsikter inte uppskattas av många svenska män heller. Han degraderar ju fadersrollen till något helt oviktigt. Vad hände med: ?En riktig far tjänar gärna mindre om han kan få gå upp i sin fadersroll??
Plötsligt händer det...
När jag läste tysk språkhistoria fick vi lära oss om ?Bedeutungswandel?; när ett ord plötsligt börjar betyda något annat. För något år sedan förknippade t e x alla ordet ?boxer? med en hundras. Men det skulle bli ganska underligt om man läste insändaren i .SE idag med den betydelsen:
?Hej! Jag har en boxer som idag fungerar bra. Kan man då räkna med att den fungerar efter den 12 mars??
Svar: Javisst, om din boxer är ung och frisk och du ser till att den får tillräckligt med mat och motion kommer den med största sannolikhet leva långt efter 12 mars. Om du är osäker kan du ta med den på kontroll hos närmaste veterinär.
I samma tidning kunde man även läsa om en sextonårig flicka som p g a en läkares miss inte upptäckte att hon var gravid förrän en månad innan hon skulle föda. Det är fascinerande. Jag vet inte mycket om graviditeter, men brukar man inte få en stor mage? Fast om det är en väldigt liten bebis och en mycket stor mamma kanske det kan bli så? ?Hoppsan, där kom det visst ut nånting ur mig!?
Idag när jag kom ut genom porten sa det plötsligt ?flupp?. (Nej, det var inte nån bebis som kom ut ur mig.) Jag har vinterstövlar med långa skaft och blixtlås hela vägen och plötsligt släppte blixtlåset i den ena stöveln och den låg i en hög på marken runt min fot. Det var bara att gå in igen och byta skor. Tur att jag inte hade hunnit längre i alla fall. Det skulle vara rätt opraktiskt att gå omkring på det viset resten av dagen.
A consummation devoutly to be wished
Nu har jag två dagar kvar på mitt jobb innan det bär iväg till nya äventyr. Det är ju skönt att ha ett nytt jobb direkt när det gamla slutar, men en del av mig hade inte haft något emot att vara ledig i några dagar. Är jag bortskämd? Men.. tänk att bara få vara hemma och slappa, göra saker när man känner för det. Några dagar bara. Mm, det vore riktigt skönt. Men det får väl bli lite senare helt enkelt! Lite sommarsemester i år vore inte heller fel.
Måste erkänna att jag inte varit särskilt flitig på jobbet den senaste veckan. Det är svårt för mig att hitta den där riktiga motivationen när jag redan är någon annanstans i tankarna, både när jag ser framåt mot min nästa arbetsplats och när bilder av vackra ögon fastnat på hornhinnan och min hud minns värme och beröring, en mjuk kind mot min. Jag är långt bort ifrån revisionsbyrån i Sollentuna.
Mormor å ja
I Sollentuna kryllade det av bilar för det är Antikmässa där nu i helgen. Blev väldigt sugen på att gå dit jag med, men nu skulle jag ju faktiskt spela badminton. Med trasig arm, trasig sko och trasig racket kände jag mig inte riktigt på topp och under dagen lyckades jag förlora mot alla de människor jag i vanliga fall brukar slå. Bollarna hamnade mer utanför banan än på den eftersom kroppen försvarar sig mot det onda i armen genom att försöka uppfinna nya rörelser som inte gör så ont. Men ja, ingen idé att hetsa upp sig över nederlaget. Jag borde ju faktiskt inte ha spelat alls. Och de som slog mig blev ju glada i alla fall...
Lyckades sedan hitta en lättskött blomma åt Vickz i återinflyttningspresent. Hittade också en sån där skojig fågel på Designtorget som börjar kvittra när man inte vattnat blommorna. = ) Kanske skulle köpt en åt mig själv med... Kan passa på att hälsa dig tack för igår också då Vickz. Din lägenhet var mycket fin efter renoveringen och det var ju väldigt praktiskt att kunna använda toaletten utan att man behöver hälla på vatten med en hink. ; )
Hann inte se så mycket av melodifestivalen den här gången heller. Tv:n var påslagen på festen men man hörde inte så mycket och jag försökte också konversera med en söt polispojke och förhöra mig om uttagningarna till Polisskolan verkligen var sådär skumma som i filmen Dårarna stängs. Den enda låten vi hörde från början till slut och på hög volym var After Darks låt "När ni tar saken i egna händer", för den ville alla av någon anledning se. = ) Jag tror att Caroline af Ugglas var ganska bra, men hon gick tyvärr inte vidare.
Idag ska det dubblas och det tycker jag är så himla kul så jag kan inte låta bli! Men sedan ska jag inte spela badminton på en månad. Slå mig om jag försöker. Hm. Sigvard och Sigvert har namnsdag. Känner ingen som heter så. Kan man ens heta Sigvert? Jaha, nej Sivert stod det visst... Haha. Hrm. Ja, då ska jag gå och se om jag har någon frukost i kylen. Är rädd att det bara finns kräftstjärtar och ägg. Och det är inte direkt vad jag känner för...
Je travaille en Stockholm
Positivt:
Jag har fått ett jobb i city
Jag har ropat in en gul teburk på auktionen
Jag ska bli bjuden på middag av syrran
Det är fredag
Negativt:
Jag har ont i armen
Es ist finster und kalt
Jag är hungrig (vilket i of s är något positivt enligt företaget som gav mig jobb idag)
En stund på jorden
Har sett till att hålla en hög jämn nivå av kakaoflavonoler idag genom intag av chokladbiskvier från NK. Dessutom har jag varit på massage så nu mår jag riktigt bra. Det snöar och är kallt ute, men jag fick skjuts till jobbet av söta Lufsen och ska få skjuts hem av mindre söte men ändock så användbare kollegan Bengt. = ) Sedan tänkte jag få skjuts till och från badmintonen av Momsen. Detta innebär att jag knappt behöver vara ute i den otäcka kylan och snöovädret alls idag!
Pratade med Tränaren på telefon idag och han tyckte att jag skulle hoppa över att träna idag så att armen får vila tills tävlingen i helgen. Men jag är ju så spelsugen, så jag tänkte att jag spelar lite lugnt med min kära familj istället för att gå på min riktiga träning, för mamma och syrran spelar ju på torsdagarna. Det borde väl bli lite lagom. Eller? Ja, om detta är ett smart drag återstår att se.
Jag är sugen på att inreda mitt kök i lite gammeldags stil och jag letade därför lite på nätet efter gamla fina burkar. Ni vet, såna där plåtburkar för kaffe, te eller choklad tex, i klatschiga färger och med något tjusigt varumärke som inte finns längre. Sådant känns så mysigt och hemtrevligt tycker jag. Det påminner lite om hur det såg ut hemma hos farmor och farfar. I alla fall var det svårt att hitta något. Den enda sidan som hade ett någorlunda brett urval var tradera.com och där måste man bjuda på varorna eftersom det fungerar som en auktion. Jag vet inte hur stor risken är att någon annan bjuder över en, men nu har jag i alla fall skaffat mig en användare och bjudit på några objekt. Vi får se hur det går! Sedan funderar jag på att ha lite ännu äldre saker i vardagsrummet. Lite mer åt det antika hållet kanske. Jag tycker jag har lite för mycket IKEA hemma hos mig just nu.
Surfade också in på Bokus och köpte lite böcker. Är det bokrea så är det! Och jag kommer förmodligen inte hinna vara ute i affärerna och springa. Det blev en underlig blandning av kokböcker, kläder, psykologi och skönlitteratur. Vad jag måste stöka till det när de ska göra statistiken på ”Kunder som köpte denna bok har även köpt”. Det blir väl ingen större hjälp när det ser ut så här:
”Kunder som köpte ”Brott och Straff” av Fjodor Dostojevskij har även köpt ”Chic, den kompletta garderoben” och ”Frestande soppor och grytor”.”
Se upp för dårarna
I rollerna: Mattias Redbo, Rakel Wärmländer, Dan Ekborg, Birgitte Söndergaard, Korhan Abay, Lars Bethke, Nina Zanjani, Zinat Pirzadeh
Regi: Helena Bergström
Genre: Drama, Komedi
Speltid: 1 tim 43 min
Betyg: Tre tekoppar 
"Se upp för dårarna" är en söt svensk film som gör en glad. Den är inte otroligt djupsinnig och berörande men inte heller alldeles för ytlig och tråkig. Det är en typisk må-bra-film helt enkelt. Sen blev jag glad för att huvudpersonerna rör de sig i precis samma miljöer som jag själv (Stockholm-Solna). Då blir det ju alltid lite extra kul att se, även om det blir lite förvirrande när personen ena sekunden befinner sig på en plats och sedan svänger runt ett hörn och befinner sig 10 km längre bort. = ) Lufsen blev också glad eftersom hennes gamla häst var med i filmen.
Filmen, regisserad av Helena Bergström, handlar om två flickor som vill komma in på Polishögskolan. Den ena flickan har Dan Ekborg som pappa och han är kriminologiprofessor. Trots detta förstår flickan inte att det är förbjudet att bryta sig in på kontor och gå in i polisregistret, men hon har inte tid att tänka på sådant eftersom hon är så impulsiv och kämpar för rättvisan. Den andra flickan har "utländsk bakgrund" och har bestämt sig för att bli justitieminister. Hennes pappa kör tunnelbana trots att han är thoraxkirurg. Han har också en stor roll i filmen där han försöker släppa sin bitterhet och gå vidare i livet och lära sig svenska.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att det var en oskuldsfull, gullig film med humor, lite sagoliknande på vissa ställen och man behöver inte för en sekund känna sig orolig för att det lyckliga slutet ska utebli. = )
I knew it!
"Choklad kan ge bättre minne. (...) Ett högt dagligt intag av kakao-flavonoler ger ett lågt och stabilt blodtryck och minskar risken för både demens och diabetes..."
Yes! Ännu en anledning att mumsa på massor av god mörk choklad. Vilket jag i och för sig hade gjort ändå, men nu kan jag göra det med gott samvete. = )
Quelle courage par cette chaleur! (?)
?Baby you´re my new religion, take me through eternity..? nynnade jag glatt när jag sköt upp porten i morse. En kall vägg slog emot mig. Ja just det. Det är vinter. Eftersom jag var på så gott humör hade jag på något vis förväntat mig att jag skulle mötas av en ljuv solig sommardag. Men nej, trots mitt goda humör var det faktiskt vinter fortfarande. Så jag halkade iväg mot pendeltåget. Pappa stod på balkongen och vinkade med piassavakvasten. När jag var liten brukade han alltid stå på balkongen och vinka när jag knatade iväg till skolan, så han tycker det är kul att göra det nu också, de gånger jag sover över hos moms och pops. (Ja, för er som inte vet så jobbar min mor på Skatteverket vilket gör att vi kallar henne Momsen istället för Mamsen och då blir ju pappa automatiskt Popsen)
I Vasalundsbacken var det som vanligt varken saltat eller sandat (fastän där går en massa människor varenda dag! Bu för Solna kommun) och backen var bara en enda lång iskana. Men det blir så jättelångt om man ska gå en annan väg så jag gav mig på den ändå. Längs kanten av backen fanns enstaka fläckar med snö och löv man kunde kliva på. När jag var nästan ända uppe tog dock de räddande fläckarna slut. Endast hård glansis de sista metrarna. Jag tog ett jätteskutt, kastade mig ut och lyckades greppa tag i skylten ?Ej vinterunderhåll? och dra mig upp den sista biten. Ja, vilka äventyr såhär på måndagsmorgonen!
En trevlig vecka önskar jag alla trevliga människor därute. Och ni som inte är trevliga får ta och skärpa till er. (I så fall kan ni också få ha en trevlig vecka.) Och många kramar till stackars Lufsen som sliter med tentaplugg och rapporter.
Vad jag har gjort den senaste tiden
Jag har varit dålig på att skriva här på sistone så det får bli en kort resumé av vad som hänt på sistone. Detta har hänt: Previous, in the days of our lives:
- Spelat bra badminton i senaste tävlingen, trots Olle. (se tidigare inlägg)
- Dragit upp armskadan medan jag spelade bra badminton
- Inte spelat nån mer badminton på resten av veckan för att vila skadan
- Tackat nej till jobb i Berlin
- Tackat nej till praktik på Tysk-svenska handelskammaren
- Tackat nej till jobb hos Michael Page
- Fått kontrakt skickat hem till mig från Manpower. Inte skrivit på det än. Men det gör jag nog. Snart.
- Varit på konstig intervju för jobb inom Manpower. Ville inte ha jobbet.
- Funderat, tänkt, grubblat, undrat.
- Bestämt mig för att sluta fundera och bara köra. (Känns mycket bättre.)
- Ätit paj med Åsa (så skönt att träffa dig igen!)
- Kommit ut på jobbet (med endast två veckor kvar att jobba. men ingen frågade ju tidigare)
- Varit ute på Blidö och andats, gått ut med Fidelie och gjort klart föreningsjobbet.
- Bestämt mig för att bli bättre på engelska
- Köpt mig en slips
- Druckit drinkar och blivit mulad av Lufsen
- Äntligen hälsat på min namne i skoaffären. = )
- Myst i soffan och sett reprisen av melodifestivalen
Nej, nu ska jag masa mig iväg till gymmet! Pöss på er!
Lånat av Karin
Ja visst gör det ont när knoppar brister.Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,ont för det som växer och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -svårt att vilja stanna och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper, brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,f aller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya, glömmer att de ängslades för färden
-känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.
Could you tell me which way I ought to go from here?
Som en modern människa i 2000-talets Sverige vill jag gå tillbaka till affären och klaga. Min hjärna och mitt hjärta är inte kompatibla. Detta orsakar både problem och fördröjningar i systemet. Vissa saker kommer nog aldrig förändras hur teknologiskt avancerat samhället än blir. Visst kan man tänka ut bra planer för vad man borde göra för att få en karriär eller nå vissa mål i livet. Men om det inte känns rätt så faller allt direkt. Mitt hjärta vinner nästan alltid över min hjärna och mitt hjärta håller fast hårt i de saker det tycker om i mitt liv och vill inte förlora dem till följd av hjärnans dumma påhitt och planer som mest verkar gå ut på att nå saker som man "borde" göra enligt den rådande samhällsuppfattningen eller bara av helt vanlig otäck ärelystnad.
Förutom denna personlighetsklyvning inom mig är det tillräckligt uttröttande att försöka planera och skapa sig ett liv i ett samhälle med 2387458 okända faktorer som påverkar ens beslut. Ju mer man tänker desto mindre vet man. Jag håller mig fortfarande till min teori att de lyckligaste människorna är de som gör en massa saker som känns bra och rätt just då och inte tänker efter alltför mycket. Jag brukar försöka tänka på Alice i underlandet som står vid vägskälet och frågar katten vilken väg hon ska ta.
"Could you tell me which way I ought to go from here?"
"That depends on where you want to go."
”I don´t care where, so long as I get somewhere”
Alla hjärtans
"Jo men det är väl självklart", sa jag. "Tänk om Gud bestämmer sig för att sända en ny Jesus och så råkar den kvinnan göra abort. Det vore ju katastrof." Alla tittade konstigt på mig. Jag tänkte att jag jag måste nog lära mig att behålla mina konstiga infall för mig själv. Men efter några sekunders betänketid fnissade de faktiskt lite och menade att det var i alla fall en fantasifull förklaring. Efter det gick vi över till att diskutera Alla hjärtans dag och vi läste i .SE att: "Såhär hittar DU presenterna till Alla Hjärtans Dag". Ingen av mina kollegor verkade ha planerat att springa ut och handla röda och hjärtformade gelégodisar och läppbalsam. Dock visade en av mina nya kollegor ett stort intresse för "tuttmemory". Eftersom han är singel har han dock ingen att spela med, men det kanske inte gör något. Vi hittade i och för sig en tjej i tidningens intervjuspalt som fått frågan hur hon skulle fira Alla Hjärtans som svarade: "Med middag och sex" och det tyckte tuttmemorykillen lät bra så han skulle ta och ringa henne.
Hair grows
”Tror du jag skulle kunna ha långt hår”, frågade jag Kicki.
”Har du träffat en pojke? Pojkar vill alltid att man ska ha långt hår.” Jag skrattade.
”Jaså?”
”Ja, i 99 procent av fallen.” I bakhuvudet hörde jag Lufsen fråga om det verkligen var statistiskt bevisat. Tja, kanske, om det är en frisör man talar med? Eller grundade hon sitt uttalande på sina egna relationer med män? Jag frågade inte. Började istället fundera på hur det skulle bli rent statistiskt om man frågade flickor om de tyckte flickor skulle ha långt eller kort hår. Förmodligen skulle det variera med ålder, även om de flesta kvinnor nog ändå skulle tycka det är fint med långt hår. Detta är nu en GISSNING och inte alls statistiskt bevisat. Tycker mig bara ha lagt märke till att de flesta unga kvinnor har långt hår till dess att de blir stressade småbarnsmammor som inte har tid att ta hand om sig själva och därför tycker det är mer praktiskt med kort hår. Men om man skulle fråga kvinnor som intresserar sig för kvinnor då? Trots allt är det många lesbiska kvinnor som har kort hår. Kanske 50-50 där? Jag avbröts i mina funderingar:
”Det är nog svårt för dig att ha långt hår”, sa Kicki. ”I alla fall utan att du ser snäll ut, och det tycker du ju inte om.” Kunde inte annat än att hålla med henne där. Så vi kom överens om en kort frisyr, men med lite längre lugg. Trodde jag. Tills hon plötsligt klippte av min lugg. Det gick så fort så jag hann inte säga flasklock. (Flasklock var för övrigt inte det ord jag kände för att säga just då) Så nu försöker jag vänja mig och min syster tröstar mig med ett citat ur Sabrina-The teenage witch: ”Tänk: Hair grows. Hair grows!”
Sweetiedarls, what´s the goss?
Det ekar gospelmusik i korridorerna. Jag kan riktigt känna chefens frustration. Han har ju infört klädkod och strikta regler för hur kontoret ska se ut. Allt ska vara välstädat och i perfekt ordning på våra rum och skrivbord. Ingen mat får ätas utanför fikarummet. Allt ska ge ett professionellt intryck. Men chefens nya kollega älskar att höra på musik på hög volym, och chefens nya kollega känner inte till chefens regler. Eftersom de båda två är på nästan samma nivå i maktpoäng i auktoritet och kunskap tror jag inte chefen vet om och hur han kan påpeka detta. I vilket fall är det intressant att se honom våndas. = )
Håller just nu på och ringer runt till restauranger och frågar vad en stor stark, 3cl renat brännvin, 75 cl billigt bordsvin, 33 cl öl och 33 cl lättöl kostar. Nej, jag förbereder inte en underlig barrunda, även om man kanske skulle kunna tro det. = ) Men restaurangerna måste fylla i något som heter Restaurangrapport där de ska redovisa hur mycket alkohol de sålt under året och för hur många penningar. Fast restaurangerna vill helst inte fylla i några papper utan skickar glatt vidare dem till mig som får göra dessa efterforskningar i alkoholens värld.
Jag fick nyss ett nytt jobb. Eller nytt och nytt, jag ska bli Nissa på Manpower igen, vilket jag varit en gång tidigare, men egentligen märker man inte så mycket att man arbetar på Manpower för man hamnar ju på något företag och arbetar där hela dagarna så det känns mer som man är anställd där. Det hela gick till ungefär såhär när min personansvariga ringde:
"Vill du börja jobba hos oss igen?"
"Okej"
"Bra, då skickar jag över kontraktet."
"Det blir bra"
"Okej. Hejdå"
Det känns i alla fall helt okej och eftersom jag är lite osäker på vad jag egentligen vill jobba med tror jag det blir bra att få komma runt lite och se vad olika företag gör. Min personansvariga nämnde något reklam- och mediaföretag som kunde vara intressant.
I helgen var det tävling och det känns i kroppen idag. Jag börjar bli ruggigt otränad. Det är svårt att få tiden att räcka till när det finns så mycket trevliga saker att göra. Träffa hemliga beundrarinnor och liknande. Mina arbetskamrater påstår att jag rör mig lika smidigt som någon gammal stel pensionär. Men om det gör så här ont att bli gammal ska jag börja äta krumelurpiller och aldrig bliva stur. Bestimmt.
Om fem timmar ska jag till frisören. Frågan är om jag till dess har kommit på vilken frisyr och vilken hårfärg jag vill ha. Förmodligen inte. Men det brukar lösa sig på nåt sätt ändå. Annars kan jag ju köra på Lufsens uppmaning att inte göra något dumt = inte klippa mig och inte färga håret. Men frågan är om inte frisören undrar vad jag gör där då?
Den som har ett gott minne kanske erinrar sig att jag skrev att jag gärna skulle gå någon intressant kurs. Nu har jag faktiskt anmält mig till kursen ”Roman och novell” på Folkuniversitetet. Ska bli så spännande! Hoppas nu bara att jag hinner gå dit också… = )
In heaven
”Vet du redan innan man säger det vad man tänker beställa”, frågade jag Rivjärnet i restaurangen igår.
”Ja, oftast”, svarade hon. ”Fast vissa kunder är svårare än andra. Vissa äter alltid samma sorts mat medan andra är mer ombytliga”.
”Då testar vi i morgon om du vet vad jag kommer beställa”, sa jag. Rivjärnet såg lite orolig ut. Kanske är jag en av de där ombytliga kunderna. Jag skulle kunna tänka mig det. För jag brukar ändra mig en tre-fyra ggr i kön fram till kassan.
Idag var det alltså dags och jag spanade in matsedeln och såg att nu var det solklart att jag skulle ha baconlindad kyckling. Jag kom fram till kassan och spände ögonen i Rivjärnet som såg road ut.
”Ja, du är lite svår. Men jag skulle gissa på kyckling”. Tja, vad ska man säga? Rivjärnet, hon har koll hon.
Idag var det också dags att prova på massage och jag hade ju lovat att rapportera allt om min upplevelse! Var det smärtsamt? Nej. Var det alldeles alldeles underbart? Ja! Jag njöt varenda sekund och efter en halvtimme var jag nästan ledsen att det hade gått så fort. Men nu: vad smidig jag känner mig! Allt det där stela och onda i axlarna är som bortblåst! Vad synd att jag inte ska jobba kvar här. Det hade ju varit så smidigt att kunna fortsätta ta hissen ner i källaren och få massage precis när jag vill!
Filmrecensioner
Att gå på bio är något jag tycker är väldigt trevligt. Tänkte också fr o m nu börja recensera de filmer jag ser här på min blogg!
Till dess får ni en microrecension av de filmer som går nu som jag redan sett! = ) Tänkte försöka avhandla varje film med endast tre adverb och sedan en rekommendation om den bör ses eller ej! Enjoy:
Djävulen bär Prada: Småfånig, småkul, Meryl Streep-innehållande. Slutsats: Måste inte ses men alla filmer med Meryl Streep blir sevärda bara pga henne.
Marie Antoinette: Händelsefattig, rödtrådsaknande, vackrakläderochbakverksrik. Slutsats: Inget att se om man vill ha en film med handling. En film att se om man är intresserad av kläder och kakor.
Göta Kanal 2: Slapsticksrik, humorfattig, fördomsfull. Slutsats: Se den inte! Ja, jag vet, du tyckte ettan var bra. Men det här är bara hemskt. Trots alla fina skådisar de stoppat in i filmen kan de inte lyfta manuset, för det är förskräckligt dåligt. Och varför har de bra skådisarna små fjuttroller medan huvudrollerna innehas av usla klåpare? Alla så kallade skämt faller platt och den ende som hörs skratta i biosalongen är Janne Loffe Carlsson på duken. Hahahaha. Din gamla ballongförsäljare. Ha ha. Haha.
The Holiday: Mysig, rolig, överraskande. Slutsats: Se den! Att det talas vacker engelska lyfter filmen ett snäpp, att den inte är exakt likadan som alla andra romatiska komedier lyfter den ytterligare ett.
Filmer jag hoppas få se inom den närmaste framtiden: ”The Queen”, ”Parfymen”, ”Pans Labyrint”. Och sen blir det nog ”Allt om min buske” också. Även om jag inte är helt säker på att jag vill se den. Och M, du får beställa biljetterna. = ) Jag vägrar gå fram till kassan och säga att jag vill se en film som heter Allt om min buske.
The blind men
På min (ja, åtminstone några veckor till!) arbetsplats har korridorerna fyllts av blåklädda män som ilar fram och tillbaka och för oväsen och dammar med sina borrmaskiner. De var just härinne och satte upp gardiner i mitt rum. Jag tänker helt ofrivilligt på en av historierna som Dawn French alltid berättar i slutet av varje avsnitt i ”The Vicar of Dibley”:
The little nun was having a bath when someone knocked at the door.
“Who is it?”, she yelled.
“It´s the blind man”, replied the voice outside the door. The nun considered this for a second.
“Well, come in then”, she said. The man entered the room:
“Nice tits. Where do you want me to put the blinds?”
Massage?
Annie Pannie
Pizza pizza pizza
Efter att ha suttit halva dagen och hackat in kvitton för en månad som det står: ”Mat, pizza, vin, öl, kaffe” på, vaknade cocker spanieln i mig och jag blev mycket hungrig. Ja: jag har hjärntvättat mig själv till att bli pizzasugen! Kvitto efter kvitto: Pizza, pizza, pizza…. Förskräckligt. Jag får börja bokföra åt vegetariska restauranger istället. Hur ska jag annars kunna äta nyttigt?
Cocker spanieln i mig har också blivit väldigt närhetstörstande och kramsugen. Om det har något samband med restaurangkvittona vågar jag dock inte svara på. Men jag får hålla ut tills i morgon då jag får träffa min golden retriever. Idag får jag trösta mig med en Hawaii… eller en Calzone kanske… i sällskap med min blå tygdrake Justus.
Sedan kanske vi kollar om det finns något bra på tv, eller om jag skulle försöka klura ihop några jobbansökningar kanske. Jag får höra med Justus, det kan ju hända att han vill läsa ut Dostojevskijs Brott och Straff innan läggdags.
Jag är en cocker spaniel = )
...ja, i alla fall enligt svt:s hundtest! Och så här står det om mig:
Cocker spanieln är en av världens mest uppskattade och populära hundraser. Det är en sportig och aktiv sällskapshund som passar bra i de flesta familjer. Den är robust, snäll och barnvänlig men kan också vara något egensinnig. en det är också en ras med ganska stor arbetsvilja, energi och livsglädje så den rekommenderas helst till familjer som är lika aktiva som hunden själv. Rasens särprägel kan väl beskrivas att vara dess utpräglade sociala och livliga väsen. Det är en hund som alltid följer sin ägare med stor hängivenhet och glädje. Dessutom har den en enorm aptit på livet och de flesta ägare kommer att upptäcka att den har lika stor aptit på mat! Detta är en ras man måste vakta annars äter den sig lätt till en övervikt. Cocker spanieln har också ett stort behov av kroppskontakt och närhet.
Se vilken hund du är på:
http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=45926&a=509489&lid=puff_545826&lpos=extra_0
Oh, ist es schön..
Evighetsförkylningen Olle gäckar mig.
Ja, då otäcka stormar döps är det väl inte mer än rätt att min otäcka förkylning också upphör att vara anonym. Dessutom har man ju då någon att rikta sin irritation mot. Nu, Olle, är din sista stund kommen. Sedan november har du funnits där, ibland låtsats försvinna, men sedan plötsligt slagit till igen. Och min stackars nos har inte fått andas fritt på flera månader.
Idag är Olle på extra dåligt humör och får mig att sdörvla och dysa. Jag sov tio timmar i natt, som en stock, men ändå är jag alldeles utmattad. Vad ska jag göra för att bli av med honom? Jag har försökt göra slut but he wont take no for an answer. Om jag börjar äta massor av frukt kanske? Och hoppar över att träna ett tag? Skicka mig alla superbra tips för att bli av med långdragna förkylningar!
Jag är sugen på att gå en kurs. Någon stimulerande, intressant, förmodligen alldeles opraktisk och onödig kurs. En skrivarkurs tex. Det vore hur kul som helst. Eller kanske någon design-, foto- eller hemsidekurs? Nån som vill hänga med? = )
Platsannons
I förra veckan fick jag veta att min provanställning inte kommer förlängas eftersom den här revisionsbyrån kommer gå ihop med en annan. Så nu behöver jag hitta ett nytt jobb! Vet inte riktigt vad jag vill göra.
Ska jag stå på nåt mysigt konditori och sälja tårtor? Fast då skulle jag bli så tjock. Ska jag stanna hemma och skriva böcker? Eller sitta på keramiken hela dagarna? Men då blir jag så fattig. Kanske jag skulle satsa på något där jag får använda mina språkkunskaper. Det vore ju kul. Jag får fundera lite. Spännande jobbtips mottages tacksamt!
...
Förvirring råder i mitt huvud. Drömmar om att en knight in shining armor ska vilja kämpa för mig, sådär som i sagorna blandas med oro för att de verklighetsbaserade sagorna oftast inte har lika fina slut. Det är farligt att låta sig levas av verkligheten. Då är det svårt att ha sina drömmar kvar. Och att göra verkligheten bättre med hjälp av dem.
Det var en gång en riddare som red sin stolta vita springare. Fastän han såg så stor och stark ut kände han sig ensam och liten där han red genom den mörka skogen. Plötslig kom han fram till en glänta där det låg ett slott. En vacker jungfru satt fången i tornet och hon blev överlycklig när hon fick syn på honom. Hon hade aldrig sett en så vacker människa förut. Riddaren lyste också upp och började klättra upp till henne, men när han hade kommit halvvägs tänkte han: Nej, det här blir alldeles för komplicerat. Tänk om det skulle ta slut mellan oss en dag, vad jobbigt det skulle bli då. Så han klättrade ner igen och red vidare ensam genom den mörka skogen. Jungfrun svalt ihjäl och dog.
Tankar
Det finns människor som tappar sin kärlek efter ett tag. Det finns människor som gifter sig och skiljer sig och gifter sig. Det finns människor som är tillsammans bara för att hålla varandra sällskap. Men det är deras val och om de trivs med det så är det väl bra.
MEN det finns visst människor vars kärlek håller hela livet. Jag har sett dem. Och jag tror visst att man kan få ha det så. Och även om man inte kan få det, så är det ingen idé att gå och oroa sig nu för att kärleken en dag ska ta slut. Det måste väl vara bättre att njuta av den nu när den finns? Är jag en hopplös romantiker? Javisst.
Det kan vara svårt ibland, att skaka av sig vardagsbekymren och annat jobbigt som hänt i ens liv, men saker i det förgångna kan man inte ändra på. Men vem man är och vad man gör nu och i framtiden bestämmer man själv. Jag vill aldrig låta det förflutna styra över hur resten av mitt liv ska bli. Och jag vill alltid sätta kärleken först.
Annie - med hjärtat i handen
