Halloween vs Alla helgon
"Förkristen keltisk högtid som markerade slutet på sommaren och början på hösten, det keltiska nyåret, med skördefest och blidkande av onda väsen."
Jag funderade nämligen lite på vad Halloween egentligen är och hittade svaret i en artikel i Svenska Dagbladet. Det började alltså på Irland och sen tog irländska utvandrare med sig seden till USA på 1840-talet. I USA firas Halloween idag, den 31 oktober.
I början på 1990-talet försökte handeln införa firandet i Sverige och om man ser sig om på stan idag verkar det väl som om det börjar sätta sig. Jag tror inte bara det beror på amerikaniseringen. I november är det så mörkt och trist att folk gärna träffas och tänder ljus och firar lite om de får en ursäkt.
Halloween sammanfaller ofta med Alla helgons dag, som dock är nåt helt annat. Här ska inga onda väsen blidkas utan här är det helgon som ska firas. Kristendomen firar helgon och martyrer på olika specifika dagar, men alla helgon fick inte en plats i kalendern. Därför infördes en "Alla (övriga) helgons dag" för mindre betydande helgon. Alla helgons dag fick också tidigt en koppling till en minnesdag över de döda. Därför tänder många ljus vid anhörigas grav på Allhelgonadagen. Men tänd alltså inga pumpor, för de hör bara till den andra helgen.
Mvh
Er researcher i helgröran
Annie
I remember love
Det har hänt mig en gång. Det var ett år sen nu, sen jag såg henne första gången. Det var ett halvår sen jag såg henne sista gången. Jag undrar hur många år det tar innan jag slutar älska henne?
Recension av soluppgången
Som jag nämnde i ett tidigare blogginlägg har jag skaffat mig en soluppgång, eller bodyclock, en sån där väckarklocka som väcker en med ljus istället för pipande. Ni kanske har sett reklam för en sådan som Philips gör just nu, men jag slog faktiskt till redan innan dess och köpte mig ett annat märke, Lumie heter det, hos Atlantis sängspecialisten. Men jag skulle tro att de olika märkena funkar ungefär lika bra. Lika dyra är de i alla fall. = ) Jag köpte den billigaste av Lumies olika modeller, som bara har en färdiginställd soluppgång och ett enda väckningsljud i slutet av soluppgången. Men det finns dyrare varianter som kan göra en massa tjusiga saker, tex spela upp rogivande ljud och göra solnedgång när man somnar också. Min variant piper bara med ett sånt där vanligt väckarklocksljud ifall jag inte skulle vakna av ljuset.
Vaknar man då av ljuset? Ja, det gör man faktiskt. Och man känner sig inte sådär grusig i ögonen så att man helst inte vill öppna dem alls. Det här betyder dock INTE att man är mindre TRÖTT. Trötthet hör nämligen ihop med hur mycket man sover, och om man lyckas vakna mellan två sömncykler. Soluppgången hjälper inte heller mot ångest att lämna den varma goa sängen. Någon borde uppfinna en värmefläkt som sätter igång när det närmar sig uppstigningsdags och kanske blåsa ut dofter av nybryggt kaffe och varma kanelbullar... Jag läste också om att det finns en klocka som känner av hur djupt man sover och börjar pipa när man sover som lättast. Fast.. tänk om man sover som lättast klockan halv fyra på morgonen. Måste man gå upp då?
Nåja, sammanfattningsvis: Jag gillar min soluppgång. Det är trevligare att vakna av ljus än av ljud. Och även om den var dyr så tar jag alla tillfällen i akt att hitta saker som sprider lite ljus i min mörka svenska vinter.
PS: Om nån sexig tjej skulle känna för att röva bort mig till en solig söderhavsö istället är jag alltid öppen för förslag.
När jag sjöng i mataffären
Det var när jag var på väg hem från jobbet idag och jag svängde in hos Dem (Vi Handlare i Samverkan) för att skaffa mig lite middag som det plötsligt ringde på min mobil. Det var TV3:s nya program Singing Bee som ville höra om det var sant att jag verkligen kunde alla låttexter utantill.
"Jo, de flesta", svarade jag.
"Då kommer jag testa dig på några nu", sa mannen i andra änden.
"Men.. jag går just i mataffären...", försökte jag, men det brydde han sig inte om sa han. Sen började han säga de första orden i olika låtar och så skulle jag fortsätta. Det var inte få låtar han ville höra heller. Jag fick hålla på i en halvtimme medan jag gick runt och handlade och alla tittade konstigt på mig när jag plockade clementiner och samtidigt sjöng glatt: "Alla flickor utom jaaaaaaaag!" Sen till slut var mannen nöjd och konstaterade att jag faktiskt kunde de flesta låttexter utantill och ville att jag skulle komma till en casting. Jag funderar just nu på saken: Vill jag skämma ut mig i tv? Skulle jag inte bli väldigt nervös av att vara med i tv? Fast på en casting plockar de ju bara ut folk, så man kanske inte blir utvald. Kanske finns det många människor därute som ofrivilligt samlar på sig låttexter. I så fall vore det ju faktiskt ganska kul att se dem... =)
Min bångstyrige far och jag
Jag blev lite orolig ett tag att Pops inte skulle uppföra sig för jag fick lite dåliga vibbar när han skuttade ut genom ytterdörren därhemma och inte kunde få på sig skorna och Moms och jag undrade vad han höll på med. Jo, han hade fått kramp i foten sa han och haltade iväg som nån skadad Gestapoman och mumlade något om "mein Krampf". Men det visade sig att han uppförde sig rätt bra sen på dopet i alla fall. Förutom när han fiskade upp en 3 månader gammal kanelbulle ur rockfickan. Och när han gömde sitt korsord i psalmhäftet. Och när dopbarnets far höll tal och sa att alla gästerna förstås var välkomna in om de hade vägarna förbi och Pops tittade upp i taket och sa att: "Ja, det gör vi nog ofta." Men, som sagt, han skötte sig faktiskt riktigt hyggligt idag. =)
Morotstjuvar
"Ord kan ha OLIKA betydelser älskling", säger badkarsmannen i "SOS, en sällskapsresa" om länsvind, länspumpar och länsstyrelsen. Och så är det ju. Igår hade jag tex en "Helkväll på stan", innebärande att jag hämtade LM på jobbet, körde henne till hennes nya lägenhet i Nacka och hämtade en nyckel till ett förråd, körde henne till Solna där vi hämtade hennes saker i förrådet, körde tillbaka till Nacka där vi lastade ur sakerna i den nya lägenheten, körde till Max i Hammarby Sjöstad och åt en mycket sen middag, körde till OKQ8 och tankade och hämtade frukost till LM, och sedan tillbaka till Nacka och lämnade LM. Till sist körde jag hem till Kungsholmen där jag somnade så gott nån gång efter midnatt. En helkväll alltså. = )
På dörren till LMs nya granne hade ett barn hängt upp en träskylt där något stod skrivet med en sån där brännare man använde i träslöjden (minns ni?). Jag läste på skylten: "Välkomna (Obs: morotstjuvar ej välkomna!)"
"Vad lustigt. Morotstjuvar?", sa jag till LM. Hon gick fram och tittade på skylten.
"Jag tror det ska stå inbrottstjuvar..."
"Aha. Ja, det är möjligt. Eller så bor det kaniner i lägenheten."
Eftersom vi inte hittade någon parkeringsplats lånade vi en förhyrd plats av någon hyresgäst och hoppades att personen i fråga inte skulle komma hem just när vi var uppe i lägenheten och lämnade saker. Från fönstret såg vi hur andra bilar körde in på andra förhyrda platser.
"Vad säger vi om någon skäller ut oss för att vi snott deras plats när vi kommer ner igen?", undrade LM. Jag funderade lite.
"Kanske: "Åh, ursäkta mig, jag är lite skärrad just nu förstår du för jag har just haft morotstjuvar i min lägenhet.""
"Du gömmer vad du äter" och bröstvisning
Annie säger: Om man skulle ta å se nåt på tv idag kanske. "Du är vad du äter"? Hm.
L säger: I så fall är jag oxjärpar för det har jag ätit idag.
Annie säger: Hehe. Jag är lite rädd för Anna Skipper bara...
L säger: Ja eller hur, tänk o ha henne härjandes i sitt kök, jag hade blivit livrädd!
Annie säger: Ja, det har jag haft..
L säger: Har du haft henne i ditt kök?!
Annie säger: Njae.. i köket på jobbet.. hon var ju kund hos oss på mitt förra jobb.
L säger: Åh jisses amalia.
Annie säger: Hon ringde stup i kvarten och var bitchig och skällde. Och när hon kom på besök gömde sig alla och försökte hålla godis och kakor utom synhåll. Och chefen tog fram sitt algte som hon gett honom.
L säger: Hahahahahahahahahahahhahahahahahahaaa! Algte, det låter äckligt det där..
Annie säger: Ja, han drack det aldrig annars.
L säger: Det kommer inga bilder!
Annie säger: Jag har ju skickat...
L säger: Jisses vilka stora!
Annie säger: Va? Bröst? Vilken kanal? = )
L säger: Hahahaha. Bilder! Tar lång tid o öppna dom.
Annie säger: Jaha. = ) Apropå bröst hörde jag förresten att radiostationen Rix FM uppmanar folk att visa brösten på Medborgarplatsen. 08,30 på fredag. "Rix FM betalar 5 kronor per visat bröst, 10 kronor för ett par, och uppmaningen gäller både kvinnor och män. Robert Aschberg blir officiell brösträknare."
Verkar lite kyligt att visa bröst den här årstiden. Och vilken dålig betalning. Bara 10 kr!
L säger: Lätt att jag hade gjort det.
Annie säger: Hade du? Inte jag. Då skänker jag hellre 10 kr själv.
L säger: Klart jag INTE hade, det var ett skämt.
Annie säger: Hade det varit 50000 så kanske...
L säger: Jag hade inte gjort det för en miljon
Annie säger: Haha
L säger: Mina tuttar är bara till för mig och min darling
Annie säger: Jo, det är klart. = )
L säger: Inte att jag gått och fläkt ut mig mitt på stan
Annie säger: Bara för Robert Aschberg ju.. ; )
L säger: Jahaaaaaaaa ja men DÅ är det ju ok!
Annie säger: Asg
Singeltjej startar matlådemuseum
Annie, vad är det vi ser här?
-Det här är mitt ofrivilliga matlådemuseum.
Ofrivilliga?
- Ja, det här är matlådor som tillhört mina ex och tjejer jag dejtat.
Och du samlar på deras matlådor?
- Ja, tyvärr. Jag vet inte alls hur det blivit såhär. Ödet måste ha jättekul när det driver med mig. Varje gång det tagit slut med någon har personen i fråga lyckats glömma sin matlåda kvar hos mig.
Och hur har du dokumenterat utställningen?
-Inte alls. Om någon vill veta vems matlåda det är får de fråga mig personligen.
Vilka är det som kan besöka muséet?
- Det är bara mina vänner och folk som är i min lägenhet. Och om något av exen skulle vilja ha tillbaka sin låda får de förstås gärna komma förbi och hämta den.
Så det blir en rätt begränsad skara besökare med andra ord. Tycker du att man kan känna igen ägarnas personligheter i de olika lådorna?
- Hm. Har inte funderat på det. En del lådor är ju väldigt avancerade medan andra är väldigt enkla. Den mest avancerade lådan tillhörde dock den sämsta kocken. Så kanske svaret på din fråga kan bli: en låda med ett avancerat yttre ägs av en person med ett avancerat yttre. Men innehållet behöver inte återspeglas i utsidan.
Vilket är det senaste tillskottet i samlingen?
- Det är den här enkla lilla lådan. Jag upptäckte den på jobbet idag och kom på att den måste tillhöra tjejen jag dejtade. Det tog faktiskt slut mellan oss idag, så den är rykande färsk.
Reporter: A.L.
Ratatouille (Råttatouille)
Betyg: Fyra tekoppar
Ja, filmtiteln funkar ju på engelska (rat) och på tyska (Ratte) men på svenska heter det ju råtta och då blev ordleken genast lite svårare att få till. (Ratatouille är en klassisk fransk grönsaksröra. Den består vanligen av tomater, aubergine, zucchini, paprika och lök. Ingredienserna hackas och steks i olivolja. Namnet kommer från franskans touiller, "att röra om".)
Jag har alltså sett en tecknad film denna gång. Jag var lite orolig för att filmen skulle kännas barnslig, men så var det faktiskt inte alls. Nu såg jag ju filmen på tyska, vilket gjorde att jag var tvungen att anstränga mig lite extra, så det kan hända att det bidrog till att filmen kändes mer vuxen, men jag tror inte att det var allt. Tecknad film är ju oftast väldigt oskyldig men den här filmen kändes lite råare. Tex tappar råttan Remy bort sin familj och kökschefen super den unge killen full på rödvin för att få honom att avslöja sina hemligheter. Jag tror också att det faktum att miljön är så verklighetstroget ritad bidrar till känslan.
Så till handlingen: En råtta som älskar matlagning slår sina påsar ihop med en ung kille som inte kan laga mat alls, men som ändå fått anställning som springsjas i Paris mest berömda kök. Det är en söt historia, rätt osannolik förstås, men det är ju faktiskt tecknat och då gäller inte vanliga regler. Jag tycker mycket om animationerna. Både figurerna och miljön är mycket trevligt ritade. Man skrattar mycket och humorn i filmen kan nog närmast betecknas som "söt". Filmen är också mycket matälskande och går in mer än jag hade trott på matlagning och den lilla råttans fascination av dofter och smaker. Ratatouille liknar de tidigare Pixar-filmerna men med en lite mindre dramatisk handling och ett lite vuxnare perspektiv.
Mitt betyg är att filmen absolut är sevärd. Då tänker jag förstås bara ur en vuxens perspektiv, för jag vet inte hur barn uppfattar den. Men jag antar att man även som vuxen bör ha ett visst intresse för tecknat för att uppskatta den.
A visit to Vienna
-Wienerschnitzel
-Apfelstrudl
-Vispgrädde med varm choklad
-Slott
-Kyrkor
-Hundertwasserhaus
-Shopping
-Konsert med Mozart och Strauss
-Bio: Rattatouille
Hundertwasserhaus
Flickan med de ärvda stövlarna
Tjej 1: Hon hade så snygga stövlar och en skitsnygg mössa så jag frågade henne var hon hade köpt dem.
Tjej 2: Jaså.
Tjej 1: Och hon sa att hon hade köpt mössan för flera år sen och att hon hade ärvt stövlarna av sin mormor.
Tjej 2: Jaså.
Tjej 1: Så jag tänkte: Typiskt. Alltid när man ser nåt snyggt så går det inte att få tag på. Men....!
Tjej 2: ?
Tjej 1: Nästa dag när jag skulle gå ut och handla gick jag förbi ett skyltfönster...
Tjej 2: Jaså.
Tjej 1: ... och där ligger tjejens mössa och stövlar! I skyltfönstret!
Tjej 2: Vad konstigt.
Ja, sen hörde jag tyvärr inte mer av konversationen eftersom jag var tvungen att beställa mat, men jag började fundera på hur det kom sig att den där kollegan ljög ihop en historia som involverade ärvda stövlar från en mormor istället för att bara säga var hon köpt dem. Här är mina teorier:
1. Hon försökte göra sig intressant och tyckte det lät alldeles för tråkigt att bara säga: "Jag köpte dem på Wedins."
2. Hon trodde att hennes kollega skulle springa ut och köpa likadana och ville vara den enda på kontoret med de snygga stövlarna.
3. (Annas teori) Tjejen hade verkligen en flera år gammal mössa och stövlar hon ärvt av sin mormor och det var bara ett sammanträffande att en affär råkade sälja precis likadana.
Ja, vad tror ni? Några fler teorier om de ärvda stövlarna? En puss eller en box tropisk fruktnougat till skaparen av den mest finurliga teorin!
Att köpa sig en soluppgång
Idag stod det människor i en lång kö över hela Sergels torg och in i tunnelbanan. Jag hade undrat varför om inte Anna hade nämnt att Kent skulle komma till Åhléns för att signera sin nya skiva. Tänk vad folk utsätter sig för. Stå i kö i flera timmar för att få några små namnteckningar på en skiva. Eller är det att de vill träffa gruppen kanske? Nu bryr jag mig ju inte ett skvatt om Kent så jag köper inte ens skivan utan autografer. Men om min favorit, Sheryl Crow, satt på Åhléns, skulle jag då ställa mig i kö i flera timmar för att få en signerad skiva? Hm. Svår fråga. Nej, förmodligen inte, eftersom hon då inte skulle sjunga något och jag förmodligen heller inte skulle få chansen att prata med henne. För att få se henne uppträda däremot skulle jag nog kunna köa ett bra tag. =)
Jag har köpt mig en soluppgång. Det var Anna som först nämnde att man istället för väckarklocka kunde ha en lampa, en sorts konstgjord soluppgång, som sakta sakta höjde ljusnivån i rummet. På det sättet skulle man kunna vakna helt naturligt, i tron att det är solen som går upp. Det låter ju helt självklart att detta skulle vara bättre än en elak väckarklocka som piper argt just när man sover som godast. På sommaren vaknar jag så lätt och känner mig helt utvilad eftersom det är så ljust ute, så då borde väl det här kunna ha samma effekt? Jag var i alla fall tvungen att prova för under vinterhalvåret tycker jag att det är riktigt HEMSKT att ta mig ur sängen på morgonen. Jag har inte hunnit plugga in soluppgången än, men jag återkommer med rapport!
Nu ska jag lägga mig i soffan och läsa i nästa Stieg Larsson-bok: Flickan som lekte med elden.
Sisten ut
17 ljusår efter alla andra började jag läsa "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson. För några minuter sedan läste jag den sista sidan och insåg att klockan var kvart i elva och att jag hade suttit och läst sedan jag kom hem från jobbet klockan sex. Och ja, ni hade rätt: den var bra, den var spännande. Och Mangopulp hade också helt rätt i att det kokades en himla massa kaffe hela tiden. Ja, alldeles nyss läste jag alltså den sista sidan i boken och tyckte så synd om Lisbeth som hade köpt en sån fin dyr present och precis skulle avslöja sina känslor för första gången i sitt liv när hon fick se Mikael gå och vänslas med Erika Berger och istället slängde presenten i en container. Ja, nu sitter ni och småler därhemma för ni har läst de andra böckerna och vet att det nog kommer ordna sig för Lisbeth. Eller så tänker ni: Vänta du, det blir ännu värre. Nej, jag tror inte det blir värre. För även om Stieg misshandlar sina karaktärer rätt rejält så märks det väldigt tydligt vilka han tycker om. Ja, det är min teori. Ni får skratta hemlighetsfullt åt mig sålänge så får jag återkomma när jag läst mer. Tror nämligen inte jag kan hålla mig värst länge från att läsa fortsättningen...
Tankar om handling
"Vad tråkiga saker de har här. Champinjoner? Ja, det är rätt gott. Det kan jag tänka mig att köpa. Och äppeljuice. Men sen finns det faktiskt inget mer i den här affären jag vill ha. Mjölk? Jo, det går väl alltid åt.."
När man sedan kommit hem och har pysslat runt i lägenheten i några timmar är man plötsligt hungrig. Man öppnar kylen och tittar på påsen med champinjoner och paketen med mjölk och äppeljuice och undrar vad det var för en fantastisk rätt man hade tänkt svänga ihop med hjälp av dessa ingredienser. Som tur var hade jag faktiskt två ägg kvar sedan tidigare så jag kunde fixa en omelett åtminstone. Nästa gång handlar jag när jag är hungrig som vanligt istället. Det blir mycket bättre. Så det så, Anna Skipper och Co.
Helgen tillbringade jag alltså på landet tillsammans med föräldrarna. Momsen och jag gick promenad med fröken F. Det visade sig dock att de två hade helt olika intressen: Fröken F att komma så snabbt framåt som möjligt medan Momsen ville stanna och plocka svamp överallt. Själv fick jag medla så gott jag kunde. Pops stannade som vanligt kvar på tomten och pysslade. (Promenerande är ju som alla vet en mycket inproduktiv och onödig aktivitet.)
Min produktive far
Annie på business trip
"Betalar företaget din mat under resan", frågade jag K-A när vi satt på planet till Bryssel.
"Ja", svarade K-A glatt medan flygvärdinnan byggde upp ett matberg på brickan framför henne
.
Väl framme i Bryssel tog vi en taxi till vårt hotell. Taxichauffören tog fram sin mobila terminal för att dra K-A:s kort, men istället för att ge chauffören kortet tog K-A terminalen ifrån honom och började själv slå in vad det kostade.
"Nu slog jag visst in 35 000 istället för 350", sa K-A lugnt och sträckte fram terminalen till chauffören igen medan ett litet kvitto tickade fram. Chauffören fick panik.
"Men jag vet inte hur man raderar en transaktion", sa han oroligt och började trycka sig fram genom alla menyer på terminalen. Han hittade inte hur han skulle göra. Han tog sin taxiradio och anropade taxicentralen. Där fanns det inte heller nån som visste hur man gjorde. Chauffören gick då in på hotellet och frågade tjejerna i receptionen om de visste hur man gjorde. Det visste de och K-A fick tillbaka sina 35 000. Hon verkade inte särskilt lättad för det, men K-A hetsar sällan upp sig i önödan.
I receptionen fick vi våra nyckelkort och receptionisten pekade ut riktningen mitt rum skulle ligga åt. Jag gick dit hon hade pekat och kom in i hotellets restaurang. Jag tänkte att jag hade gått fel när en servitör kom fram till mig och sa:
"Bon soir"
"Bon soir" svarade jag och pekade förvirrat på mitt rumsnummer på brickan.
"Qui madame, tout droit et droite." (Ah, detta kände jag faktiskt igen från franskalektionen! Rakt fram och till höger.)
"Merci monsieur", sa jag och fortsatte genom restaurangen, nöjd med att inte ha blivit avslöjad som turist.
Jag hittade rummet och kikade in. Det var stort och fint. Jag gick in och satte mig på sängen. Vad tomt det var. Och tyst. Vad gör man egentligen på hotell? Om jag hade haft en fin flicka med mig hade det varit en helt annan sak. Då hade man kunnat fylla det stora badkaret och hälla i förpackningen med skumbad och bara mysa. Men det är ju inte alls lika roligt när man är själv. Som tur var skulle K-A och jag äta middag några minuter senare så jag slapp bekymra mig så mycket över det, men jag hann konstatera att ett liv som affärsresande måste vara väldigt trist.
Nästa dag började vår kurs. K-A berättade för alla om sina barn och visade foton på dem. Bredvid oss i konferensrummet satt en tjej som K-A började stirra intensivt på. Jag undrade varför. Efter ett tag tog K-A fram sin mobil och frågade om hon fick ta kort på tjejen.
"Du är så otroligt lik min systerdotter", förklarade hon. Tjejen såg lite generad och besvärad ut men lät sig i alla fall fotograferas. K-A visade sig inte ha någon vidare koll på hur kameramobilen funkade och därför höll hon upp sin mobil framför tjejen i ca fem minuter medan tjejen såg mer och mer besvärad ut. Till slut lyckades det i alla fall. K-A ville därefter ha tjejens mailadress så att hon kunde skicka tillbaka en bild på systerdottern så att tjejen skulle få se hur lika de var. Efter lunchpausen hade tjejen satt sig på en plats långt bort från K-A och mig. Undrar varför. =)
Efter kursen var det dags att åka hem igen och vi begav oss till flygplatsen. Vem kom och hämtade oss om inte samma taxichaufför som kvällen innan! Han hoppade till när han såg oss.
"Låt inte K-A trycka på terminalen idag", sa jag.
"Nej, det ska jag inte", sa han.
På flygplatsen gick vi runt i alla affärer och shoppade choklad, sprit, leksaker och kläder. Jag hittade en jättesöt Milou-mjukishund som jag tog med hem till M, choklad till pappa och vin till mamma. I slutet av kvällen märkte jag att jag knappt kunde prata längre. Under dagen hade jag pratat svenska med K-A, lyssnat och pratat på engelska på kursen och med mina belgiska kollegor, pratat franska med servitörer och personal och sedan pratat tyska med kursdeltagarna från Frankfurt. Resultatet blir tydligen att man till slut inte kan tala något språk alls.
När vi till slut landade på Arlanda igen var jag riktigt trött. Vi tog en taxi hem och eftersom jag skulle av före K-A vet jag inte om hon lyckades bättre med sina kortdragningar denna gång. Jag gick och lade mig direkt. Jaha, då har man varit i Bryssel, tänkte jag. Och allt jag har sett är flygplatsen, hotellet och kontoret. Semesterresor är definitivt trevligare än affärsresor.
Gonatt därute, var ni än är.
Till Bryssel i morgon
P säger: Ut på äventyr?
Annie säger: Mm. Fast ett rätt kort ett för jag kommer hem sent på tisdag kväll
P säger: Och göra?
Annie säger: Jag ska gå på kurs! Och vet du vad? Nästa fredag åker jag till Wien!
P säger: Tjihoo! Liten höstsemester!
Annie säger: Aa = )
P säger: Hur går det med jobben?
Annie säger: Jodå, jag ska jobba två veckor till på detta jobb och sedan börjar jag på nästa = )
P säger: Grattis! Känns det bra?
Annie säger: Tax å micke. Ja, det ska bli kul.
P säger: Skönt! Det lät ju som att du var lite orolig för mycket övertid och så?
Annie säger: Ja, det är jag! Men det är ju en utmaning också, att lära sig en massa nytt. Och utmaningar behöver man så man inte somnar in.
P säger: Absolut! Så länge de kommer i lagom doser så är de bra!
Annie säger: Precis. Och skulle de komma i alldeles för höga doser så är det ju bara att se sig om efter något annat. ; )
Hjälp till att rädda världen
Jag började surfa runt på nätet för att se vilka saker som vi mindre rika och kända kan göra för att rädda jorden och hjälpa våra medmänniskor. Här kommer några av de saker jag hittade:
- Plantera ett träd i Afrika! För 20 kronor får du ett träd planterat i Kenya, Tanzania, Rwanda eller Uganda. Träden planteras för att dels ge människorna ved, frukt, foder till djuren, skugga, byggmaterial och förbättra jorden dels för att förhindra jorderosion, liksom för att indirekt bevara nuvarande skog.
Om du inte har 20 kr över kan du önska dig ett träd i födelsedagspresent, julklapp eller istället för en flaska vin när du bjuder in dina vänner på middag. Vi-skogen säljer också julkort med tillhörande träd som du kan skicka till dina vänner istället för det där vanliga tråkiga med tomtar på.
- Ge bort en nalle! Den 27 oktober firas internationella nalledagen på Djurgården med en Nalleparad från Junibacken till Skansen där det blir ett stort familjeevenemang. Alla barn som vill lämna sina nallar till en SOS-Barnby i Baltikum kan lämna sina nalle till Junibacken i Stockholm.
- Stöd en barnby! Nej, man behöver inte bli fadder och lämna ett bidrag varje månad. Du kan lämna ett bidrag av valfri storlek för att stödja tex Astrid Lindgrens barnby i Centralafrika, en barnby i Ukraina eller låta bidraget gå dit det bäst behövs. SOS-Barnbyar tar hand om föräldralösa och övergivna barn och ger dem ett hem, en familj och utbildning.
- Och sist men inte minst: Glöm inte bort de där små sakerna i vardagen! Genom att köra mindre bil, ta tåget istället för att flyga, återvinna och undvika onödiga förpackningar, använda lågenergilampor och äta mindre kött kan du hjälpa till att rädda miljön. Här kan du se en lista över fler smarta sätt att rädda världen!
Sicko
Jag tänker inte ge den några tekoppar eftersom det är lite svårt att jämföra samhällskritik med vanliga spelfilmer, men jag kan ändå rekommendera er att se filmen. (Se andra recenserade filmer här) Den var både intressant, rolig och otäck. Det här med att försäkringsbolagen gör precis vad som helst för att slippa betala ut pengar och låter människor lida och till och med dö bara för att göra en högre vinst tyckte jag var riktigt skrämmande. Cheferna på försäkringsbolagen fick bonusar om de betalade ut så lite pengar som möjligt och de anställda mådde psykiskt dåligt av hur de var tvungna att behandla sina medmänniskor varje dag.
Man känner sig åtminstone glad över att man bor i Sverige efter att ha sett hur de stackars amerikanerna har det. Och mitt onda knä känns verkligen som en bagatell efter att ha sett folk som går omkring med hjärntumörer och nekas vård eller får betala dyr medicin och behandling själva och är tvungna att sälja sina hus för att ha råd.. Inte konstigt att jag sov illa i natt.
Efter filmen skulle vi få se "en kort och kärnfull debatt" med bland andra socialminister Göran Hägglund. Jag måste dock säga att den kändes väldigt teoretisk efter att man just sett Moores film. Debatten kan sammanfattas ungefär såhär: "I Halland har man mycket bra sjukvård. Kan Hallands succéfaktorer appliceras på resten av landet? Nej. Vad kan vi göra för att få bättre vård? Vet inte."
Michael Moore besöker Frankrike och chockeras över gratis vård, doktorer som gör hembesök och statlig mammahjälp som kommer hem och hjälper mammorna med tvätten och matlagningen.
Kameraköp och kanelbullens dag
Annie säger: Jag har köpt en kamera! En svart tunn fin liten sak som heter Casio och tydligen är absolut snabbast
Lampis säger: Vad bra, undrade just om du hittat någon. Har du provat den än?
Annie säger: Nä, den måste ju laddas först
Lampis säger: Ah, såklart. vad heter den mer än Casio?
Annie säger: Casio Karl-Olof Sundin har jag döpt honom till
Lampis säger: Tänkte mer om den hade något modellnamn... Så jag kunde kolla hur den ser ut
Annie säger: Nej, hans tekniska namn är Casio Ex-Z8
Lampis säger: Tror inte jag får någon träff om jag söker på Karl-Olof Sundin
Annie säger: Nej, jag har ju inte döpt honom offentligt än. Så han är inte införd i kyrkböckerna
Lampis säger: Precis, var det jag gissade
Annie säger: Jag lever farligt här idag. Det är kanelbullens dag och dessutom har våra gäster från Bryssel med sig två stora askar med finaste belgisk choklad...
Lampis säger: Oh så gott! Jag har faktiskt inte ätit någon bulle... Än'
Annie säger: Är det sant! du får svänga förbi här o hämta en, verkar som vi får några över
Lampis säger: Synd att man inte kan trolla hit en
Annie säger: Jag kan micra över en
Lampis säger: Låter skitbra!
Annie säger: Du har väl micro?
Lampis säger: Jajamen
Annie säger: Perfa. Skickar på en gång
Lampis säger: Gör så! Ser på din kamera nu Den ser fin ut! Vilken tur du har, nu kan du filma i format som passar perfekt för YouTube och sedan ladda upp din film. Det var väl det du var ute efter egentligen va?
Annie säger: Kan jag? Ja, jag har en liten etikett som det står YouTube på ,men jag fattade inte att det var det som var grejen =)
Lampis säger: Jo, stod så på Elgigantens hemsida iaf
Annie säger: Aha = ) Kul! Då lever ni farligt nu =)
Lampis säger: Mm. Borde inte du jobba?
Annie säger: Jo =) Jag är kvinna. jag pratar med dig och sorterar papper samtidigt.
Lampis säger: Jag förstår! Bra där! Du, bullen kom inte fram... Attans!
Annie säger: Åh nej! Vi får hoppas att nån stackars uteliggare fick bullen till sin micro.
Vad kvinnor inte vill ha
- Ett distansförhållande
- En person med identitetskris (som är ständigt upptagen med att försöka definiera sig själv)
- En person som inte kan/orkar ge ( Det är mycket jobbigt att bara ge och aldrig få något tillbaka)
- En person som inte vågar visa sina känslor eller ta några initiativ
- En person som är rädd för förhållanden
- En person som inte kan lyssna (Det är skillnad på att höra och att lyssna)
- En person som älskar tv (Hallå, jag ville ju umgås med dig!)
- En person utan känsla för romantik (Det bästa som finns är ju de där små fina påminnelserna i vardagen. Ni vet, det söta smset på bussen och den mysiga kramen vid diskbänken)
Ja, detta är personer man gärna slipper. Sen kan det ju vara svårt att avgöra direkt om det är en sådan person man träffat eller ej eftersom de sällan presenterar sig och säger:
"Hej, Elsa-Berta heter jag, har identitetskris, kan inte lyssna och vet inte vad romantik är."
Vad gaykvinnor inte vill ha: Mel Gibson
Intervju med Fru K: "Kärlek är som städning av garderober"
Annie säger: Säg mig Fru K, lär man sig mer om kärlek ju äldre man blir?
Fru K säger: Hmmm den var svår....Kanske man tar det lugnare...eftersom jag varit gift med samme karl så länge så är jag kanske inte rätt person..
Annie säger: Då måste du väl definitivt ha fattat nåt? ; )
Fru K säger: Haha. Jo, men det har jag nog... Det som varar är i alla fall inte förälskelse, även om den är härlig... Tyvärr.
Annie säger: Hm. Nej, förälska sig kan man ju göra i någon som är helt fel för en. Tyvärr märker man det väl oftast inte själv . = )
Fru K säger: Jomenvisst...
Annie säger: Tror du att man, när man blir äldre, blir bättre på att sortera bort såna förälskelser?
Fru K säger: Jo, man orkar liksom inte med dom...det kostar mycket energi
Annie säger: Aha. Så det finns alltså positiva saker med att orka mindre...
Fru K säger: Haha. Man får sortera... Fasen vad trist det låter!
Annie säger: Hihi
Fru K säger: Som nån slags städning av garderober... Man kanske bara blir latare...?
Annie säger: Hehe. Undrar om jag kan bli latare...
Fru K säger: Hmmm, du som ränner efter badmintonbollar är inte att betrakta som lat!
Annie säger: Ja numera ränner jag ju faktiskt inte alls..
Fru K säger: Men du skulle om du kunde! Ska du köpa kamera förresten?
Annie säger: Aa! I morrn tänkte jag!
Fru K säger: Vaddå för en?
Annie säger: Vet inte... en digital kompaktkamera. Nikon eller Canon kanske.
Fru K säger: Allt väl annars?
Annie säger: Jorå, förkyld o lite jobbigt med knät, men annars helt ok.
Fru K säger: Inte på topp alltså...Pigga upp dej med en kamera!
Annie säger: Ja, det ska jag! = )
Kärleksfunderingar
Hm. Jag undrar om det här med att bli äldre också påverkar en när man dejtar? Blir man tex mer kräsen i sina val när det gäller vem man vill lära känna? Blir man mindre rädd att bli sårad? Eller kanske mer?
Jag tror faktiskt att jag är mer kräsen. Eller så kanske jag bara är mer säker på vad det är jag letar efter. (Och vad jag inte vill ha!) Det ena blir väl en följd av det andra. Men mindre rädd att bli sårad tror jag inte att jag blivit. Snarare tvärtom. Visserligen vet jag att jag aldrig någonsin kommer ha så ont som när jag blev sårad den där allra första gången, när jag var jättekär och Hon lämnade mig, men det kan göra nog så ont ändå. Det är farligt att ge sitt hjärta till någon. Man vet aldrig hur de kommer att ta hand om det. Kanske är det för att man lärt sig att det finns så många sätt att bli sårad på som man blir mer försiktig när man blir äldre.
Längtade efter M:s kramar idag, men M var trött och kände inte för att ses. Funderade på om jag någonsin varit så trött att jag inte orkat träffa en tjej jag längtar efter. Tror inte det. Men alla är ju olika, som min vän miss F brukar påpeka. Och man kan inte utgå från att alla fungerar likadant som en själv. Även om man ibland önskar att de gjorde det. ; )
M vet numera att jag skriver en blogg, men jag har inte gett henne adressen. Fast nu är hon ju journalist och dessutom intelligent så det lär väl bara vara en tidsfråga innan hon hittar den. Och då kommer hon att läsa det här.. Så... hrm... hej M... = )
Fröken Äldstabarnets känsla för beröm
Min förkylning blev bara värre så idag är jag hemma från jobbet. Jag tänkte att jag genom att vila idag, ska bli frisk superfort och på det sättet tjäna in en massa dagar som jag egentligen skulle ha fått stanna hemma om jag hade gått till jobbet idag och tagit slut på mig totalt.
Har nu sovit länge och laddat med te, Ipren och clementiner. Jag tänkte faktiskt att jag skulle lyda doktorns råd och köra en Ipren-kur till i två veckor för mitt knä för att vara helt säker på att det inte hjälper (innan jag åker och stryper honom). Sedan ska jag utforska andra alternativ. Folk har berättat för mig om naprapater och knäspecialister och akupunkturkineser och allt vad det hette. Sedan kan jag starta en sjukvårdsblogg och recensera de olika metoderna... Nej, men faktiskt, jag kan ju inte ge upp än. Allt måste provas!
Nu till något helt annat! Har just läst på msn hälsa om hur ens roll i syskonskaran påverkar resten av ens liv. Själv är jag ju storasyster och om äldstabarn står det såhär:
"(...)De har ofta ett gott självförtroende men en mindre bra självkänsla, eftersom de brukar blir bekräftade för vad de gör mer än för vilka de är. Många storasyskon känner ett krav på sig att vara "bäst", är känsliga och tycker om att få beröm. En förmåga att leda och ta ansvar är karakteristisk för äldstabarnen. Bland toppchefer återfinns många äldstabarn.
Det här har fått mig att fundera lite. Först och främst på skillnaden mellan vad man gör och vad man är. Är inte det man gör beroende av vem man är? Om man är snäll håller man upp dörren för andra eller reser sig när en tant på tunnelbanan vill sitta tex. Kanske handlar det bara om att man inte vet om vem man är? Kanske alla storasystrarna och storebröderna gör en massa bra saker men ändå inte inser själva att de är bra? Hm. Nej, jag förstår inte. Men så är jag ju äldstabarn också... = ) Någon får ta och förklara det här för mig!
Undrar förresten om beskrviningen passar in på mig. Känner jag ett krav att vara bäst? (Nej, det tror jag inte.) Är jag känslig och tycker om att få beröm? (Jo, så är det nog. Men finns det folk som inte gillar beröm?) Har jag en förmåga att leda och ta ansvar? (Ja, om det är något jag känner att jag behärskar. Aj... Shit! Där kom det där med att inte vara tillräckligt bra in!) Och jag som trodde jag hade en egen personlighet. Nu visar det sig att jag är precis likadan som alla andra storasyskon! Nej, såhär kan vi inte ha det, jag måste kasta omkull den här teorin.
Få tänka. Jag är ju faktiskt en livsnjutare. Dessutom en lat sådan som alltid väljer det roliga framför alla måstena. Det måste ju påverka mina prestationsbegär och min vilja att vara bäst. Jag kommer att tänka på min lillasyster (Yngstabarnet!) också. För henne är det ju faktiskt mycket viktigare än för mig att vara bäst. Msn hälsa hävdar att yngstabarn får göra vad de känner istället för att behaga andra och att de har en sämre förmåga att ta ansvar. Detta stämmer inte alls in på mitt syskon, den flitiga ansvarstagande juriststudenten, och därmed har teorin fallit. Ha!
