Sjuk
Skrivarkurs lektion 3
"Och fruarna, de dansar ju
de är ju musikaliska
och opererade
de kommer alltid vara unga
för de dansar ju
de är ju musikaliska
och opererade."
Själv föll jag för en strof ur "Det" av Czestaw Mitosy (stavas det så?) I dikten talas det i alla fall om den tappra och oövervinnerliga Irena. Hon har "varken tid eller lust till sorger och bekymmer", vilket väldigt mycket påminde mig om mitt förra inlägg här på bloggen. Men jag tror inte att hon kommer undan så lätt hon heller.
"Sjunga och dansa inför Herrens anlete!
Helt enkelt därför att klagan inte tjänar något till,
som hon säger, min tappra och oövervinnerliga Irena."
Min text om hur den oövervinnerliga Irena försöker smita
En gång för längesedan blev jag sårad för första gången. Den där känslan av panik; kramp i bröstet, svårt att andas, alla tårar som rann, lusten att bara lägga sig ner på golvet och skrika, som en baby, tills en trygg famn kom och tröstade och sa att allt skulle bli bra.
Men det var längesedan nu.
När det hemska händer nu, försöker den där känslan ta sig in i mig igen, och ta över mig, men den kommer aldrig långt. Vetskapen om, att det blir ljusare igen, finns som ett skyddsnät som dämpar mitt fall. Jag kommer aldrig att ligga på avgrundens botten igen. Att sörja stjäl tid från viktigare saker. Att sörja ändrar inget. Sorg är ett ältande som förstör för mig.
Vårsolen lyser. Jag vill njuta av den. Jag vill öppna mitt hjärta för den och känna hur det lyfter. Varje dag kan jag lära mig något nytt. Möjligheter finns gömda bakom varje hörn. De väntar på att någon ska hitta dem.
Sorg är en otäck och feg varelse. På festen gömmer den sig under sängen och kryper inte fram förrän alla andra har gått hem och du sitter ensam kvar på sängkanten. Då sticker den ut sina kalla händer och försöker ta tag runt dina anklar.
Sorgen är en patetisk varelse som inte är värd min uppmärksamhet. Jag lever. Jag njuter. Jag upplever. Det fyller hela mitt liv och det finns ingen plats kvar för svarta hål.
Corporate Speaking Deadly Dogs
Min mentor har börjat jobba på Dramaten och hon frågade om jag ville gå med henne på en föreställning.
"Javisst, jag kan behöva muntras upp lite", svarade jag.
"Bra. Jag tänkte att vi kunde gå på "Dödsdansen" fredag den 13:e. Kan du då?"
På jobbet flyter allt på som vanligt. På det stora amerikanska byråkratiska företaget har man fortfarande inte lyckats fixa så att jag kommer in i alla program fastän jag fyllt i sjuttielva olika formulär och skickat dem till sjuttifjorton olika ställen. Idag trodde jag nästan att jag nått ända fram och väntade bara på mitt sista lösenord, till affärssystemet Oracle. Jag ringde till The Oracle Help Desk och frågade om jag kunde få mitt lösenord.
"Jaha, nej du har ju inte fyllt i "The Oracle Request Form". Det måste du göra. Och sedan tar det två veckor."
"Jo, det har jag gjort."
"Nej, jag ser det inte här. Då får du fylla i det igen". Jag började skratta av utmattning. Förmodligen skickar IT-mannen in ett formulär att jag bör remitteras till "The Corporate International Unit For People Who Have Gone Crazy From Filling Out To Many Forms" så att de stänger av alla mina program så jag inte ställer till med nåt tokigt.
Frida, du får ursäkta men jag MÅSTE bara berätta.. = ) Jag skrev ju i gårdagens blogginlägg om min promenad med grannens känslokalla hund ute på landet i lördags och idag skriver Frida till mig på msn och har läst bloggen och vill be om ursäkt. Jag förstår ingenting. Sedan slår det mig att jag faktiskt varit ute och gått med Frida också, fast på söndagen. Och hon har förstått det som att det är henne jag klagar på! Stackarn. Det är så det går när man skriver blogginlägg om talande hundar.. Så om det är någon mer därute som tror att min berättelse om hunden är någon metafor för något annat så: nej, jag hatar er inte. Jag var faktiskt ute och gick med en alldeles riktig hund. = )
"Javisst, jag kan behöva muntras upp lite", svarade jag.
"Bra. Jag tänkte att vi kunde gå på "Dödsdansen" fredag den 13:e. Kan du då?"
"Jaha, nej du har ju inte fyllt i "The Oracle Request Form". Det måste du göra. Och sedan tar det två veckor."
"Jo, det har jag gjort."
"Nej, jag ser det inte här. Då får du fylla i det igen". Jag började skratta av utmattning. Förmodligen skickar IT-mannen in ett formulär att jag bör remitteras till "The Corporate International Unit For People Who Have Gone Crazy From Filling Out To Many Forms" så att de stänger av alla mina program så jag inte ställer till med nåt tokigt.
Frida, du får ursäkta men jag MÅSTE bara berätta.. = ) Jag skrev ju i gårdagens blogginlägg om min promenad med grannens känslokalla hund ute på landet i lördags och idag skriver Frida till mig på msn och har läst bloggen och vill be om ursäkt. Jag förstår ingenting. Sedan slår det mig att jag faktiskt varit ute och gått med Frida också, fast på söndagen. Och hon har förstått det som att det är henne jag klagar på! Stackarn. Det är så det går när man skriver blogginlägg om talande hundar.. Så om det är någon mer därute som tror att min berättelse om hunden är någon metafor för något annat så: nej, jag hatar er inte. Jag var faktiskt ute och gick med en alldeles riktig hund. = )
Apropå psykopater
Apropå detta kan jag också meddela att ordet psykopat inte längre används. Så om ni hade tänkt skrika det efter knäppa elaka tanter eller några andra otrevliga personer så är det gängse ordet "antisocial personlighetsstörning". Det kan dock tyckas bli lite långt och uddlöst:
"Är du inte klok din jävla person med antisocial personlighetsstörning!?"
Men kanske att det skulle kunna funka i Tyskland? = ) Kommer du ihåg Schossan? På bussen på väg till Schwarz Pharma: "Sind Sie normal oder?!"
Skrivarkurs lektion 2
På skrivarkursen fick vi denna gång lära oss om olika perspektiv. Tex kan man berätta ur ett perspektiv som heter "objektiv tredje person" eller "flugan på väggen". Det innebär att man ser allt som en person gör men man har ingen aning om hans eller hennes tankar och känslor. Om man vill få det att framgå i texten får man använda andra knep. I film och teater blir perspektivet oftast så eftersom vi bara ser vad som händer men inte vet vad som försiggår inne i personerna. Själv brukar jag alltid berätta mycket om personernas tankar och känslor när jag skriver så det blev en utmaning att skriva något där jag inte nämner det alls. Som tur var hade vi bara 7 minuter på oss att skriva. Förstår inte hur Steinbeck lyckades få ihop en hel bok skriven på det viset! (Mice and Men)
Han fumlade med nyckeln innan han lyckades få in den i låset. Sedan vred han om den med en snabb och kraftig rörelse. Den fastnade. Han suckade ljudligt och lät väskan han haft över axeln falla till golvet. Det ekade i trapphuset när den träffade stengolvet med en duns. Sedan tryckte han till dörren med axeln och vred om nyckeln igen. Den här gången gled den runt i låset och det klickade till när dörren öppnades. Han svor lågt medan han kastade in väskan i hallen och drog igen dörren med en smäll. Han sparkade av sig skorna. Resten av kläderna drog han av sig på vägen genom vardagsrummet. Lämnande ett spår av tyghögar efter sig nådde han sovrummet. Persiennen var redan neddragen och sängen obäddad. Han lyfte på täcket och kröp snabbt ner under det. Med ett djupt andetag gick hans spända kropp över till något slappt och livlöst med utandningsluften. Två minuter efter att han slutit ögonen hördes lugna snusningar i takt till ekot av grannens elgitarr långt bort.
Små grytor kan också spela
Otroligt vad spelsugen jag blev av att titta på. Hoppas min arm blir bra snart så jag också får leka!
Var även på genrepet av melodifestivalen i går. Efter att alla låtarna sjungits genomförde vi även en fejkröstning för allt skulle ju testas innan det riktiga programmet. Kristian Luuk: "Hela 13052 röster! Det är ju helt fantastiskt med tanke på att ingen sett programmet." Carola vann med En evighet, före Linda Bengtzing: Jag ljuger så bra. Sedan fördes en körtjej upp på podiet och gratulerades av Kristian och Carola kom in med priset. Sedan skulle körtjejen dra vinnnarlåten, men eftersom det var Carolas låt och hon redan stod på scenen tog hon över och drog hela sin vinnarlåt. Fastän jag inte gillar den så himla mycket märkte jag att den faktiskt höll mycket högre klass än alla låtar som var med i år...
Wild hormones attacking
På jobbet fick vi höra schlagers hela dagen idag för det pågick nåt slags melodifestivalarrangemang utanför på gatan. Efter att ha lärt mig mycket nytt, blivit kallad Anna och Sandra av mina nya kollegor och ätit lunch med min nyblivna jobbgranne Frida gick dagen mot sin ända. Jag hade tänkt gå till gymmet och träna flitigt, men när jag hade gått ner i tunnelbanan kom jag på att jag faktiskt mycket hellre vill åka hem och baka bröd. (Ja, vem har lust att vara rationell när man hör rock n roll på saxofon, som Dejt brukar säga.)
Det har alltid irriterat mig att man inte själv kan baka såna där riktigt goda bröd som man får på en del restauranger. När man försöker baka matbröd hemma blir de oftast smaklösa och mycket kompakta. I alla fall har mina blivit det hittills när jag försökt med dåliga recept ur Vår Kok Bok. Men sen gav min kära syster mig en riktig bakbok från Riddarbageriet i julklapp och den har jag börjat baka ur. Och nu blir bröden goda! Och på en gång har det blivit jättekul att baka. Kan verkligen rekommendera den boken. Där står precis hur man ska göra allt: knåda, jäsa och spruta med blomsprutan in i ugnen. Att jäsa har jag för övrigt alltid varit bra på. ; )
Det är att skriva som är det verkliga nöjet; att bli läst är ett ytligt nöje. (Virginia Woolf)
Stämningen var uppsluppen och hon insöp den och njöt av allt runtomkring sig: servitriserna som sprang runt med brickor med klirrande ölflaskor på, männen som satt vid de små runda borden nedanför scenen och pratade och skrattade, cigarettröken som låg som en dimma i lokalen. Och alltihop följde med i musiken, allt rörde sig till den sugande rytmen medan Henrys klarinett fick rummet att lyfta. Tonerna dansade runt bland kaffekoppar och filthattar och fick till och med tjocka barkska Maddy bakom bardisken att gnola med och putsa glasen i takt. Sanna nästan studsade på pallen där hon satt med en läskflaska på bordet framför sig. Lina lade armen om henne som det skulle kunna skydda hennes unga lungor mot nikotinförgiftning. Hon visste att det inte skulle tjäna någonting till att fråga om det inte var dags att dra sig hemåt.
Vad är nu detta undrar ni? Jo, det är ett utdrag ur Sannas liv (när hon var fem år för övrigt) och samtidigt en miljöbeskrivning. Men vem är Sanna undrar ni och varför skriver jag om henne? Jo, jag var på skrivarkurs igår; "Roman och novell, workshop" och kursen går ut på skrivövningar, på plats, under viss tidspress. Igår uppfann "klassen" tillsammans en person som heter Sanna, är 12 år och har flyttat med sin mor och bror till Sverige från San Fransisco. Pappan, som är jazzmusiker, blev dock kvar i USA. Denna fejkperson, Sanna, fick vi sedan använda i olika övningar; tex beskriva miljöer och personer. Sedan gick tiden ut och vi fick läsa upp det vi skrivit. Därefter kommenterades det av läraren. Lite småläskigt faktiskt, men läraren riktade in sig på att lyfta fram det som var bra i en text istället för att ge negativ kritik.
Den här helgen är det egentligen seriespel men jag var duktig och sa "NEJ" när Tränaren ringde och försökte övertala mig att spela. Känns bra. = )
Många kramar till Lufsen där borta i Paris. Miss you.
Caffé Nero-frälst
Dagens lyx började med lunch på Grodan; kyckling fylld med soltorkade tomater med stekt potatis och balsamvinägersås. Helt otroligt gott. Inte jättebilligt. När jag sedan slutade jobbet hade jag en timme över innan jag skulle träffa Lampis och jag gick därför och handlade på Stadium, på Lindex, på Björn Borg och på Akademibokhandeln. Uppdämda shoppingbehov är farliga saker.
Sedan gick Lampis, jag och alla mina kassar till Caffé Nero, som jag fått rekommenderat av en vän. När jag steg in på restaurangen vaknade mina smaklökar till liv: menyn dignade av goda pastarätter, det luktade förföriskt gott och det fanns ett helt skåp fullt av läckra efterrätter. Jag stormtrivdes. Och allt var precis så gott som det såg ut och doftade. Lufsen, du måste gå med mig hit!
Hm. Inser nu att jag kommer bli mycket fattigare av att jobba inne i stan, fastän jag fått högre lön.
A consummation devoutly to be wished
Nu har jag två dagar kvar på mitt jobb innan det bär iväg till nya äventyr. Det är ju skönt att ha ett nytt jobb direkt när det gamla slutar, men en del av mig hade inte haft något emot att vara ledig i några dagar. Är jag bortskämd? Men.. tänk att bara få vara hemma och slappa, göra saker när man känner för det. Några dagar bara. Mm, det vore riktigt skönt. Men det får väl bli lite senare helt enkelt! Lite sommarsemester i år vore inte heller fel.
Måste erkänna att jag inte varit särskilt flitig på jobbet den senaste veckan. Det är svårt för mig att hitta den där riktiga motivationen när jag redan är någon annanstans i tankarna, både när jag ser framåt mot min nästa arbetsplats och när bilder av vackra ögon fastnat på hornhinnan och min hud minns värme och beröring, en mjuk kind mot min. Jag är långt bort ifrån revisionsbyrån i Sollentuna.
Mormor å ja
I Sollentuna kryllade det av bilar för det är Antikmässa där nu i helgen. Blev väldigt sugen på att gå dit jag med, men nu skulle jag ju faktiskt spela badminton. Med trasig arm, trasig sko och trasig racket kände jag mig inte riktigt på topp och under dagen lyckades jag förlora mot alla de människor jag i vanliga fall brukar slå. Bollarna hamnade mer utanför banan än på den eftersom kroppen försvarar sig mot det onda i armen genom att försöka uppfinna nya rörelser som inte gör så ont. Men ja, ingen idé att hetsa upp sig över nederlaget. Jag borde ju faktiskt inte ha spelat alls. Och de som slog mig blev ju glada i alla fall...
Lyckades sedan hitta en lättskött blomma åt Vickz i återinflyttningspresent. Hittade också en sån där skojig fågel på Designtorget som börjar kvittra när man inte vattnat blommorna. = ) Kanske skulle köpt en åt mig själv med... Kan passa på att hälsa dig tack för igår också då Vickz. Din lägenhet var mycket fin efter renoveringen och det var ju väldigt praktiskt att kunna använda toaletten utan att man behöver hälla på vatten med en hink. ; )
Hann inte se så mycket av melodifestivalen den här gången heller. Tv:n var påslagen på festen men man hörde inte så mycket och jag försökte också konversera med en söt polispojke och förhöra mig om uttagningarna till Polisskolan verkligen var sådär skumma som i filmen Dårarna stängs. Den enda låten vi hörde från början till slut och på hög volym var After Darks låt "När ni tar saken i egna händer", för den ville alla av någon anledning se. = ) Jag tror att Caroline af Ugglas var ganska bra, men hon gick tyvärr inte vidare.
Idag ska det dubblas och det tycker jag är så himla kul så jag kan inte låta bli! Men sedan ska jag inte spela badminton på en månad. Slå mig om jag försöker. Hm. Sigvard och Sigvert har namnsdag. Känner ingen som heter så. Kan man ens heta Sigvert? Jaha, nej Sivert stod det visst... Haha. Hrm. Ja, då ska jag gå och se om jag har någon frukost i kylen. Är rädd att det bara finns kräftstjärtar och ägg. Och det är inte direkt vad jag känner för...
Je travaille en Stockholm
Positivt:
Jag har fått ett jobb i city
Jag har ropat in en gul teburk på auktionen
Jag ska bli bjuden på middag av syrran
Det är fredag
Negativt:
Jag har ont i armen
Es ist finster und kalt
Jag är hungrig (vilket i of s är något positivt enligt företaget som gav mig jobb idag)
En stund på jorden
Har sett till att hålla en hög jämn nivå av kakaoflavonoler idag genom intag av chokladbiskvier från NK. Dessutom har jag varit på massage så nu mår jag riktigt bra. Det snöar och är kallt ute, men jag fick skjuts till jobbet av söta Lufsen och ska få skjuts hem av mindre söte men ändock så användbare kollegan Bengt. = ) Sedan tänkte jag få skjuts till och från badmintonen av Momsen. Detta innebär att jag knappt behöver vara ute i den otäcka kylan och snöovädret alls idag!
Pratade med Tränaren på telefon idag och han tyckte att jag skulle hoppa över att träna idag så att armen får vila tills tävlingen i helgen. Men jag är ju så spelsugen, så jag tänkte att jag spelar lite lugnt med min kära familj istället för att gå på min riktiga träning, för mamma och syrran spelar ju på torsdagarna. Det borde väl bli lite lagom. Eller? Ja, om detta är ett smart drag återstår att se.
Jag är sugen på att inreda mitt kök i lite gammeldags stil och jag letade därför lite på nätet efter gamla fina burkar. Ni vet, såna där plåtburkar för kaffe, te eller choklad tex, i klatschiga färger och med något tjusigt varumärke som inte finns längre. Sådant känns så mysigt och hemtrevligt tycker jag. Det påminner lite om hur det såg ut hemma hos farmor och farfar. I alla fall var det svårt att hitta något. Den enda sidan som hade ett någorlunda brett urval var tradera.com och där måste man bjuda på varorna eftersom det fungerar som en auktion. Jag vet inte hur stor risken är att någon annan bjuder över en, men nu har jag i alla fall skaffat mig en användare och bjudit på några objekt. Vi får se hur det går! Sedan funderar jag på att ha lite ännu äldre saker i vardagsrummet. Lite mer åt det antika hållet kanske. Jag tycker jag har lite för mycket IKEA hemma hos mig just nu.
Surfade också in på Bokus och köpte lite böcker. Är det bokrea så är det! Och jag kommer förmodligen inte hinna vara ute i affärerna och springa. Det blev en underlig blandning av kokböcker, kläder, psykologi och skönlitteratur. Vad jag måste stöka till det när de ska göra statistiken på ”Kunder som köpte denna bok har även köpt”. Det blir väl ingen större hjälp när det ser ut så här:
”Kunder som köpte ”Brott och Straff” av Fjodor Dostojevskij har även köpt ”Chic, den kompletta garderoben” och ”Frestande soppor och grytor”.”
I knew it!
"Choklad kan ge bättre minne. (...) Ett högt dagligt intag av kakao-flavonoler ger ett lågt och stabilt blodtryck och minskar risken för både demens och diabetes..."
Yes! Ännu en anledning att mumsa på massor av god mörk choklad. Vilket jag i och för sig hade gjort ändå, men nu kan jag göra det med gott samvete. = )
Quelle courage par cette chaleur! (?)
?Baby you´re my new religion, take me through eternity..? nynnade jag glatt när jag sköt upp porten i morse. En kall vägg slog emot mig. Ja just det. Det är vinter. Eftersom jag var på så gott humör hade jag på något vis förväntat mig att jag skulle mötas av en ljuv solig sommardag. Men nej, trots mitt goda humör var det faktiskt vinter fortfarande. Så jag halkade iväg mot pendeltåget. Pappa stod på balkongen och vinkade med piassavakvasten. När jag var liten brukade han alltid stå på balkongen och vinka när jag knatade iväg till skolan, så han tycker det är kul att göra det nu också, de gånger jag sover över hos moms och pops. (Ja, för er som inte vet så jobbar min mor på Skatteverket vilket gör att vi kallar henne Momsen istället för Mamsen och då blir ju pappa automatiskt Popsen)
I Vasalundsbacken var det som vanligt varken saltat eller sandat (fastän där går en massa människor varenda dag! Bu för Solna kommun) och backen var bara en enda lång iskana. Men det blir så jättelångt om man ska gå en annan väg så jag gav mig på den ändå. Längs kanten av backen fanns enstaka fläckar med snö och löv man kunde kliva på. När jag var nästan ända uppe tog dock de räddande fläckarna slut. Endast hård glansis de sista metrarna. Jag tog ett jätteskutt, kastade mig ut och lyckades greppa tag i skylten ?Ej vinterunderhåll? och dra mig upp den sista biten. Ja, vilka äventyr såhär på måndagsmorgonen!
En trevlig vecka önskar jag alla trevliga människor därute. Och ni som inte är trevliga får ta och skärpa till er. (I så fall kan ni också få ha en trevlig vecka.) Och många kramar till stackars Lufsen som sliter med tentaplugg och rapporter.
Vad jag har gjort den senaste tiden
Jag har varit dålig på att skriva här på sistone så det får bli en kort resumé av vad som hänt på sistone. Detta har hänt: Previous, in the days of our lives:
- Spelat bra badminton i senaste tävlingen, trots Olle. (se tidigare inlägg)
- Dragit upp armskadan medan jag spelade bra badminton
- Inte spelat nån mer badminton på resten av veckan för att vila skadan
- Tackat nej till jobb i Berlin
- Tackat nej till praktik på Tysk-svenska handelskammaren
- Tackat nej till jobb hos Michael Page
- Fått kontrakt skickat hem till mig från Manpower. Inte skrivit på det än. Men det gör jag nog. Snart.
- Varit på konstig intervju för jobb inom Manpower. Ville inte ha jobbet.
- Funderat, tänkt, grubblat, undrat.
- Bestämt mig för att sluta fundera och bara köra. (Känns mycket bättre.)
- Ätit paj med Åsa (så skönt att träffa dig igen!)
- Kommit ut på jobbet (med endast två veckor kvar att jobba. men ingen frågade ju tidigare)
- Varit ute på Blidö och andats, gått ut med Fidelie och gjort klart föreningsjobbet.
- Bestämt mig för att bli bättre på engelska
- Köpt mig en slips
- Druckit drinkar och blivit mulad av Lufsen
- Äntligen hälsat på min namne i skoaffären. = )
- Myst i soffan och sett reprisen av melodifestivalen
Nej, nu ska jag masa mig iväg till gymmet! Pöss på er!
Could you tell me which way I ought to go from here?
Som en modern människa i 2000-talets Sverige vill jag gå tillbaka till affären och klaga. Min hjärna och mitt hjärta är inte kompatibla. Detta orsakar både problem och fördröjningar i systemet. Vissa saker kommer nog aldrig förändras hur teknologiskt avancerat samhället än blir. Visst kan man tänka ut bra planer för vad man borde göra för att få en karriär eller nå vissa mål i livet. Men om det inte känns rätt så faller allt direkt. Mitt hjärta vinner nästan alltid över min hjärna och mitt hjärta håller fast hårt i de saker det tycker om i mitt liv och vill inte förlora dem till följd av hjärnans dumma påhitt och planer som mest verkar gå ut på att nå saker som man "borde" göra enligt den rådande samhällsuppfattningen eller bara av helt vanlig otäck ärelystnad.
Förutom denna personlighetsklyvning inom mig är det tillräckligt uttröttande att försöka planera och skapa sig ett liv i ett samhälle med 2387458 okända faktorer som påverkar ens beslut. Ju mer man tänker desto mindre vet man. Jag håller mig fortfarande till min teori att de lyckligaste människorna är de som gör en massa saker som känns bra och rätt just då och inte tänker efter alltför mycket. Jag brukar försöka tänka på Alice i underlandet som står vid vägskälet och frågar katten vilken väg hon ska ta.
"Could you tell me which way I ought to go from here?"
"That depends on where you want to go."
”I don´t care where, so long as I get somewhere”
Alla hjärtans
"Jo men det är väl självklart", sa jag. "Tänk om Gud bestämmer sig för att sända en ny Jesus och så råkar den kvinnan göra abort. Det vore ju katastrof." Alla tittade konstigt på mig. Jag tänkte att jag jag måste nog lära mig att behålla mina konstiga infall för mig själv. Men efter några sekunders betänketid fnissade de faktiskt lite och menade att det var i alla fall en fantasifull förklaring. Efter det gick vi över till att diskutera Alla hjärtans dag och vi läste i .SE att: "Såhär hittar DU presenterna till Alla Hjärtans Dag". Ingen av mina kollegor verkade ha planerat att springa ut och handla röda och hjärtformade gelégodisar och läppbalsam. Dock visade en av mina nya kollegor ett stort intresse för "tuttmemory". Eftersom han är singel har han dock ingen att spela med, men det kanske inte gör något. Vi hittade i och för sig en tjej i tidningens intervjuspalt som fått frågan hur hon skulle fira Alla Hjärtans som svarade: "Med middag och sex" och det tyckte tuttmemorykillen lät bra så han skulle ta och ringa henne.
Hair grows
”Tror du jag skulle kunna ha långt hår”, frågade jag Kicki.
”Har du träffat en pojke? Pojkar vill alltid att man ska ha långt hår.” Jag skrattade.
”Jaså?”
”Ja, i 99 procent av fallen.” I bakhuvudet hörde jag Lufsen fråga om det verkligen var statistiskt bevisat. Tja, kanske, om det är en frisör man talar med? Eller grundade hon sitt uttalande på sina egna relationer med män? Jag frågade inte. Började istället fundera på hur det skulle bli rent statistiskt om man frågade flickor om de tyckte flickor skulle ha långt eller kort hår. Förmodligen skulle det variera med ålder, även om de flesta kvinnor nog ändå skulle tycka det är fint med långt hår. Detta är nu en GISSNING och inte alls statistiskt bevisat. Tycker mig bara ha lagt märke till att de flesta unga kvinnor har långt hår till dess att de blir stressade småbarnsmammor som inte har tid att ta hand om sig själva och därför tycker det är mer praktiskt med kort hår. Men om man skulle fråga kvinnor som intresserar sig för kvinnor då? Trots allt är det många lesbiska kvinnor som har kort hår. Kanske 50-50 där? Jag avbröts i mina funderingar:
”Det är nog svårt för dig att ha långt hår”, sa Kicki. ”I alla fall utan att du ser snäll ut, och det tycker du ju inte om.” Kunde inte annat än att hålla med henne där. Så vi kom överens om en kort frisyr, men med lite längre lugg. Trodde jag. Tills hon plötsligt klippte av min lugg. Det gick så fort så jag hann inte säga flasklock. (Flasklock var för övrigt inte det ord jag kände för att säga just då) Så nu försöker jag vänja mig och min syster tröstar mig med ett citat ur Sabrina-The teenage witch: ”Tänk: Hair grows. Hair grows!”
Sweetiedarls, what´s the goss?
Det ekar gospelmusik i korridorerna. Jag kan riktigt känna chefens frustration. Han har ju infört klädkod och strikta regler för hur kontoret ska se ut. Allt ska vara välstädat och i perfekt ordning på våra rum och skrivbord. Ingen mat får ätas utanför fikarummet. Allt ska ge ett professionellt intryck. Men chefens nya kollega älskar att höra på musik på hög volym, och chefens nya kollega känner inte till chefens regler. Eftersom de båda två är på nästan samma nivå i maktpoäng i auktoritet och kunskap tror jag inte chefen vet om och hur han kan påpeka detta. I vilket fall är det intressant att se honom våndas. = )
Håller just nu på och ringer runt till restauranger och frågar vad en stor stark, 3cl renat brännvin, 75 cl billigt bordsvin, 33 cl öl och 33 cl lättöl kostar. Nej, jag förbereder inte en underlig barrunda, även om man kanske skulle kunna tro det. = ) Men restaurangerna måste fylla i något som heter Restaurangrapport där de ska redovisa hur mycket alkohol de sålt under året och för hur många penningar. Fast restaurangerna vill helst inte fylla i några papper utan skickar glatt vidare dem till mig som får göra dessa efterforskningar i alkoholens värld.
Jag fick nyss ett nytt jobb. Eller nytt och nytt, jag ska bli Nissa på Manpower igen, vilket jag varit en gång tidigare, men egentligen märker man inte så mycket att man arbetar på Manpower för man hamnar ju på något företag och arbetar där hela dagarna så det känns mer som man är anställd där. Det hela gick till ungefär såhär när min personansvariga ringde:
"Vill du börja jobba hos oss igen?"
"Okej"
"Bra, då skickar jag över kontraktet."
"Det blir bra"
"Okej. Hejdå"
Det känns i alla fall helt okej och eftersom jag är lite osäker på vad jag egentligen vill jobba med tror jag det blir bra att få komma runt lite och se vad olika företag gör. Min personansvariga nämnde något reklam- och mediaföretag som kunde vara intressant.
I helgen var det tävling och det känns i kroppen idag. Jag börjar bli ruggigt otränad. Det är svårt att få tiden att räcka till när det finns så mycket trevliga saker att göra. Träffa hemliga beundrarinnor och liknande. Mina arbetskamrater påstår att jag rör mig lika smidigt som någon gammal stel pensionär. Men om det gör så här ont att bli gammal ska jag börja äta krumelurpiller och aldrig bliva stur. Bestimmt.
Om fem timmar ska jag till frisören. Frågan är om jag till dess har kommit på vilken frisyr och vilken hårfärg jag vill ha. Förmodligen inte. Men det brukar lösa sig på nåt sätt ändå. Annars kan jag ju köra på Lufsens uppmaning att inte göra något dumt = inte klippa mig och inte färga håret. Men frågan är om inte frisören undrar vad jag gör där då?
Den som har ett gott minne kanske erinrar sig att jag skrev att jag gärna skulle gå någon intressant kurs. Nu har jag faktiskt anmält mig till kursen ”Roman och novell” på Folkuniversitetet. Ska bli så spännande! Hoppas nu bara att jag hinner gå dit också… = )
